Utan bil har det inte blivit mycket till 40-årskris, men nu när bilen är tillbaka från verksta’n fick jag äntligen möjlighet att ta mig ut i våtmarkerna för att spana efter fåglar igen.
Gidde som börjar följa med mig oftare på mina exkursioner följde också med idag och turen gick till Frövisjön.
Vackrare väder lär man knappast få och ska något negativt sägas om det så är det att det tyvärr ger lite väl starkt motljus om man skådar västerut i kvällsolen, men som tur är går det utmärkt att kika österut också och då bjuds man på perfekt ljusförhållanden istället.
Gott om vadare som förde ett herrans liv var det första vi upptäckte, vad som fick dem upprörda lyckades vi inte få reda på den gången, men de lugnade sig och återgick till att vippa på rumporna och leta efter mat i stränder och vassruggar.
Grönbenor lyckades vi ganska snabbt identifiera och en och annan gluttsnäppa, och så alla tofsvipor, men givetvis borde det finnas fler arter. Jag är ganska säker på att vi hörde rödbenan, men så var det det där med läten som jag fortfarande är helt rudis på, men det går framåt.
Bland grönbenorna såg jag en liten vadare med antydan till rostbrun hals och huvud. På plats lyckades jag inte artbestämma den, men efterforskningar på nätet när jag kom hem visade att det var en småsnäppa (bilden) som också observerats tidigare i juni i Frövisjön.
Vi hittade också en ruvand skäggdopping och till slut lyckades jag hitta ett Gråhakedoppingspar som spelade för varandra med uppburrade kragar, sedan gav den ena ett vasstrå till den andra som simmade iväg med det till vad jag tror var ett bo.
Riktigt kul med häckande Gråhakedoppingar för enligt Wikipedia så häckar den främst i två områden i Sverige. Norrbotten och Skåne. Hornborgarsjön, Tåkern och Öland nämns också, men ingenting om Mälardalen.
Jag är nöjd med min comeback efter billösheten på två veckor. Ett kryss i from av Småsnäppa, och sen något som verkar vara en sällsynt häckning.
Lämna ett svar