Jag är lite småsnorig och rosslig i halsen, men den bästa boten mot efterhängsna förkylningar brukar vara frisk luft och utevistelse. När Benjamin föreslog att vi skulle åka ut till Asköviken var jag därför inte sen att haka på.

Själv var jag där en stund innan jobbet igår och hade då flera sånglärkor som han saknar i år, så att det skulle bli årskryss rådde det inga tvivel om.

En hel del gäss har det rapporterats från viken, så dessa hade vi också förhoppningar om att hitta.

Hemma hade det varit disigt, men dimman började spricka upp med lite blå himmel som kunde skönjas. Tyvärr var det inte så när man kom närmre Mälaren och ju närmre Asköviken vi kom, desto tjockare låg dimman.

Det var dis och dimma även igår, men då hittade jag vitkindade gäss och sånglärka så läget kändes inte helt hopplöst.

Bild från Lövstaspången igår

Vi bestämde oss att gå mot utsiktsplattformen vid Stenarna, där jag hade hört en hel del gäss och svan under gårdagens besök. Att ha lite sikt ut mot Rastisängen borde räcka.

En sak som var magisk med denna dimma var att man hörde fåglarna, men man såg dem inte. Vi tyckte bara att det var utmanande och gladde oss åt att kunna höra bläsgäss på vägen ut mot stenarna. Dimman rörde dessutom på sig och efter en stund kunde vi se att det rörde sig gäss på andra sidan vallen vi promenerade längs. Sädgäss, grågäss och så bläsgässen vi hört.

Framme vid Stenarna var det en större kajflock som fångade vårt intresse. Det hade rapporterats råka i området och bland kajor och kråkor brukar man kunna hitta råkor under vår och höst. Tofsvipor och starar hittade vi också, men kråkfåglarna höll sig på avstånd. Precis som att de hade koll på att de inte kunde ses i dimman. Någon råka lyckades vi aldrig hitta.

Däremot kunde vi plötsligt höra en ljungpipare locka och den verkade flyga mot oss. Benjamin får in den i sin kikare, men jag lyckas inte hitta den innan den försvinner in i dimman. Däremot gick det utmärkt att följa dens väg runt oss genom att lyssna efter det vemodiga lockandet.

Det blir ganska kallt att stå still i dimman och efter ett tag beslutar vi oss för att gå en sväng till. Nu siktar vi in oss på Lövstagömslet där jag såg vitkindad gås under gårdagens besök. I vassen längs vägen dit hittade vi sävsparv och väl framme hittar vi två knölsvanar. Ute vid gömslet fem knölsvanar till och två sångsvanar.

Under gårdagsmorgonen var det is på maden vid gömslet och ont om fågel, men idag kunde vi hitta änder, gäss och svan. De vitkindade gässen verkade inte vara kvar, men jag hade också tyckt mig höra bläsand i dimman i går. Ett kort lock, så jag valde att inte rapportera den. Men nu hade vi en stund med lite bättre sikt. En annan skådare såg något i sin handkikare som hon trodde var bläsgäss och med tubens hjälp kunde vi räkna in 2 honor och en hane.

Nu började vi komma upp i några årskryss var. Mycket mer än vad vi hade hoppats på när vi först kom ut och såg hur sikten var. Vi kände oss ganska nöjda och började gå mot bilen. Under den korta promenaden började det lätta upp riktigt mycket och när vi satt i bilen och började åka hemåt så kunde vi plötsligt se sångsvanarna vi tidigare hört från stenarna. De gick och betade på en åker vid Naturskolans hus.

Vi svängde in dit och tog fram tuben för att leta efter lite roliga gäss och kanske mindre sångsvan. Sädgås, grågås och så någon enstaka bläsgås kunde hittas ganska snabbt. Jag rotade vidare och hittade en spetsbergsgås och vid en närmare titt blev de fyra stycken. Ett bra stopp trots att Benjamin suckade när jag svängde in.

När jag sedan ville räkna sångsvanarna så suckade han ytterligare, men det skulle han inte ha gjort. Att räkna fågel är nämligen ett ytterst bra sätt att upptäcka avvikande individer eftersom man då tittar på alla individer och inte bara sveper över flocken med kikaren. När jag kommit halvvägs genom flocken så står där två korthalsade svanar med mycket mer svart på näbben. Mindre sångsvan. Ytterligare två individer hittades när jag räknade igenom resten av flocken.

5  årskryss för mig. Spetsbergsgås, bläsgås, mindre sångsvan, ljungpipare och sävsparv. Bläsand och knölsvan var dessutom nya arter i Västmanland 2020 för mig. Benjamin dammade till med 7 årskryss.