Etikett: amerikansk kricka

Fåglar jag fotat – Amerikansk kricka

Den tydliga karaktären med det vertikala vita  bandet på sidan syns tydligt vilket räcker väl för att se vilken art det rör sig om. I övrigt är bilden inte något mästerverk och lämnar en hel del att önska. Fotat med mobilen genom tubkikaren.
amerikansk kricka
Bilden togs vid Frövisjön i april 2015 och observationen var det årets första X för mig och det 286:e totalt.
 

Månadens fåglar – April 2015

Det dåliga fågelvädret för tillfället gör att jag får lite tid att sammanställa tidigare månaders fågelskådande istället. Så här kommer april månad.
April började lite som mars slutade. Vårfåglarna fyllde på strandängar, åkrat och skogspromenader så jag åkte mest runt bland olika lokaler. Asköviken, frövisjön, bocksjön, lagårdsjön. Det mest spännande vi hittade var en järnsparv hemma på mammas matning. Annars var det mest de vanliga arterna.
Den 9:e april under påsklovet lånade jag och Benjamin en orrkoja i Hällefors. Spartanskt och lite mysigt, men Benjamin den stackaren plurrade på vägen ut och lyckades inte riktigt hålla sig varm under natten i vår låda av formplyfa.
Orrspelet vi bjöds på uppvägde det hela. 6 tuppar på riktigt nära håll runt om hela kojan.
orre
Sedan fortsatte april som vanligt igen. Fler och fler fåglar anlände och fler och fler fåglar sjöng längs min lunchpromenadsträcka.
Vi började besöka Hässlö på kvällarna som blev ljusare och ljusare. Pilgrimsfalken CX kom tillbaka med en hona i år igen och det blev lite fart på oss skådare igen. Var det samma hona som förra året? eller var det en ny?
Vi tror att det var samma, men hon blev senare bortkörd av en annan hona som i skrivande stund troligtvis ligger och ruvar i bolådan.
Den sista helgen i april så drog Västmanlands Ornitologiska Förening med mig i spetsen söderut mot Tåkern, där vi tillsammans utforskade sjön. Ganska likt Asköviken, men större och fler av varje art. Utom svarttärna och skrattmås där Asköviken är vassare.
Dagen efter den exkursionen så var det så äntligen dags för Frövisjön att återigen leverera en raritet. Den här gången var det en amerikansk kricka som hittat dit. En art jag saknade och som jag i min krysskalkyl räknat med att hänga in i år. Nu slapp jag i alla fall åka långt.
Detta var bara början på en period med het fågelskådning i Västmanland, men resten skedde på andra sidan månadsskiftet så det kommer i nästa inlägg.

Proppen ur

Jag skrev tidigare i min årsplanering att jag skulle gå krysslös hela vintern, och att våren skulle gå trögt, vilket stämmer ganska bra med hur verkligheten sett ut.
Våren har dessutom böljat fram och tillbaka utan att riktigt bestämma sig för hur den ska ha det. Normalt aprilväder alltså.
Men oavsett om det går som planerat eller inte så har mitt sug efter kryss och lite drag blivit större och större ju längre våren gått.
Därför var det nästan befriande när en amerikansk kricka larmades ut på min hemmalokal förra söndagen. Äntligen kryss och dessutom en art jag räknat med att hänga in i år och allt i min planering stämmer. Kanske ett kryss eller två innan Kristi Himmelsfärd och Öland.
Men veckan som kom så sprack min planering ganska rejält. På onsdagen larmades en småtrapp ut på behagligt dragavstånd. Jag hade kvällsmöte med jobbet och kunde inte sticka direkt utan planerade att åka på fredag morgon om den var kvar, vilket den var.
småtrappenFoto från Wikimedia
Fredagen den första maj skulle sen gå till historien som den sjukaste fågeldag jag upplevt. Hemma larmades det ut fåglar på löpande band och jag fick Frövisjökryssa både den mycket efterlängtade svarthalsade doppingen och ägretthäger.
Men det var inte slut där. Sent på eftermiddagen larmades en biätare ut längst upp i norra Västmanland. I Dalarnas län och Ludvika kommun. Men likväl i Västmanlands landskap och rapportområde.
Själv var jag lite tveksam, men Benjamin insisterade på att åka. Han ville ha 3 kryss samma dag. Själv fick jag nöja mig med 2, men 3 inom en vecka vilket inte är fy skam, med tanke på att jag var hemma och jobbade heltid samtidigt.
Nu verkar proppen ha gått ur och de vädersystem som skapar detta inflöde och nedfall av ovanliga och vanliga fåglar har fortfarande sitt grepp över Sverige, så det behöver inte vara över än.
 

Årets första kryss

Efter en ganska trög vår, med få överraskningar på fågelfronten så var det äntligen dags för en händelserik fågelhelg. Framförallt har den ägnats åt att fylla på årslistan med nyanlända arter.
Det började med en resa till Tåkern med Västmanlands Ornitologiska förening. På vägen ned stannade vi till en kort stund vid Kvismaren utanför Örebro där en rödhalsad gås rastat under en månads tid. Utöver den, så fick jag se årets första vitkindade gås och höra årets första gluttsnäppa.
kvismaren
Väl nere vid tåkern var det ungefär som vid Asköviken, fast mycket större och våren hade hunnit lite längre.
Lövsångare sjöng för fullt, grågässen vandrade omkring på strandängarna med sina gässlingar och kärrhökarna födosökte över vasshaven.
Vi jobbade oss systematiskt fram runt sjön, med solen i ryggen hela tiden. Eftersom de flesta av oss inte skådat i Östergötland ordentligt tidigare så skrevs alla arter upp för att få en så komplett östgötalista som möjligt. För min del blev det också ett kryss på min landskapsfågellista när c:a 800 knölsvanar rörde sig runt i sjön.
3 av 4 större besöksområden (enligt kartan) besöktes och enligt rapporterna på artportalen så missade vi nog bara en enda art av allt som sågs där igår. Ett bra jobb av 6 envisa Västmanlänningar.
Naturum Tåkern var som de flesta naturum i landet värt ett besök. Här fanns utställningar om slättsjöns historia och natur. Fina panoramafönster ut mot strandängarna med rödbenor direkt utanför.
När vi kände oss klara med Tåkern tog vi vägen över Linköping hem och stannade till vid den Södra dammen intill E4:an för att kryssa och årskryssa svarthalsad dopping. Dammen rymde mer än bara dessa, så det blev ett lite längre stopp med smådopping, gråhäger, svarthakedopping, salskrake och en hel del trut också.
Totalt gav dagen 87 arter och runt 10 årskryss för oss alla.
Väl hemma i Västerås försökte vi också hitta en ringtrast som setts på Arosvallen under dagen, men där drog vi en nitlott.
Idag skulle vi ta det lugnt. NPG och Felle skulle på fotbollsmatch och jag och Benjamin skulle vara hemma och vila. Jag kände mig lite småförkyld, så det passade bra.
Så kom plötsligt larmet på vårt lokala larmsystem. En amerikansk kricka i Frövisjön. För en vecka sedan missade jag en stäpphök där. Nu var goda råd dyra, för det här var inte bara Frövisjökryss och årskryss. En amerikansk kricka saknar jag helt så nu ville jag kryssa, men jag var utan bil.
Jag började med att ringa en kompis som jobbade, sen testade jag att ringa NPG, men det gick inte. På tredje försöket lyckades jag väcka en skådarkompis, som gnuggade sömnen ur ögonen och kastade sig i bilen.
amerikansk kricka
F
oto: Wikimedia
När vi kom fram till sjön hade det redan börjat samlas lite folk, men krickan skulkade (gömde sig) bland tuvorna vid stranden. Vi satte genast igång med letandet, men det gick trögt. Tack och lov fanns det en del annat att upptäcka i sjön samtidigt som vi letade. Brushanar, gluttsnäppor, lövsångare, grönbena bockades av på den västmanländska årslistan.
Den lilla skogsvägen vi stod vi fylldes undan för undan på med fler bilar och skådare och till slut hittade någon krickan som nu kommit ut från sitt gömmställe. Äntligen ett riktigt kryss i år och ett steg närmare 300.
Vi hängde kvar vid sjön ett tag och umgicks med skådarvänner och rotade vidare efter annat skoj. En göktyta hade hörts tidigare, men den höll tyst nu. Däremot fick vi se både svarttärna, dvärgmås och ladusvala födosöka och de 21 spetsbergsgässen som rastat i sjön ett tag var fortfarande kvar.
En ganska kort men effektiv skådardag.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑