Månad: februari 2017 (Sida 2 av 2)

Fåglar jag fotat – Lavskrika

Lavskrika är en riktig urskogsfågel som häckar långt från oss människor, men den är social och kamratlig och inte ett dugg skygg när den stöter på oss. Tvärtom har den som den kloka fågel den är lärt sig att när det kommer männsikor kommer det också mat.
Den här krabaten stötte jag på i Grövelsjön mellan vinter och sommarsäsong och den verkade snarast bli glad av att se en ensam vandrare på myren och flög ikapp mig och följde efter mig en bra bit innan den insåg att jag inte hade någon mat med mig.

Fotad i Grövelsjön den 3 juni 2012

Fåglar jag fotat – Lappuggla

För många fågelskådare, främst söderut är lappugglan en tuff art att få in på listan. Inte nog med att man måste ta sig upp i tassemarkerna för att hitta den. Där den finns är det oftast lite hemlighetsmakeri kring var de håller till.
Bor man i Västerås som jag så har vi tillgång till en av Sveriges mest välbekanta hemliga lokaler för den store grå. Där har jag sett och hört dem ofta, men jag har aldrig fotat dem där. Avstånden är ofta stora och ljuset är inte så bra i skymningen.
När det dök upp en lappuggla vid Ekolsunds slott i fullt dagsljus några dagar efter att jag skaffat mig en ny kamera var det däremot dags att försöka få en bild på den.


Fotad vid Ekolsunds slott den 30 april 2012

Fåglar jag fotat – Ladusvala

De första ladusvalorna brukar börja dyka upp redan i april, men det är i maj de kommer på bred front, vilket gör dem till en riktig sommarfågel. Små och tuffa flygare som i princip korsar hela Europa, Medelhavet och Afrika mellan övervintringsplatser i södra Afrika och häcklokalerna här uppe i norden.
De trivs vid vatten och sätter sig gärna och vilar på stolpar likt denna, vilket gör dem relativt lättfotograferade. Men vill man ha en flygande ladusvala på bild får man skaffa sig bättre utrustning än vad jag har.

Fotad vid Långholms brygga på Ängsö den 27 maj 2012

Fåglar jag fotat – Kärrsångare

Sångare är en annan artgrupp som kräver lite mer än bara ett allmänt fågelintresse för att få kläm på. När jag började skåda ordentligt kändes det som om jag aldrig skulle få kläm på alla läten, men jag bestämde mig för att träna och gick ensamma promenader där jag visste att det fanns gott om sjungande fågel och nötte och nötte och nu känner jag mig oftast ganska trygg med att artbestämma fåglar på lätet.
Kärrsångare var en art jag knappt hört talas om, och när jag hörde den första gången kändes den helt hopplös. Den blandar in läten från alla andra fåglar den hört känns det som och hur skulle jag kunna veta att det just var en kärrsångare. Men då får man lyssna på tempo och annat och även om man är ganska ringrostig i början av försommaren så slutar det alltid med att kärrsångaren är en av de lättaste att artbestämma.
Utseendemässigt är den dessutom väldigt lik rörsångaren, men om man hör den sjunga och ser den behöver man aldrig vara tveksam.

Fotad vid Hässlö den 10 juni 2015

Fåglar jag fotat – Kärrsnäppa

Vadare känns lite som ett första steg från att bara vara fågelvän och fågelintresserad till att på riktigt ägna sig åt fågelskådning. De vanligaste som storspov, tofsvipa och strandskata hade jag noterat i min lista och en och annan drillsnäppa hade jag också skrämt upp längs ån när jag fiskade som barn, men jag hade inte koll på att det just var drillsnäppor.
Eftersom de flesta vadarna inte häckar här utan passerar till och från sina häcklokaler så är det just under sträcktider under höst och vår man måste vara på tårna, dessutom är många av dem lite kniviga att artbestämma och dessutom inte alltid så lätta att hitta när de rastar på strandängar här i Mellansverige, så det krävs för det mesta bra utrustning i form av en tubkikare eller riktigt bra optik på kameran för att identifiera dem.
Därför dröjde det till att jag skaffade tub innan jag kryssade en så enkelt artbestämd vadare som kärrsnäppa. Ännu längre tid tog det innan jag lyckade fånga en på bild

Fotad vid Beijershamn den 1/6 2014

Månadens fåglar – Januari 2017

Nytt år och nya utmaningar brukar man säga, men om jag kollar tillbaka på min januariskådning så är det inte direkt några nya utmaningar. Det ser ut ungefär likadant varje år.
Jag börjar som vanligt med en årskryssning den första januari. Ut tidigt och sen kör jag hela dagen och försöker hitta så många arter som möjligt. 41 arter hittade jag i år och två av dem var nya ”nyårsdagsarter”. Spillkråka och rörhöna.
Efter nyårsdagen brukar jag hålla ögon och öron öppna och notera nya årskryss från skolgården och under trettonhelgen brukar det bli ytterligare en runda för att komplettera årslistan med det jag missade under nyårskryssningen.
I mitten av Januari är det sedan dags för vår årliga vända till Råstasjön och Lötsjön. I år gick den med tåg och vi passade då också på att åka in till centrala Stockholm och matningsflotten i strömmen.
Som vanligt är det vattenrallen som fångar vårt intresse mest vid Råstasjön, men så tidigt på året finns det gott om arter som saknas på våra årslistor. I år var det gott om duvhök på denna exkursion och den bästa obsen fick vi vid strömmen där en ung duvhök jagade duvor under och över strömbron.

Sen var det dags för det prestigefyllda artrallyt här i Västmanland. Jag är nog inte tillräckligt mycket tävlingsmänniska för att lägga ner det där lilla extra för att vinna en sådan tävling. Vi slutade som vanligt strax under topplagen och kom i år på en 7:e plats med 49 arter. En del sura dippar som fasan, sparvhök, duvhök, rödhake, strömstare och spillkråka.
Dessutom med en hel del tid kvar från sista art till sluttid så om vi bara rotar lite hårdare, har lite mer tålamod mm så skulle vi självklart utmana toppen. Men uppenbarligen ligger det inte i vår natur att göra det.
Stort grattis till lag Swift som efter att ha skuggat Family Business under ett antal år äntligen lyckades vinna. Att de dessutom under alla år jobbat relativt ensamma utan att hålla kontakt med andra lag och byta arter gör dem till riktigt värdiga vinnare.
Samtidigt som vi körde artrally hemma i Västerås upptäcktes en vitvingad trut i Tidaholm, så jag fick avsluta månaden med ett avbrott från mina januarirutiner, men vi väntade till söndagen för jag var tvungen att köra Vinterfåglar inpå knuten först.
Vi fyllde helt enkelt en bil och avslutade månaden med en vända till Västergötland där vi la full fokus på vinterfåglar.

Först tog vi den vitvingade truten och sen började vi leta andra övervintrare i trädgårdar och längs ån i Tidaholm innan vi drog vidare på småvägar mot Hornborgasjön.
Strömstare, domherre, trastar, fjällvråk, varfågel, berglärka, vinterhämpling mm. Arter vi får svårt att fylla på Västgötalistan med om vi besöker landskapet under vår och sommar.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 73
Benjamin: 67

Antal X

Jag: 1 (Vitvingad trut)
Benjamin 1 (Vitvingad trut)

Antal årskryss

Jag: 73
Benjamin: 67

Minnesvärda observationer
  • Vitvingad trut på klappavstånd
  • Berglärkor vid Hornborgasjön
  • Turkduvor på Kristiansborg

Nu börjar ugglesäsongen

Igår var det återigen dags för Melodifestivalen. Startpunkten för en sex veckor lång kollektiv hysteri.
Missförstå mig nu rätt. Jag gillar mello och då framförallt det sociala svallvågorna det skapar.  Vi har något att prata om på arbetsplatser och skolor. Till och med de som inte gillar fenomenet kan delta och vara en del av det genom att ta avstånd från det hela. Precis som det var när jag var liten och det bara fanns 2 kanaler. Alla kollade på Dallas, även de som inte gillade det.
Men det var inte detta jag skulle skriva om, utan om ugglor. För starten av melodifestivalen innebär för mig att det är dags att rensa öronen och börja ge mig ut i skogarna och lyssna efter ugglor.

Jag saknar bild på kattuggla så det fick bli en slaguggla
Det finns en hel del som pekar på att det kan bli ett bra uggleår, men man vet aldrig med dessa mytiska fåglar. Födotillgången kan påverkas snabbt av konstigt väder.
Under artrallyt i mitten av Januari hade vi fler kattugglor som ropade. Jag jämförde med ett annat lag som startat i samma område som vi och kom fram till att det var 6 ugglor som ropade i just det området.
Det är förvisso ganska tätt med revir just där vilket gör att aktiviteten normalt är större där än på många andra ställen, men det är sällan det är sån fart på ugglorna där redan den tiden på  året.
Att de är igång så tidigt gör att jag själv vill vara på tårna tidigt. Bästa tid för ugglor brukar annars vara den sena vårvintern i mars, men jag brukar starta mina ugglekvällar redan i februari och i år tror jag att det kan ge bra utdelning.
Därför blir det premiär i veckan och jag hoppas kunna lämna lite positiva rapporter senare.
 

Fåglar jag fotat – Kungsörn

Örnar var något jag länge knappt försökte fota. Antingen såg jag dem sitta långt bort, eller så flög de förbi på långt håll. Flög de närmre ville jag hellre uppleva dem än fotografera dem.
Men under mellandagarna 2016 besökte jag och Benjamin ett örngömsle norr om Västerås och då blev det fotoläge.
Så om du vill fota örn är min rekommendation att hyra dig en plats i ett örngömsle.

Fotat från Birdsafari Swedens örngömsle den 29 december 2016

Fåglar jag fotat – Kungsfågel

Sveriges minsta fågel som den oinvigde visserligen känner till, men ändå sällan ser eller hör, trots att den faktiskt är riktigt vanlig.
Att man inte ser den är inte så svårt att förstå egentligen. En liten i stort sätt oansenlig fågel som hoppar runt i täta granar. De låter visserligen så gott som hela tiden, men deras toner är höga och inte hörbara för alla människor, så de är inte så lätta att höra heller. Framförallt inte om man rör sig i grupp och pratar samtidigt.
Mitt tips är att gå ensam och tyst i skogen och lyssna, när man väl lärt sig att känna igen deras läten så blir de mycket lättare att hitta när de rastlös hoppar runt och söker föda i granar.
Att fota dem var länge en utmaning för mig. Jag försökte spela upp deras sång för att få dem att sitta still, men inte ens när de sjunger sitter de stilla så värst länge.
När jag fotade denna hade jag turen att den fångat en spindel som var ganska stor, vilket gjorde att den hade fullt upp med den och därför satt still på nära håll tillräckligt länge.

Fotad i Hagabergskogen utanför Västerås den 3 mars 2014
En bild jag faktiskt känner mig riktigt nöjd med.

Nyare inlägg »

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑