Idag när jag stod och skådade vid Frövisjön hände något lustigt.
De flesta bilar som åker på vägen där vi står och skådar passerar bara. Det är bara andra fågelskådare och bärplockare som brukar stanna där.
Men idag kom det en man i övre medelåldern i en nercabbad mersa och stannade till mitt framför mig. Att jag stod och skådade och att han ställde sig i vägen verkade inte bekomma honom.
– Finns det någon fågel här?
Först tänkte jag svara att det inte gjorde det, men att jag tyckte det var roligt att kolla på havreåkrar, men jag valde att vara artig och svarade att det var en hel del rastande vadare och änder i sjön just nu.
– Kul! Mycket vatten nu. Det kanske finns fler fåglar längre ner
– Hur menar du?
– Ja längre ner efter kröken där borta.
– Nej inga vadare och änder, där är det mest åkrar.
– Nej det är vatten längre bort. Det fortsätter långt bakom kröken där borta.
– Fast det vi ser här är hela sjön.
– Nej den är mycket längre.
– Jag är här flera dagar i veckan och jag kommer alltid från det hållet. Jag vet att sjön inte fortsätter bakom någon krök där borta. Du måste ha blandat ihop den med något annat ställe.
– Jaja, hoppas att det kommer fler fåglar
Sen försvann han bortåt kröken. Undrar just om han blev besviken på att sjön tog slut där.