Etikett: fåglar (sida 1 av 13)

Fåglar jag fotat – småfläckig sumphöna

Småfläckig sumphöna är en nattaktiv och skygg varelse. Ljumma sommarkvällar kan man höra den plippa ihärdigt vid någon våtmark, men att se den är inte vardagsmat.

Första gången jag såg en småfläckig sumphöna var när jag kryssade större beckasinsnäppa. Då kom det fram en helt ogenerat och stal uppmärksammheten från den rara amerikanen i några sekunder.

Nästa gång satt jag i gömslet vid Lövsta i Asköviken. Jag hade kameran framme men när sumphönan kom fram satt jag bara och tittade på den i min kikare och kom inte på tanken att fota den. Inte förrän det var för sent.

Vill man fota den så är mitt tips att åka ner till Ottenby och passera fågelstationen ungefär samtidigt som personalen där kommer ut och visar upp ett exemplar.

Den här fotades den mest sjuka höst jag varit på Öland, när sibiriska järnsparvar kändes som en trivial fågel och man var tvungen att välja bort arter man annars bara drömmer om att se.

 

Fåglar jag fotat – smalnäbbad simsnäppa

Här hemma i Västmanland är smalnäbbad simsnäppa en ”bråttom”-fågel. Vill man ha den på sin årslista måste man antingen hitta en själv eller vara väldigt snabbt på plats om någon annan upptäcker den. Den häckar i små fjällsjöar och gölar på kalfjället och här rastar den sparsamt och kort.

Det är bra många gånger man sett den rapporterats av någon pensionär på förmiddagen och när man åker förbi på eftermiddagen efter jobbet är den som bortblåst.

Längs kuster verkar det dock som den rastar lite längre och på Öland ser man den ganska ofta när man är där i maj.

Den här gynnaren hittade vi på Öland i en liten göl på en sjömark norr om Stenåsa i våras. Den gav verkligen intryck av en liten fjällgöl så närmare lämplig häckbiotop kommer man inte i Sverige utan att bege sig till fjällen.

Tyvärr hade jag kameran knasigt inställd så den tog sekvensbilder som sparades som korta filmer. Lyckades i alla fall få ut denna ur filmsnutten.

Fåglar jag fotat – skrattmås

Skrattmåsen är go och glad. Han har doppat huvudet i choklad.

Det chokladbruna huvudet gör skrattmåsen ganska lätt att känna igen. Men vanligt folk som inte orkar bry sig kallar dem ändå för fiskmåsar när de skränar utanför någon uteservering på stan.

De är väldigt sociala och häckar i stora kolonier. En stor och skränig koloni är gynnsam för fler arter eftersom de håller vakt och det blir ett herrans liv så fort någon rovfågel dyker upp.

Det bruna huvudet har de bara i sommardräkt. Jag är inte helt säker, men jag tror att de mörka fjädrarna slits fram. Dvs att de har fjädrar  som är vita längst ut som sedan slits till våren och är bruna.
Bergfinkshanar är en annan art som sliter fram sin sommardräkt.

Anledningen till att jag tror det är att man i vinterdräkten lätt kan skönja huvudteckningen fast att huvudet är vitt.

Själv tycker jag nog att skrattmåsen är som snyggast på vintern. Men det är bara några få som stannar kvar här hemma hela vintern. De flesta flyttar söderut till kusterna runt Nordsjön.

Skrattmåsen skrattar inte. Den fanns inte i Sverige på 1700-talet och Linné blandade ihop den med Sotvingad mås som heter laughing gull på engelska och den skrattar.

Fåglar jag fotat – Skedand

När jag var liten och satt och bläddrade i min fågelbok minns jag att jag beundrade skedanden. Den var exotisk på något vis. Eftersom jag aldrig sett någon så trodde jag att det var en ovanlig fågel.

Den verkar dessutom vara sådär lagom ovanlig och lagom diskret, för det var inte förrän mitt fågelintresse övergick från lite nyfikenhet och allmänt intresse av fåglar till att bli ett riktigt intresse där jag sökte upp fåglarna som jag bekantade mig med skedanden.

Nu vet jag att den är ganska vanlig i våtmarker runt om i Sverige. Men den förekommer inte i samma mängder som t ex kricka, gräsand och bläsand.

Skedand – Asköviken

Cool är den i alla fall. Med sin jätteblaffa till näbb måste den vara riktigt effektiv på att hitta mat.

Den har också ett speciellt vingljud när den lättar från vattenytan. Om man bortser från alla arter med spelflykt så är skedand en av få arter jag nästan säkert kan bestämma bara på vingljudet.

Fääärdig

Känslan som infinner sig när man blir färdig med något man skjutit framför sig ett tag är ganska bra.
3 gånger om året ger vår fågelklubb ut en medlemstidning och till den vill redaktören ha ett program med aktiviteter. Jag gillar det, jag får en deadline och lite blåslampa för att bli klar.
Vårt program är ganska lätt att göra. Vi har en del stående aktiviteter som är populära och som vi absolut inte får plocka bort. Jag och M som också ingår i den två personer stora programgruppen gillar båda att leda exkursioner så vi behöver inte jaga funktionärer och ledare.

Fast det praktiska måste ändå skötas. Ett programblad ska skapas, evenemangen ska läggas upp på hemsidan och bilder ska fixas till hemsidor och till tidningen.
Detta tar sin lilla tid i anspråk och jag vill ju egentligen mest åka ut och titta på fåglar. Idag var absolut sista dagen att hinna fixa detta och det var väl en himla tur att det både regnade och blåste halv storm ute idag.
Nu är programmet klart och publicerat på hemsida och facebook, så nu kan jag luta mig tillbaka och fundera på vad jag inte ska göra de närmsta timmarna.
Jag ska inte….

  • …titta på melodifestivalen
  • …åka och bada
  • …springa ut naken och dans

Det tar ju ganska lång tid att skriva en lista på allt man inte ska göra, så det första jag inte gör är att skriva en lista på vad jag inte ska göra.
 

Månadens fåglar – januari 2020

Januari går ganska mycket på rutin för mig. Ny årslista som ska fyllas och en hel del fasta aktiviteter som ska genomföras. I år dök det dock upp lite rariteter som gjorde att jag och Benjamin fick chans till lite spontanitet bland alla rutinerna.
Den första januari ska det årskryssas och oftast brukar det för mig innebära ett genrep inför det kommande artrallyt. I år hade vi dubbel anledning att genrepa eftersom vi hade valt att gå under artrallyt. Därför testade vi en sträcka som utgick hemifrån oss och nu ville vi se hur långt vi rimligen skulle kunna gå under en dag. Det gick rätt bra och vi kunde konstatera att en promenad genom stan och ut till Björnö skulle kunna klaras ganska lätt. En hel del fågel lyckades vi också hitta, men mest det förväntade. Dagen började med en fin obs på en gröngöling som födosökte på en gräsplan inte långt hemifrån.

Kryssrevancher

Större turturduva har gäckat mig och Benjamin länge. Första försöket gjorde vi uppe i Piteå 2012 eller 2013. Förra året gjorde jag 5 försök på 3 duvor, så det började kännas en smula tröstlöst.
Den sista duvan från förra året var dock kvar i Kristinehamn. Dessutom verkade den riktigt stationär och pålitlig.
Den 4 januari gav jag och Benjamin och två andra skådare oss iväg mot Värmland och den här gången behövde vi inte slita hårt. Vi parkerade oss i korsningen intill den matning där den brukar dyka upp och exakt samma tid som dagen innan kom en fågel flygande med obekant jizz. Nu kommer den ropade jag trots att jag inte var helt säker. Min känsla var dock rätt. Det var den som kom lågt mellan husen och landade i trädet intill matningen. Efter sex tröstlösa försök kunde jag äntligen få mitt X på fågeln.

Dagen efter smällde det till igen. En svarthalsad trast hittades i ett industriområde i Akalla utanför Stockholm. Även svarthalsad trast har gäckat mig en smula. Jag tackade nej till att åka på en i Kristinehamn för flera år sedan med att den dyker snart upp på kortare avstånd. Det tog ett tag innan det gjorde det. Förra året åkte vi ner till Katrineholm och lite till för en. Den såg vi, men granskningen av bilder gjorde att den senare bestämdes till en hybird.
Därför var det ganska skönt att svänga in vid en hamburgerrestaurang i en Stockholmsförort och gå några hundra meter för att hänga in detta X. Naturupplevelsen i det krysset låg mer i att studera människors flockbeteende. Ganska kul faktiskt.

Artrally

Årets artrally var det första med en ny EKO-klass. Ta dig fram utan motor och leta arter är enda kravet. Flera lag valde att cykla, men ett lag från Hallstahammar och vi valde att gå. Eftersom det var första året vi gick så hade vi lågt ställda förväntningar. Rekordet för lag som går är 40 arter och det visste vi att vi skulle kunna klara om allt stämde. Tyvärr dippade vi på turkduva ganska tidigt, men vi höll modet uppe och knatade vidare.
2,3 mil gick vi och 39 arter fick vi ihop. Vi dippade på turkduva, rödhake, gråsiska och dubbeltrast vilket bevisar att 40+ arter inte är något orimligt mål.
Bästa fyndet var en skogsduva mitt i Vasaparken. Ett riktigt tungt fynd i betongen måste jag säga.
Vi avslutade i skogen och fick in kungsfågel och stjärtmes, men övriga skogsmesar missade vi. Därför har vi redan planerat in en ny startplats och sträcka att gå nästa år och då ska vi nog lyckas nå 40+ arter.

Exkursioner

Vi startar alltid året i VOF med en exkursion där vi letar övervintrare. Tidigare år har vi besökt Solna och Råstasjön, men de senaste åren har vi valt Ekeby våtmark utanför Eskilstuna. En mysig lokal som oftast bjuder på trevliga änder och smådopping.
I år var vädret inte det bästa och på hemmaplan hade en berglärka upptäckts i Asköviken. En riktig raritet hos oss. Bara ett fåtal fynd i Asköviken och enligt artportalen endast 7 observatörer som sett den där. En del fynd var äldre och det var säkert fler som sett den. Jag var dock en av de 7 som sett den tidigare. En ganska rolig historia i sig när jag kryssade den.

Mot slutet av månaden drog jag med mig Unga fågelskådare till Råstasjön. Det är ett nystartat nätverk för skådande ungdomar i Västmanland.
Vi parkerade i ena ändan av Lötsjön i Sundbyberg och gick slingan runt de två sjöarna. Någon vattenrall sågs inte till, men väl en hel del annat och de isfria sjöarna bjöd på en hel del övervintrande änder. Bland annat snatterand som inte brukar övervintra i så stor utsträckning på våra breddgrader.
Mellan dessa aktiviteter har det inte funnits så värst mycket tid för skådning. En liten tur för att försöka hänga in en hökuggla och spana efter rovfåglar har jag hunnit med och en och annan fågel har flugit över skolgården också.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter: 77
Antal X: 2
Antal årskryss: 77

Minnesvärda observationer
  • Äntligen större turturduva
  • Svarthalsad trast
  • Berglärka i Asköviken igen
  • Skogsduva i Vasaparken
  • Kattuggla på skolgården

 

Fåglar jag fotat – Rödvingetrast

Innan jag tog tag i mitt liv och började skåda fågel på riktigt trodde jag att rödvingetrast var en ren norrlandsfågel. Visst är den vanligare där, men den finns ju här nere också.
Att de sjunger under flytt gör dessutom att alla har möjlighet att höra denna vackra och vemodiga sång under vårkvällar.
Helt klart vår vackraste trast. Jag har dock inte så många bilder på den, men jag minns väl när jag tog fotot nedanför. Det är fotat i gryningen på väg hem efter en natt för mig själv i de norrbottniska skogarna där jag kryssat blåstjärt.

Fotad i Södra Sunderbyn den 15 juni 2013

Månadens fåglar – Augusti 2017

Ovanligt låg aktivitet på mig i augusti måste jag säga.
Vi hade två sträckskådarkvällar vid Kvicksundsbron i början av Augusti. Den första av dem tillsammans med OKE. och även om det inte var några större mängder sträckande fågel så var det trevliga fåglar som sträckte. Skräntärna, kustsnäppor och svarttärnor.
Jag gjorde också några sporadiska besök på vadarlokaler för att hänga in vadare på årslistan, men vadarsäsongen gick på lågvarv både hos mig och hos fåglarna. Inga roliga vadare dök upp på någon närliggande lokal, så det blev mest till att leta myrspovar och småsnäppor, men det verkar ha varit ett lite sämre häckningsår för vadare norrut. Väldigt få 1k-fåglar, mest gamla fåglar.
Den näst sista helgen hade VOF en exkursion till Högbymaden och Lisjö Ängar, höstens första stenfalk för min del hittades på en åker, ljungpipare, tofsvipor och enorma mängder gulärla är annars det jag minns från den exkursionen.

I slutet av månaden gjorde jag ett besök i Hjälstaviken tillsammans med Benjamin och Zsombor. Zsombor hade kommit in på skola på Gotland, så det här var sista skådningen med honom innan han flyttade.
Det var som vanligt ganska gott om fågel i Hjälstaviken, gäss, vadare och änder och en del tättingar i buskarna.
Men det som gladde mest var en ung törnskata (bilden ovan) som helt oskyggt födosökte i buskarna intill gångstigen ner mot fågeltornet.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 56
Benjamin: 39

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 1
Benjamin: 1

Minnesvärda observationer

Överflygande mindre strandpipare på skolgården

Fåglar jag fotat – Rödhuvad dykand

Att kryssa fåglar handlar om tid och viljan att åka för att se en fågel. Man kan nog vänta och slita på hemmalokalen och det är en ganska bra start. Man behöver inte ha bråttom i början, men efter ett tag så kommer man till det stadiet att man måste utöka sin s.k. dragradie för att vill röra sig framåt i sitt kryssande.
Man vet aldrig när det dyker upp något nära, kanske dyker det upp en rödhuvad dykand Frövisjön nästa vår, i våras dök det upp en i Hjälstaviken, men då var den redan kryssad och klar för mig och Benjamin, för under semestern 2016 så dök det upp en utanför Linköping. En alldeles lagom utflykt tyckte vi och drog dit.

Fotad vid Gärstaverken utanför Linköping den 11 juli 2016

Västerås första tajgasångare

Tajgasångaren är en sibirisk art som trots att dess normala övervintiringsområde ligger i sydostasien ändå råkar hamna i Sverige under september och oktober. Längs ostkusten är den årlig och skapar ingen direkt uppståndelse. Man skulle kunna säga att den är vår vanligaste ovanliga fågel.
Ju längre in i landet man kommer desto svårare blir det att hitta den och i västmanland finns det bara 14 dokumenterade fynd tidigare och ytterligare 2-4 fynd som av någon anledning inte blivit godkända.
Inget av dessa fynd har gjorts i Västerås kommun, men i alla våra grannkommuner har den hittats så det har blivit lite av en drömart att hitta under höstarna här.
Under helgen som gått har jag tillsammans med andra skådare i Västmanlands Ornitologiska Förening varit på Ängsö utanför Västerås för att hårdskåda och tajgasångare var givetvis en av målarterna.
Vi började vid Dyvikskvarn för att spana sjöfågel och tättingar längs strandkanten och hittade ganska snabbt en smålom vilket inte hör till vanligheterna i Västerås så den pep vi ut på vårt lokala larm. En del bofink, bergfink och grönsiskor var i rörelse och sträckte förbi och även några piplärkor och ärlor.
Efter ett tag började det röra sig en hel del mes och kungsfågel i tallarna bakom oss så några i gruppen gav sig ut för att leta guldkorn bland dem, men utan framgång. Vår exkursionsledare gav sig dock inte i första taget utan försvann längre bort.
Själv stod jag och drack lite kaffe och funderade i godan ro när jag plötsligt hör ett välbekant lockläte. Jag tittade på den enda skådare i gruppen jag visste hade erfarenhet att tajgasångare och utbrast. En tajga!
Sen slog det mig att exkursionsledaren som faktiskt var borta brukar vara en smula busig och att han kanske var lute rastlös, så när jag sakta gick fram emot buskarna där locklätet kom ifrån väntade jag mig att få se honom sitta med telefonen och flina, men jag hade fel. Där satt en tajgasångare. Jag larmade ut den snabbt, men fick ingen respons från den försvunna exkursionsledaren och när jag ringde honom visade det sig att min son efter att ha kryssat fågeln sprungit och hämtat honom. Det gjorde mig stolt.

Bilden är stulen från Exkursionsledarens Facebook
Ett riktigt fint ädelkryss för mig och kryss för många av deltagarna. Västmanlandskryss tror jag att det blev för alla deltagare.
Nog för att äran att få upptäcka Västerås första tajgasångare är gott nog för mig, men den här helgen hade vi fågelhelg på Ängsö och det fanns utöver äran även ett pris att vinna för den som upptäckte den fågel som gladde flest.
Tanken var att vi skulle ha en omröstning på kvällen, men jag fick priset utan omröstning.
Ett putskit till kikaren från //eggebornsfoto.se/kikare/
Under dagens exkursion på morgonen som jag själv inte deltog i så var fågeln kvar.
 

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑