Jag skriver inte så mycket i bloggen, kanske mest för att jag inte har så mycket att skriva om och att det inte hänt så mycket. Det mesta jag vill säga går att säga med några rader på Facebook, eller med någon bild på Instagram.
Fast den senaste veckan så small det till i semesterstiltjen. I onsdags kväll hade vi premiär för sträckskådningen vid Kvicksund. En riktigt bra kväll med mycket sträckande skrattmås. Den högsta siffran jag varit med om 964 st sträckte förbi bron mellan 18-21.
Tidigt på morgonen, eller rättare sagt mitt i natten gick vi sedan upp för att ringmärka vid vår CES-plats. Ett nytt nät togs i bruk och det gav riktig jackpott. Nytt dagsrekord och en riktig blåmesbonanza. 47 nymärkta blåmesungar och 79 fåglar totalt.
Vi kom hem lagom till lunch och tänkte sedan sova på eftermiddagen, men när vi satt och åt så kom det larm om en tjockfot i Norsa utanför köping. Den första på 32 år i Västmanland och den första dragbara. Vi sov aldrig middag, utan kastade i oss maten och drog iväg. Art nummer 253 i Västmanland och ett nytt Sverigekryss.
Tidigare samma dag hade någon upptäckt en brednäbbad simsnäppa mitt ute på Hjälmaren, men på Västmanlands territorialvatten. Fåglar på stenar mitt ute på sjöar brukar inte vara så lätta och de försvinner oftast, men några skådare med siktet inställt på ett nytt årsrekord i Västmanland gav sig dit på fredagkvällen och den var kvar.
Nu blev det fart på folk. Båttaxi från Lungershamn kontaktades och bokningarna började hagla in. Jag blev erbjuden en plats på morgonbåten på lördagen, men rekommenderade istället mina bekanta som saknade den arten att följa med. Jag kände dessutom att jag behövde sova ut någon gång. Först ringmärkning och på fredag morgon hade jag gått upp tidigt för att prata med en radioreporter.
På lördag eftermiddag började statusuppdateringar om kryss och bilder på simsnäppan dyka upp på Facebook och instagram och nu kändes det lite konstigt att jag tackade nej. Ska alla se denna simmsnäppa utom jag? Det lär ju dröja innan det dyker upp en ny, med tanke på att den så gott som aldrig ses i Västmanland.
Tack och lov kom det ett samtal på kvällen som undrade om jag ville med. Nu tackade jag och Benjamin ja, och igår kl 06.30 kastade vi loss från Lungers hamn med siktet inställt på Nyckelgrundsstenen mitt i Hjälmaren.
Det var lite oroligt till en början, när vi inte hittade fågeln. Men platsen kryllade av dvärgmås, skräntärna, svarttärna och vi hittade kustpipare, kustsnäppa och kärrsnäppa så turen var ändå lyckad. Efter 10 minuters rotande hittade dock Benjamin simsnäppan och resten av tiden kämpade vi mest med den guppiga båten och skärpan. För mig gick det inte bra, men Benjamin fick en rätt bra bild.
Lämna ett svar