Etikett: Småsnäppa

Skådning på hemmaplan igen

Nu är vi hemma i Mälardalen igen och min första arbetsdag detta läsår är till ända. Oturligt nog dök det upp en vit stork som saknas på min Västmanlandslista i går eftermiddag. Eller turligt nog kanske man ska säga för alla de skådare som fortfarande har semester.
Med lite tur kanske den skulle stanna så att jag kunde åka efter jobbet och det gjorde den, men jag kunde ändå inte åka eftersom NPG skulle träna och ungarna måste ha mat. Själv var jag dessutom ganska trött efter att ha gått upp tidigt utan att ha gått och lagt mig tidigt igår.
När träningen var slut runt halv sju var jag så trött att jag kunde somna på rotmos, men om jag nu skulle göra det så skulle jag troligtvis vakna kl 23 och vara tokpigg så jag bestämde mig för att åka ut och skåda lite. Inte till storken som höll till i Fellingsbrotrakten, dit var det för långt.
Jag och Benjamin valde Frövisjön istället. Av rapporterna på svalan att dömma var det antingen ingen som varit där på ett tag, eller så var det dött.
När vi kom dit så kunde vi konstatera att dött var det rakt inte. Vattenståndet var lågt och grönbenor och gluttsnäppor hördes direkt vi klev ur bilen. Gott om dem lät det också som.
FrövisjönFrån förra årets VOF-utflykt till Frövisjön med bl a Rostand
Vi började som vanligt att skåda från dungen vid naturklubbens hus och där var de flesta grönbenorna. Jag räknade till 65 st bara på en liten bank nedanför mig och skattade antalet till en bit över hundra. Kanske 200.
En hel del gluttsnäppor och svartsnäppor rastade också i sjön och änderna, sothönsen, doppingarna och gässen trängdes i mitten av sjön. Mest bläsand, men en och annan skedand, kricka och snatterand hittade vi också samt några viggar.
Eftersom flugorna var lite småbesvärliga precis intill kohagen så stannade vi inte så länge i dungen utan flyttade ganska snart till bommen i västra delen där kvällsljuset inte stör lika mycket.
Vi stod där ett tag och Benjamin började tappa intresse en smula och några vadare hittade vi på lerbankarna direkt nedanför oss, men inte samma mängd som på andra sidan. Här fanns också mer vass att gömma sig i så det krävdes lite mer tålamod vilket Benjamin inte hade allt för gott om tills en stor och välkänd silhuett dök upp ovanför oss. En havsörn kom seglandes mot sjön och gjorde några försök att ta en gås eller häger innan den slog sig ned i en av björkarna på andra sidan där den snart fick sällskap av ytterligare en.
Vi tittade på dem och på allt de skrämt upp och när lugnet började lägga sig igen så antydde Benjamin att han ville hem.
Jag som inte riktigt hade spanat av hela västra delen bad om lite mer tid för att göra detta lite snabbt. Större strandpipare hade hittats innan havsörnarna dök upp och nu var det fler vadare framme på samma lerbank, grönbenor och brushanar och ytterligare en liten vadare som kilade in bakom en vassrugge och bland all död ved som ligger på botten. Efter ett tag är den framme tillräckligt för att identifieras som en småsnäppa och ytterligare en till visar sig.
Nu glömmer Benjamin att han vill hem och sökandet efter dem ger honom energi. Denna sparvstora vadare är inte dirket ovanlig, men att hitta den på 300 meters håll är inte alltid så lätt även med tubkikare. Men efter mycket om och men lyckades även han se den.
Strax därefter spatserade en kustpipare in bland strandpiparna, grönbenorna och småsnäpporna.
Två årskryss och Frövisjön såg riktigt bra ut inför höststräckets alla vadare som börjar dra söderut på bred front nu.

Vacker kväll ikväll

Nog märks det att hösten närmar sig. I morse när jag cyklade till stationen kändes min bohemlook med uppknäppt kavaj och löst hängande skjorta inte riktigt som det klokaste valet. Med tanke på att jag fortfarande inte är helt kurant från min förkylning kändes den rent av korkad.
Dagen blev dock varm och kvällen blev sådär underbart sensommarvacker. Jag begav mig givetvis ut på ängarna mellan Romfartuna och Skultuna för att njuta av den vackra kvällsolen och skåda fågel i medljus.
Under gårdagskvällen och förmiddagen idag hade Myrsnäppa observerats och rapporterats och som vanligt när sällsyntingar dyker upp så är det svårare att hitta bra parkeringsplatser. Inte för att det är någon jättepublik där ute, men tre bilar och en motorcykel är trångt så det räcker. Kul med lite sällskap att diskutera och stöta och blöta med när man ser de små liven. Framförallt småvadare kan göra en galen när man ska stå ensam och grubbla.
Extra kul idag att man springer på sina grannar som jag visserligen sett rapporter från, men aldrig stött på ute vid Frövisjön.
Någon Myrsnäppa lyckades åtminstone inte jag hitta idag, men en Småsnäppa, Spovsnäppa en flock Större Strandpipare och tre Kärrsnäppor var väl dagens rapportbara fynd. Sen var det några gluttsnäppor en hel drös Brushanar och några Svartsnäppor dök upp på slutet innan jag gav upp.
Det var mycket liv och rörelse i sjön idag, små flockar med vadare var uppe och flög i princip hela tiden, Gäss och änder var också uppe och rörde sig samt en relativt stor flock med tranor som slog sig ned, så kvällen känns lyckad även utan Myrsnäppan

Tillbaka i våtmarkerna

Utan bil har det inte blivit mycket till 40-årskris, men nu när bilen är tillbaka från verksta’n fick jag äntligen möjlighet att ta mig ut i våtmarkerna för att spana efter fåglar igen.
Gidde som börjar följa med mig oftare på mina exkursioner följde också med idag och turen gick till Frövisjön.
Vackrare väder lär man knappast få och ska något negativt sägas om det så är det att det tyvärr ger lite väl starkt motljus om man skådar västerut i kvällsolen, men som tur är går det utmärkt att kika österut också och då bjuds man på perfekt ljusförhållanden istället.
Gott om vadare som förde ett herrans liv var det första vi upptäckte, vad som fick dem upprörda lyckades vi inte få reda på den gången, men de lugnade sig och återgick till att vippa på rumporna och leta efter mat i stränder och vassruggar.

Småsnäppa

Grönbenor lyckades vi ganska snabbt identifiera och en och annan gluttsnäppa, och så alla tofsvipor, men givetvis borde det finnas fler arter. Jag är ganska säker på att vi hörde rödbenan, men så var det det där med läten som jag fortfarande är helt rudis på, men det går framåt.
Bland grönbenorna såg jag en liten vadare med antydan till rostbrun hals och huvud. På plats lyckades jag inte artbestämma den, men efterforskningar på nätet när jag kom hem visade att det var en småsnäppa (bilden) som också observerats tidigare i juni i Frövisjön.
Vi hittade också en ruvand skäggdopping och till slut lyckades jag hitta ett Gråhakedoppingspar som spelade för varandra med uppburrade kragar, sedan gav den ena ett vasstrå till den andra som simmade iväg med det till vad jag tror var ett bo.
Riktigt kul med häckande Gråhakedoppingar för enligt Wikipedia så häckar den främst i två områden i Sverige. Norrbotten och Skåne. Hornborgarsjön, Tåkern och Öland nämns också, men ingenting om Mälardalen.
Jag är nöjd med min comeback efter billösheten på två veckor. Ett kryss i from av Småsnäppa, och sen något som verkar vara en sällsynt häckning.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑