Etikett: kryss

Kryssat sen sist

Tack och lov kryssar jag inte lika ofta längre, så det funkar rätt bra att lägga in en kort resumé om de arter jag kryssat sen jag la av med bloggandet sist.

Det sista krysset jag skrev om här var ökenpiparen i Frövisjön 2020. Men jag tror också att det saknas några före den så jag börjar 2019 och går igenom de kryss jag lyckats med.

2019

#332 wilsonbeckasin

Jag var på väg hem från BirdLife Sveriges riksstämma när det första larmet kom om denna amerikanska art kom. Den skulle tydligen spela på ett hygge i Uppland.
Vi var faktiskt inte så långt därifrån, men orkade inte ta omvägen hem eftersom vi var ganska trötta efter att ha åkt från Umeå.

Dagen efter bar det dock iväg tillsammans med Benjamin och runt 500 andra skådare. Det rörde sig om ett förstafynd för Sverige så att det skulle vara många där var väntat.

Ganska imponerande när beckasinerna började spela och alla stod tysta och på helspänn för att höra det pärluggleliknande lätet från wilsonbeckasinen.

#333 gråhuvad vipa

2019 var en riktig MEGA-vår. Efter wilsonbeckasinen i april dök det nämligen upp en gråhuvad vipa i Värmland i maj. En art som hör hemma i Mongoliet och som bara setts två gånger tidigare i Europa. Dels en i Turkiet och så denna fågel som siktats i Norge veckan innan.

Vi planerade in ett besök väl och fyllde bilen med skådarkompisar och begav oss iväg en vardagkväll när vi alla slutade tidigt. Ett riktigt lyckat drag.

#334 silkeshäger

Silkeshäger är en art som gäckade mig länge. De dök oftast upp för långt bort, eller hemma när jag var bortrest. Men i slutet av maj 2019 låg jag hemma på soffan och hade ingenting för mig när telefonen pep till. En silkeshäger utanför Linköping.

Jag frågade Benjamin om han var sugen, vilket han var. Väl på väg kom ett larm om en praktejder utanför Norrköping. Den hade varit där ett tag och vi hade planerat att försöka få in den på väg till Öland en vecka senare. Men nu tog vi den av bara farten på väg mot Svartåmynningen och silkeshägern.

2020

#335 Större turturduva

En riktig mardröm under 2019. Jag tror att jag gjorde 5 försök på den arten utan att lyckas. 4 av dessa gånger var jag på väg till andra destinationer och tänkte ta den på vägen. Men jag började så smått tro att jag aldrig skulle lyckas.

Den här duvan hade hållit sig ganska stationär i Kristinehamn i Värmland och vi hade varit där i mellandagarna 2019 och gjort ett försök, men det blev bara kalla fötter och tallbit. Nu hade den visat upp ganska rutinbundna vanor där den dök upp på samma adress varje morgon, så vi såg till att vara där i god tid och väntade.

Ett drag som visade sig riktigt bra för plötsligt kom en fågel flygande lågt mot oss. Där är den tänkte jag utan att tveka och mycket riktigt var det den.

#336 Svarthalsad trast

En art jag kryssat tidigare, men observationen blev sänkt eftersom det visade sig vara en hybrid. Nu hade jag knappt hunnit hem från krysset på den större turturduvan innan det dök upp ett larm på en svarthalsad trast i Akalla utanför Stockholm.

Inte ens en vecka hade det gått på det nya året och jag hade redan 2 nya kryss. Hur skulle detta sluta.

Då hade vi förvisso hört talas om det nya coronaviruset, men föga anade vi att detta skulle bli det sista draget där vi inte behövde bry oss och tänka på att hålla avstånd.

#337 Ökenpipare

Denna vadare har jag redan skrivit om här. Jag var hemma med skrovlig hals och lite småsnorig så det var riktigt jobbigt när larmet kom.

foto: Benjamin

Men när en bekant ringde om att den gick att se även över åkern intill sjön gav vi oss dit och stod en bit ifrån alla andra. Vi såg den faktiskt riktigt bra, troligtvis bättre än de som stod en bit bort och uppförde sig som om det inte pågick en pandemi.

Efter ett tag började folk stanna vid oss, så efter att ha fotat fågeln ordentligt genom tuben gav vi oss hemåt igen.

#338 Tjockfot

Ytterligare en fågel jag skrivit om. Men bara om att jag fotat den. Detta var den första dragbara tjockfoten i Västmanland och trots pandemi blev det ganska mycket folk.

Tack och lov var det vid Norsa utanför Köping och där finns det gott om plats att sprida ut sig på, så trots mycket folk blev det aldrig riktigt trångt.

#339 mindre gulbena

Ett mindre minnesvärt kryss. Under pågående pandemi delade vi upp oss i bilar och åkte i karavan ner mot Västergötland. Inte alls lika roligt som det brukar vara.

Att vi dessutom fick en riktig skitobs på fågeln gjorde inte saken bättre. Allt som jag brukar förknippa med drag och kryss var som bortblåst.

Inte ens en bild från platsen tog jag. Jag minns inte ens om kaffet var gott.

#340 Videsångare

Äntligen ett kryss på Öland igen. Senast det begav sig var i oktober 2016 och då kryssades det hej vilt.

Foto: Nori Ahari

Fågeln hade upptäckts några dagar innan vi skulle åka ner och jag hade ställt in mig på att den skulle vara borta innan vi kom fram. Men ibland har man fel helt enkelt. Tack och bock för det krysset.

2021

#341 Skäggtärna

Pandemin har verkligen gjort att man inte är på tårna längre. Den här fågeln hittades en lördag vilket under normala omständigheter borde ha inneburit ett snabbt beslut och direkt avfärd mot Hjälstaviken.

Istället sov vi på saken och gav oss iväg dagen efter och fick en riktigt fin observation.

Obsen var i alla fall bättre än bilden jag tog genom tuben.

#342 större piplärka

En art som är så gott som årlig i Sverige, men jag har ändå missat den gång efter gång. Nu var vi på exkursion med VOF. Draglördag som vi kallar den, då vi åker dit larmen pekar.

Vi stod på Rönnskärs udde och spanade efter sträckande fågel och hade det ganska mysigt när det kom ett larm från Järvafältet utanför Stockholm.

Äntligen fick vi dra på draglördag och äntligen fick jag kryssa större piplärka.

#343 Rubinnäktergal

Drömarten nummer ett för många skådare i Sverige. Plötsligt dök det upp en bild i en artbestämningsgrupp på facebook och då blev det fart på skådarsverige.

Vi valde att åka dit första lördagen efter upptäckten. Något många andra också valde att göra.

När vi kom till Vargön var det ingen som sett fågeln sen den upptäcktes vid gryningen. Den blev väl störd av alla skådare stackarn.

Jag och Benjamin valde att gå runt och spana trädgårdar i området där den setts under veckan och vår strategi var att gå in på gator där vi inte såg några andra skådare. Ett lyckat drag för på en gata tom på skådare fick vi syn på en fågel. Benjamin var snabbast upp med kikaren och kunde snabbt konstatera att det var rubinen.

Det mest bisarra larm jag någonsin skickat ut. Efter att ha varit spårlöst försvunnen i 5 timmar med minst 1000 skådare i området fick vi kanske 2-3 minuter med den ensam innan gatan fylldes med folk.

Fågelupplevelser kan vara olika och trots att det var en riktig godbit Benjamin återupptäckte så är det inte fågeln vi minns från den dagen.

Vi åkte tillbaka helgen efter och fick se den ordentligt och i lugn och ro.

#227 gulkindad kricka

En fågel vi ”kryssade” redan 2013 i Frövisjön, men då var den inte kryssbar eftersom arten då fortfarande ansågs kunna vara en parkrymling.
Senare forskning och analys av DNA har dock visat att de flesta gulkindade krickorna i Europa faktiskt kommer från vilda populationer.

Så när raritetskommittén släppte sitt senaste nummer av RK-nytt så blev det ett så kallat soffkryss.

Mina X 2015

Målet för 2015 var att komma upp i 300 arter totalt på min Sverigelista. Med 15 arter kvar kändes målet ganska rimligt, men tidvis tvivlade jag en hel del. Att det första krysset för i år lät vänta ända till slutet av april var ett exempel på sådant som fick mig att tvivla. Men redan den första maj så dundrade det till ordentligt och nu var jag oövervinnelig. När sommaren kom så började jag tvivla igen, men då tog jag saken i egna händer och åkte till Halland och fick saken ur världen.
Totalt blev det 19 kryss under 2015 och här nedan följer dem i kronologisk ordning.

1. Amerikansk kricka – 4 april

Amerikansk kricka är som namnet antyder en släkting till vår egen kricka i amerika där den är vanlig. I Europa har de hållits i parker och det finns nu frilevande populationer i t ex Holland.
Som raritet betraktat är den ganska vanlig här i Sverige och det brukar dyka upp några varje år. Själv saknade jag den dock och hade den på min ”att kryssa”-lista i år. Men jag var inte intresserad av att åka några långa sträckor för att se den. Det finns gott om lämpliga lokaler hemma där de brukar dyka upp.
Det här var också en art som jag gärna skulle vilja hitta själv, men så blev inte fallet. Den hittades på morgonen den 26:e maj i Frövisjön. Tredje våren i rad med amerikanska änder på den lokalen.
Den stannade inte så länge, men tillräckligt lång tid för att jag och Benjamin skulle hinna med och se den och bekanta oss med den.

2. Småtrapp – 1 maj

småtrapp1
Här har vi en art jag inte hade med i mina beräkningar inför årets fågelsäsong. Med blott 26 fynd varav de flesta (18) gjordes före 1940 och endast 2 fynd på 2000-talet så klassas denna art som en MEGA.
Den larmades ut dan före valborgsmässoafton och jag bestämde att om den var kvar den 1:a maj så skulle jag åka. Jag och Benjamin fick 2 andra skådare med oss till Värmland och årets andra kryss för mig var ett faktum.
Småtrappen lever annars långt söderut. Det finns en västlig population kring medelhavet och en östlig population från Turkiet och österut. Varifrån denna trapp kom har jag ingen aning om, men kul var det att se den.

3. Biätare – 1 maj

Otroligt nog så kom det ytterligare ett larm den 1:a maj. En biätare hade upptäckts i Hörksbyn i nordligaste Västmanland. Faktum är att platsen ligger i Dalarnas län och det finns ingen landväg från Västmanland till stället utan man måste åka via Ludvika i dalarna för att nå dit.
Den larmades sent och jag var tveksam, men Benjamin tjatade och övertalade mig att åka, så vi åkte i hällregn och fann en grupp skådare som stirrade in i en gran. Där hade de hört den för några minuter sedan, men den var inte sedd på en halvtimme. Efter ett tag så började den locka och kryss nummer tre för mig i år var hemma.

4. Kaspisk trut – 14 maj

Jag är inte stormförtjust i trutar. Mest för att jag tycker att det är svårt att skilja alla ungtrutar åt. Detta gäller i synnerhet det s.k. gråtrutskomplexet där det finns ett antal väldigt snarlika fåglar med överlappande utbredningsområden. I Sverige har vi gråtrutar. De är lätta att känna igen och skilja från den större havstruten och den mörkare och något mindre silltruten.
Sen får vi då och då besök av gråtrutens nära släktingar som medelhavstrut och kaspisk trut och jag är evinnerligt glad att det finns folk som gillar att rota bland trutar och hitta avvikande exemplar. På Ölands södra udde hittade min kompis en Kaspisk trut som jag och Benjamin kunde kryssa.

5. Sammetshätta – 15 maj

En riktig MEGA-raritet igen. Med bara 7 tidigare fynd av arten skapade larmet på morgonen ett stort tåg från Ölands södra udde ut mot Södra lunden där den hittats.
Det är kul med drag som det kallas när larmet går och alla åker dit. Men det här var ingen rolig upplevelse. 4-500 personer trängdes kring ett buskage och försökte se en liten fågel som mesta tiden höll sig dold bland bladen.
Jag och Benjamin fick varsin skitobs på den och gav sedan upp och nöjde oss med det.
Fågeln som är släkt med vår svarthätta och trädgårdsångare lever annars kring medelhavet, men några få exemplar verkar kunna förirra sig upp till den kalla nord vilket vi tackar och bockar för.

6. Skärsnäppa – 16 maj

En i sammanhanget ganska vanlig fågel som jag av någon anledning haft oturen att missa ett antal gånger. Det är en fågel som till skillnad från många andra fåglar flyttar till oss på vintern och övervintrar längs våra kuster. Jag hade ett par mycket troliga skärsnäppor nere i Bohuslän senhösten 2013. Egentligen kan det inte ha varit något annat, men för att kryssa vill jag identifiera fågeln inte använda mig av uteslutningsmetoden.
Förra året fanns det rapporterade skärsnäppor på Ölands södra udde. Jag såg dem dock aldrig, men 2 av mina kompisar som var med hittade dem en morgon då jag och Benjamin tog sovmorgon.
I år skulle den bara slitas in och när alla andra stod och spanade ut mot horisonten efter labbar, tärnor och lommar stod jag och slet bland kärrsnäpporna på reveln vilket gav resultat. Fågeln stod och sov hela tiden och jag såg aldrig näbben på den, men en skärsnäppa var det i alla fall.

7. Gulhämpling – 16 maj

En svensk häckfågel, men det är i de södra delarna av landet den häckar. För två år sedan fanns det en på Öland när jag var där, men vi struntade i att leta efter den då. Det fanns så mycket annat att hitta och jag kunde gott vänta. I år tänkte jag inte vänta. Nu skulle den kryssas om den larmades eller rapporterades vilket den gjorde. Sjungandes utanför ett vandrahem. Första försöket blev dock en dipp, men senare på eftermiddagen så sjöng den för oss. Alltid lika skönt att bli av med s.k skamkryss. (enkla arter som man borde ha kryssat redan)

8. Tereksnäppa – 23 maj

En art som närmast häckar i Finland, men väldigt sparsamt längs bottenhavets kust. Under flytt dyker det upp något exemplar i Sverige då och då. Mest i Maj.
Den här individen larmades vid Tullgarn lagom när det var dags för helg, så jag och Benjamin bestämde oss för att åka om den larmades på morgonen vilket den gjorde.
Vi fick en riktigt fin obs på den och den gick stundtals riktigt nära oss och födosökte på en lerig strand.
Givetvis hade vi lämnat kameran kvar i bilen eftersom de flesta rapporter uppgett att det var långa avstånd.

9. Styltlöpare – 24 maj

Att jag skulle få kryssa styltlöpare i år fanns inte med i beräkningarna och när den ändå dök upp hemma i Frövisjön så var jag halvvägs till Öland, så det såg bestämt ut som att jag skulle missa den.
Under vår ölandsvistelse så dök den upp i Skåne och en skådarkompis till mig som var i Halland och också missat den hemma fick in den. Dubbelt tungt alltså.
Därför var det extra kul att den larmades ut hemma i Västmanland igen. I Ramnäs kunde jag och alla andra som var bortresta under Kristi Himmelsfärd kryssa den.
Styltlöpare är en mycket vanlig och långbent vadare i södra Europa, men här uppe väcker den uppståndelse. 28:e fyndet i Sverige om det rör sig om samma individ som verkar vara på Sverigeturné. Vilket vi får förmoda.

10. Dammsnäppa – 6 juni

En ganska vanlig ovanlig fågel som dyker upp varje år i Sverige. Den verkar dock inte stanna så länge på lokalerna den väljer att dimpa ner på, så jag har missat den ofta. Jag hade ingen större lust att åka långt för att se den, men när ett exemplar valde att stanna flera dagar utanför Botkyrka så tyckte jag att det skulle bli en fin lördagsutflykt. När vi kom fram så såg jag att det rörde sig i vassen nedanför vägen och där stod den pedagogiskt uppställd tillsammans med en grönbena och en rödbena. Snyggt och lättkryssat.

11. Sumpvipa – 6 juni

Nyss hemkomna från en annan fågelutflykt dök larmet om Sveriges 11:e sumpvipa i Hedemora upp. Klart inom dragradien. Som vanligt när det rör sig om kvällslarm blev jag tveksam. Benjamin tjatade, men jag stretade emot. När en kompis ringde och hjälpte Benjamin att tjata så gav jag upp och så drog vi iväg.
Den gick fint tillsammans med tofsvipor och födosökte på ganska långt håll, men väl synlig och lätt att identifiera.

12. Fjällabb – 14 juni

fjällabb
En ganska vanlig fågel men också ganska svårtillgänglig eftersom den häckar och förekommer i fjällen. Den går också att observera på sträck utanför våra kuster. Jag ville dock ha in den i fjällen så när jag och Benjamin inledde sommaren med snöstorm på Flatruet i Härjedalen var det också dags för årets tolfte kryss för mig. Redan första kvällen hittade vi på egen hand en födosökande fjällabb.

13. Dalripa – 14 juni

En art jag knappast slitit hårt för att få in på min lista. Precis som fjällabben så finns den på för oss sörlänningar på otillgängliga platser norr om Dalälven. Jag har letat lite efter den lite halvhjärtat på bodens skjutfält tidigare. När vi nu åkte upp till fjällen så var dalripan en av måstearterna på vår lista. Vi fick också in denna redan första kvällen.

14. Ringand – 29 juni

Planerna var att jag och Benjamin skulle ta en liten avstickare till Falkenberg när Felicia spelade Gothia cup. Men när en alpkaja larmades i Halmstad så bestämde vi oss för att åka ned mot Halland tidigare. Alpkajan var borta redan innan måndagen när vi åkte , men eftersom ringanden var kvar och ett par svarthakade buskskvättor häckade en bit söder om Halmstad så bestämde vi oss för att åka i alla fall.
Draget kring ringanden var över, så det blev ett ganska slitsamt arbete för mig och Benjamin att hitta den ruggande ringanden bland alla viggar. Efter en hel del slit lyckades vi dock hitta en sovande kandidat och sedan var det bara att vänta tills den visade näbben för oss.

15. Svarthakad buskskvätta – 29 juni

svarthakad buskskvätta1
Efter ringanden var det bara 1 art kvar till 300. Måtte den svarthakade buskskvättan visa sig för oss. Vi åkte ut mot Mästocka ljunghed mellan Laholm och Halmstad. Buskskvättor är rätt tacksamma fåglar som gärna exponerar sig och i det här fallet rörde det sig om en liten familjegrupp så vår oro var helt obefogad.
Vi parkerade och klev ur bilen och den första fågel vi såg var den svarthakade buskskvättan. 300 X var ett faktum.

16. Kungsfågelsångare – 17 oktober

Efter vårt äventyr i Halmstad så blev det lite stiltje på skådandet. För det första hade jag och Benjamin åkt en hel del under våren och försommaren. För det andra ville jag gärna suga lite på karamellen. I slutet av september kom suget tillbaka och i mitten av oktober åkte jag och en skådarkompis ner till Öland en helg. Att det skulle kryssas kändes givet, men frågan var vad och hur många kryss.
Det första larmet var en kungsfågelsångare. En asiatisk art som årligen dyker upp i Sverige. Mest då på Öland och längs ostkusten. Den var riktigt skulkig och någon bild på den fick jag inte, men några fina men korta obsar bland höstlöv och när den flög mellan träd lyckades vi få.

17. Tajgasångare – 17 oktober

En riktig skamart på min lista. En av de vanligaste felflygarna och för vissa skådare knappt larmbara. När vi tittade på kungsfågelsångaren kom ett larm om en Tajga på samma plats som vi startat på, men innan vi åkt dit så dök det upp ytterligare ett larm på närmre håll. Vi var ganska snabbt på plats och hade hoppats på en skapligt fin obs och kanske fotoläge, men när vi kom fram så höll sig de flesta småfåglar ganska högt upp i trädtopparna. En hel del skådare anslöt och ganska snabbt hittades och identifierades Tajgan.

18. Bergtajgasångare – 17 oktober

En riktigt tung art som jag knappast räknat med varken på vår ölandsresa eller i år. Den första tajgan som larmats ut tidigare visade sig vid närmre granskning kunna vara den i Sverige mycket ovanligare bergtajgasångaren. Vi drog givetvis dit och stod tillsammans med en flock andra skådare och stirrade upp i bladverket på träden. Fågel hittades hela tiden, men för det mesta var det rödhakar, kungsfåglar och mesar. När vi nästan började ge upp hoppet hittades den dock och visade upp sig riktigt bra i flera sekunder.

19. Dvärgsparv – 17 oktober

dvärgsparv
En art jag inte hade med på min ”Att kryssa” lista i år, men ändå räknat med att få in inom en snar framtid. När den larmades på vägen mellan Stenåsa där vi kryssade bergtajgan och Ås där vi skulle sova, så var det väl lika bra att hänga in den. Den skulle dessutom röra sig ganska oskyggt på nära håll. Döm om min förvåning och frustration när alla runt om mig ser den och jag inte gör det. Eftersom den var för nära för tubkikare så kunde jag inte ta hjälp av någon som hittat den och beskrivningarna jag fick från de runt om var ganska intetsägande. Typ, Rakt fram bredvid den vita stenen framför tången. Det fanns ett otal vita stenar och hela stranden var full av tång. Till slut lyckades jag dock hitta den och inte för att jag visste det då, men där och då var det slutkryssat för 2015

300 arter på Sverigelistan

När året började stod jag på 285 arter. Att nå 300 arter innan året var slut kändes fullt rimligt. Med tanke på att jag fick 20 kryss förra året och hade 15 kvar så borde det gå. Problemet är att det blir färre och färre enkla arter kvar och med längre sträckor till eventuella rariteter så ökar risken att dippa.
Kryssandet har dock gått enligt planerna i år och till och med lite bättre än förväntat. Inga kryss under vintern och vårvintern och ett enda kryss i april var vad jag hade räknat med. Sen skulle det börja hända saker och det gjorde det med besked redan den första maj.
svarthakad buskskvätta
Foto: Min 300:e art. Svarthakad buskskvätta, Mästocka Junghed i Halland.
På Öland hade jag sen lite förväntningar och fick väl in alla dem och kände mig verkligen på banan och att jag hade 300 inom räckhåll. En ganska skön känsla att åka hem därifrån med bara 8 arter kvar.
Vi hade en fjällresa inplanerad. Mest för Benjamins skull, som saknade rätt många fjällarter, men även jag saknade fjällabb och dalripa. 2 ”enkla” arter, men hur skulle jag sen få ihop ytterligare 6 arter.
Visst kommer det att dyka upp något, och jag utökade min dragradie en smula och har verkligen varit alert. Framförallt under helger, men även när larm kommit under veckorna har jag planerat in resor till helgerna om de stannar, vilket gett resultat. Dammsnäppa och tereksnäppa kunde kryssas på det sättet. En svarthalad buskskvätta försvann dock innan helgen kom, så allt har inte fungerat även om de flesta pusselbitar fallit på plats.
En styltlöpare och en sumpvipa dök dessutom upp under helger jag var ute och skådade, så dessa kunde jag dra ganska omgående på.
När Benjamins sommarlov och min semester började så åkte vi till fjälls vilket gav mig 2 kryss och sedan har jag haft ytterligare två kryss kvar.
I slutet av förra veckan så dök då en alpkaja upp i Halmstad. Vi var lediga, men hade lovat att skjutsa storasyster under en fotbollscup. Vi försökte pussla och fixa så att vi kunde dra direkt, men la ner de planerna för att det skulle bli för struligt och sätta andra på pottkanten. Istället bestämde vi oss för att åka på måndagen om den var kvar. Alpkajan var lite osäker som kryssbar art och den gjorde mig en smula tveksam, så att den senare försvann gjorde mig egentligen ingenting. I Halland fanns ju en ringand och en familj svarthakade buskskvättor så vi valde att förlägga en liten minisemester på västkusten. Bara jag och Benjamin.
Den resan gick vägen. Vi började med ringanden och sen tog vi den svarthakade buskskvättan. En riktigt fin liten tripp. Där vi fick jobba ensamma med att hitta fåglarna på båda lokalerna. Något jag faktiskt uppskattar framför att åka till en lokal, där det är fullt med fågelskådare och fågeln redan är hittad av någon annan.

© 2022 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑