Etikett: Bläsgås

En dimmig tur till Asköviken

Jag är lite småsnorig och rosslig i halsen, men den bästa boten mot efterhängsna förkylningar brukar vara frisk luft och utevistelse. När Benjamin föreslog att vi skulle åka ut till Asköviken var jag därför inte sen att haka på.

Själv var jag där en stund innan jobbet igår och hade då flera sånglärkor som han saknar i år, så att det skulle bli årskryss rådde det inga tvivel om.

En hel del gäss har det rapporterats från viken, så dessa hade vi också förhoppningar om att hitta.

Hemma hade det varit disigt, men dimman började spricka upp med lite blå himmel som kunde skönjas. Tyvärr var det inte så när man kom närmre Mälaren och ju närmre Asköviken vi kom, desto tjockare låg dimman.

Det var dis och dimma även igår, men då hittade jag vitkindade gäss och sånglärka så läget kändes inte helt hopplöst.

Bild från Lövstaspången igår

Vi bestämde oss att gå mot utsiktsplattformen vid Stenarna, där jag hade hört en hel del gäss och svan under gårdagens besök. Att ha lite sikt ut mot Rastisängen borde räcka.

En sak som var magisk med denna dimma var att man hörde fåglarna, men man såg dem inte. Vi tyckte bara att det var utmanande och gladde oss åt att kunna höra bläsgäss på vägen ut mot stenarna. Dimman rörde dessutom på sig och efter en stund kunde vi se att det rörde sig gäss på andra sidan vallen vi promenerade längs. Sädgäss, grågäss och så bläsgässen vi hört.

Framme vid Stenarna var det en större kajflock som fångade vårt intresse. Det hade rapporterats råka i området och bland kajor och kråkor brukar man kunna hitta råkor under vår och höst. Tofsvipor och starar hittade vi också, men kråkfåglarna höll sig på avstånd. Precis som att de hade koll på att de inte kunde ses i dimman. Någon råka lyckades vi aldrig hitta.

Däremot kunde vi plötsligt höra en ljungpipare locka och den verkade flyga mot oss. Benjamin får in den i sin kikare, men jag lyckas inte hitta den innan den försvinner in i dimman. Däremot gick det utmärkt att följa dens väg runt oss genom att lyssna efter det vemodiga lockandet.

Det blir ganska kallt att stå still i dimman och efter ett tag beslutar vi oss för att gå en sväng till. Nu siktar vi in oss på Lövstagömslet där jag såg vitkindad gås under gårdagens besök. I vassen längs vägen dit hittade vi sävsparv och väl framme hittar vi två knölsvanar. Ute vid gömslet fem knölsvanar till och två sångsvanar.

Under gårdagsmorgonen var det is på maden vid gömslet och ont om fågel, men idag kunde vi hitta änder, gäss och svan. De vitkindade gässen verkade inte vara kvar, men jag hade också tyckt mig höra bläsand i dimman i går. Ett kort lock, så jag valde att inte rapportera den. Men nu hade vi en stund med lite bättre sikt. En annan skådare såg något i sin handkikare som hon trodde var bläsgäss och med tubens hjälp kunde vi räkna in 2 honor och en hane.

Nu började vi komma upp i några årskryss var. Mycket mer än vad vi hade hoppats på när vi först kom ut och såg hur sikten var. Vi kände oss ganska nöjda och började gå mot bilen. Under den korta promenaden började det lätta upp riktigt mycket och när vi satt i bilen och började åka hemåt så kunde vi plötsligt se sångsvanarna vi tidigare hört från stenarna. De gick och betade på en åker vid Naturskolans hus.

Vi svängde in dit och tog fram tuben för att leta efter lite roliga gäss och kanske mindre sångsvan. Sädgås, grågås och så någon enstaka bläsgås kunde hittas ganska snabbt. Jag rotade vidare och hittade en spetsbergsgås och vid en närmare titt blev de fyra stycken. Ett bra stopp trots att Benjamin suckade när jag svängde in.

När jag sedan ville räkna sångsvanarna så suckade han ytterligare, men det skulle han inte ha gjort. Att räkna fågel är nämligen ett ytterst bra sätt att upptäcka avvikande individer eftersom man då tittar på alla individer och inte bara sveper över flocken med kikaren. När jag kommit halvvägs genom flocken så står där två korthalsade svanar med mycket mer svart på näbben. Mindre sångsvan. Ytterligare två individer hittades när jag räknade igenom resten av flocken.

5  årskryss för mig. Spetsbergsgås, bläsgås, mindre sångsvan, ljungpipare och sävsparv. Bläsand och knölsvan var dessutom nya arter i Västmanland 2020 för mig. Benjamin dammade till med 7 årskryss.

Fåglar jag fotat – bläsgås

Som vanligt ingen höjdarbild på gäss, men jag fotar som nämnts för dokumentation och här ser man tydligt den vita bläsen på näbben och tigerränderna på bröstet. Det räcker för att spika denna som bläsgås
bläsgås
Bilden är tagen den 16:e mars 2014 på Trådarängarna utanför Västerås. En vecka senare lyckades jag fota ytterligare en gås, men den får ni vänta på tills jag kommer till F.

Snart exploderar våren

Bläsgås
Idag skulle vi egentligen ha besökt familjen @ynot112 på Gryta och fikat med dem, men Lilleman fick en släng av kräksjukan i går natt så det blev till att stanna hemma istället.
Nu var det så förträffligt väder så mig gick det inte att hålla hemma. Jag var bara tvungen att bege mig ut för att möta våren. En tur till Asköviken fick det bli. Först ut till Lövsta-gömslet för att se om det hänt något sen sist, men det var lika lungt som vanligt. Några tofsvipor, en Varfågel och en Ormvråk som gled över madängarna.
Eftersom jag har erbjudit mig att hjälpa Lillemans klass med en friluftsdag i maj och på grund av överbokningar på Naturskolan inte kan utgå från Naturskolans Hus så passade jag på att ta en tur till Stenarna som jag aldrig tidigare besökt. Konstaterar att det troligtvis kommer att bli bra att ta barnen dit. Inte för långt och tillräckligt med utrymme för lite spring i benen.
Bläsgås som syns på bilden ovan (ej tagen av mig) hade siktats ute på strandängarna. Vid Stenarna hade jag lite motljus och satt mest och solade och njöt av vårvädret. Men på vägen tillbaka stannade jag till och riggade tubkikaren och hade sån tur att jag hittade 3 ex på en gång faktiskt.
Passade också på att årskryssa Stare som senare visade sig saknas på min svalanlista så ett litet x blev det i alla fall.
Träffade en trevlig prick (alla skådare är trevliga prickar) och språkade en del om var och när det är bäst att se olika arter. Han tipsade om Berguven som hoar uppe i Sala på kvällarna.
Det ledde till att jag efter middagen tog med mig Felle på en tur upp till Sala Silvergruva. Berguven saknades på alla mina listor så det skulle bli spännande. Nu brukar jag aldrig lyckas på mina riktade turer så förväntningarna var total tystnad.
Kom fram till gruvområdet och försökte minnas vägbeskrivningen jag fått och lyckades ganska bra. Parkerade bilen och klättrade upp på en slagghög för att hitta det dagbrott där Uven ska sitta och hoa.
Knäpptyst hela vägen upp och knäpptyst i 2 minuter sen hör vi det spöklika hoho nere från dagbrottet inte alls långt från där vi står. Som vanligt kommer jag på att jag ska dokumentera det hela för sent, och när jag börjar spela in ropen med min telefon är det åter tyst som i kyrkan.
Vi går ner mot bilen igen och hinner inte mer än 4-5 steg innan vi hör ett rop från skogen på andra sidan, och så svarar den plats vi hört den ifrån först. Så sitter de där och tjoar till varandra.
Glada och lyckliga över en spöklik naturupplevelse med ett X för mig, (för felle också, men hon är inte så intresserad av att kryssa) återvänder vi till bilen och hör dem hoa hela vägen ner.

Bläsgås i Hjälstaviken

Lilleman ångar på mot 100 kryss. Idag tröttnade vi på Vasaloppet från TV-soffan och åkte ut till Hjälstaviken istället.
Vi började turen vid Parnassen (En lövskogskulle i södra delen av sjön) varifrån vi promenerade genom vassen till Kvarnberget och stannade till en stund vid vintermatningen där. Mest Blåmes, en Talgoxe och en Större Hackspett. På vägen tillbaka såg vi 4 korpar men i övrigt var det ganska lugnt i dimman.
Hjälstaviken - Parnassen
Efter den promenaden tog vi bilen till Hårby och plockade med oss matsäck och tubkikare för att spana efter gäss. Ett 50-tal Grågäss och eventuellt någon enstaka Sädgås spatserade på ängarna direkt nedanför parkeringen, men i övrigt såg det lugnt ut. Dimman hade väl gjort att de stannade på nattkvarteren.
Nytt för i år på vägen ut mot fågeltornet är små färglada hus med information och klurigheter för barn, så Lilleman blev riktigt inspirerad och sprang före mig hela vägen, så avsaknaden av Sädgäss gjorde honom inte direkt nedstämd.
Diset som legat tungt över sjön och ängarna hela tiden hade nu lättat och solen började skina från en nästan klarblå himmel så promenaden ut mot tornet blev riktigt angenäm. 200 meter från tornet finns en liten rastplats där vi satte oss ned och åt vår medhavda matsäck.
Efter att matsäcken var uppäten tog vi oss ut mot tornet, men stannade till en kort stund för att kolla några gäss som betade på ängen nedanför tornet. När jag försökte rätta till stativet så att även Lilleman kunde kolla på dem utbrister han. ”Kolla vilken stor flock” och där kom en flock på säker 500 gäss inflygande norrifrån.
Jag ville givetvis återvända upp mot parkeringen, men Lilleman ville gärna se om det fanns något mer färglatt litet hus ute vid tornet så det blev till att gå vidare de sista 100 metrarna och ta en titt där.
När vi gick tillbaka mötte vi ett par som varit uppe på kullarna när flocken anlände och frågade vad det var för gäss i flocken. Sädgäss och Grågäss, men också minst en Bläsgås.
Bläsgås innebar X för Lilleman så nu blev det återigen fart på de korta benen. Här gällde det att hålla ned förväntningarna. Att hitta en ensam bläsgås bland 500 andra gäss kan vara knivigt även om den vita bläsen i deras panna urskiljer dem ganska markant.
Nu hade vi sådan tur att när vi kom tillbaka till ett bra tubavstånd för flocken så fanns det en skådare där som redan hittat Bläsgåsen så vi slapp leta. Den hade dessutom den goda smaken att visa upp sitt ansikte för oss direkt så det blev aldrig några tveksamheter eller bläddrande i fågelböcker för att kolla andra svårare kännetecken för att urskilja den.
X nummer 90 för Lilleman var ett faktum. Dessutom årskryssade vi båda Tofsvipa och Sädgås och hade en underbar dag i vårsolen som värmde trots att det bara var 0-gradigt där ute på Upplandsslätten.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑