Månad: juli 2020

Fåglar jag fotat – storspov

Sista fågeln på stor- än så länge blir storspov. En än så länge relativt vanlig fågel som kan rasta i ganska stora mängder på åkrar och ängar här i Mälardalen.

Som häckfågel har den dock nästan försvunnit, utan då får man ge sig längre norrut, eller ut i skogarna och leta på myrarna.

Uppe i Norrbotten, där jag tillbringade en hel del tid under somrarna när mina svärföräldrar bodde i Luleå, kunde man ofta se dem i ganska stora antal. Födosökande på nyslåttrade ängar.

Fotomässigt tillhör även storspov den skara fåglar som alltid håller sig för långt bort för mina skills som fotograf. Den här motljusbilden fotat vid Kallax hamn utanför Luleå tycker jag ändå fångar den norrbottniska sommarkvällen väl.

Fåglar jag fotat – storskrake

Nu börjar jag sakta men säkert närma mig slutet på alla fåglar som börjar på ”stor”, men på bokstaven S är det en hel del kvar. Imponerande många fågelarter som börjar på S.

I alla fall så är det dags för storskrake. En fågel som är ganska vanlig och så länge det finns öppet vatten går den att hitta här hemma i Västerås.

Kalla vintrar kan arten bli skillnaden mellan succé och fiasko i vårt årliga artrally.

Vid skitviken brukar man dock alltid kunna hitta den. Annars är kraftvärmeverket i andra änden av hamnen ett bra ställe. Men under artrallyt hoppas man kunna undvika det, eftersom det kräver en lite längre promenad och då förlorar man tid.

Den här bilden är fotat vid gamla ångkraftverket intill skitviken. Ett annat ställe där isen lägger sig sent, om någonsin. Här kan man hitta alla våra övervintrare.

Det går bra nu

Jag skriver inte så mycket i bloggen, kanske mest för att jag inte har så mycket att skriva om och att det inte hänt så mycket. Det mesta jag vill säga går att säga med några rader på Facebook, eller med någon bild på Instagram.

Fast den senaste veckan så small det till i semesterstiltjen. I onsdags kväll hade vi premiär för sträckskådningen vid Kvicksund. En riktigt bra kväll med mycket sträckande skrattmås. Den högsta siffran jag varit med om 964 st sträckte förbi bron mellan 18-21.

Tidigt på morgonen, eller rättare sagt mitt i natten gick vi sedan upp för att ringmärka vid vår CES-plats. Ett nytt nät togs i bruk och det gav riktig jackpott. Nytt dagsrekord och en riktig blåmesbonanza. 47 nymärkta blåmesungar och 79 fåglar totalt.

Vi kom hem lagom till lunch och tänkte sedan sova på eftermiddagen, men när vi satt och åt så kom det larm om en tjockfot i Norsa utanför köping. Den första på 32 år i Västmanland och den första dragbara. Vi sov aldrig middag, utan kastade i oss maten och drog iväg. Art nummer 253 i Västmanland och ett nytt Sverigekryss.

Tidigare samma dag hade någon upptäckt en brednäbbad simsnäppa mitt ute på Hjälmaren, men på Västmanlands territorialvatten. Fåglar på stenar mitt ute på sjöar brukar inte vara så lätta och de försvinner oftast, men några skådare med siktet inställt på ett nytt årsrekord i Västmanland gav sig dit på fredagkvällen och den var kvar.

Nu blev det fart på folk. Båttaxi från Lungershamn kontaktades och bokningarna började hagla in. Jag blev erbjuden en plats på morgonbåten på lördagen, men rekommenderade istället mina bekanta som saknade den arten att följa med. Jag kände dessutom att jag behövde sova ut någon gång. Först ringmärkning och på fredag morgon hade jag gått upp tidigt för att prata med en radioreporter.

På lördag eftermiddag började statusuppdateringar om kryss och bilder på simsnäppan dyka upp på Facebook och instagram och nu kändes det lite konstigt att jag tackade nej. Ska alla se denna simmsnäppa utom jag? Det lär ju dröja innan det dyker upp en ny, med tanke på att den så gott som aldrig ses i Västmanland.

Tack och lov kom det ett samtal på kvällen som undrade om jag ville med. Nu tackade jag och Benjamin ja, och igår kl 06.30 kastade vi loss från Lungers hamn med siktet inställt på Nyckelgrundsstenen mitt i Hjälmaren.

Foto: Benjamin Rodling

Det var lite oroligt till en början, när vi inte hittade fågeln. Men platsen kryllade av dvärgmås, skräntärna, svarttärna och vi hittade kustpipare, kustsnäppa och kärrsnäppa så turen var ändå lyckad. Efter 10 minuters rotande hittade dock Benjamin simsnäppan och resten av tiden kämpade vi mest med den guppiga båten och skärpan. För mig gick det inte bra, men Benjamin fick en rätt bra bild.

Fåglar jag fotat – brednäbbad simsnäppa

I två år stod jag still på 249 arter i Västmanland och det kändes som om jag aldrig skulle ta mig över 250.

I år har det dock lossnat ordentligt. Det började med en ringand i Asköviken och fortsatte sedan med en tretåig mås i Hällsjön, sen dök det upp en ökenpipare i Frövisjön och den här veckan en tjockfot i Norsa och en brednäbbad simsnäppa vid nyckelgrundsstenen mitt i Hjälmaren.

Tjockfoten fick jag bild på genom tuben, men jag är inte framme vid T än, så den får vänta. Däremot var det ett bra tag sedan jag passerade B i denna bloggserie, så simsnäppan kommer här.

Jag är ju som jag nämnt inte någon fotograf och foto är inte det som driver mig, men det är kul att få fåglar på bild. Den här simsnäppan höll till riktigt nära båten och på bra fotoavstånd, men med en enkel kamera på en guppig båt så blir det där med fokus inte det lättaste.

Den här bilden är den enda där jag lyckades få fågeln någorlunda skarp. Så vi får hålla tillgodo med den.

Fotat vid Nyckelgrundstenen i Hjälmaren, Arboga.

Fåglar jag fotat – lappsparv

Att publicera fåglar man fotat i alfabetisk ordning innebär ju att det då och då ramlar in arter man passerat i sin ordning.

Jag och Benjamin drog upp en snabb vända till Flatruet i Härjedalen och där vimlade det verkligen av lappsparv just nu. En art jag inte lyckats fota, så när jag vaknade på tok för tidigt utan att ha sovit klart i tältet tog jag kameran och gick ut för att försöka fota någon av dem.

Jag hörde en hane sjunga inte alls långt från tältet så det borde bli ganska enkelt.

Nog för att jag hittade hanen ganska snabbt och jag fick också några skapliga bilder på den, men när jag satt på huk bakom en buske så började en hona locka på mycket närmre avstånd och då skiftade jag fokus och fick bättre bilder på henne.

Nåja, ni kan få se bilden på hanen också. En riktigt snygg fågel som tyvärr minskar i antal, även om det inte kändes så på Flatruet i år.

För övrigt, ber jag om ursäkt för mitt bloggande som går sådär just nu. Borde blogga oftare, men jag har hamnat i en liten svacka och får ingen inspiration trots att det ändå händer en hel del spännande.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑