Idag skulle vi egentligen ha besökt familjen @ynot112 på Gryta och fikat med dem, men Lilleman fick en släng av kräksjukan i går natt så det blev till att stanna hemma istället.
Nu var det så förträffligt väder så mig gick det inte att hålla hemma. Jag var bara tvungen att bege mig ut för att möta våren. En tur till Asköviken fick det bli. Först ut till Lövsta-gömslet för att se om det hänt något sen sist, men det var lika lungt som vanligt. Några tofsvipor, en Varfågel och en Ormvråk som gled över madängarna.
Eftersom jag har erbjudit mig att hjälpa Lillemans klass med en friluftsdag i maj och på grund av överbokningar på Naturskolan inte kan utgå från Naturskolans Hus så passade jag på att ta en tur till Stenarna som jag aldrig tidigare besökt. Konstaterar att det troligtvis kommer att bli bra att ta barnen dit. Inte för långt och tillräckligt med utrymme för lite spring i benen.
Bläsgås som syns på bilden ovan (ej tagen av mig) hade siktats ute på strandängarna. Vid Stenarna hade jag lite motljus och satt mest och solade och njöt av vårvädret. Men på vägen tillbaka stannade jag till och riggade tubkikaren och hade sån tur att jag hittade 3 ex på en gång faktiskt.
Passade också på att årskryssa Stare som senare visade sig saknas på min svalanlista så ett litet x blev det i alla fall.
Träffade en trevlig prick (alla skådare är trevliga prickar) och språkade en del om var och när det är bäst att se olika arter. Han tipsade om Berguven som hoar uppe i Sala på kvällarna.
Det ledde till att jag efter middagen tog med mig Felle på en tur upp till Sala Silvergruva. Berguven saknades på alla mina listor så det skulle bli spännande. Nu brukar jag aldrig lyckas på mina riktade turer så förväntningarna var total tystnad.
Kom fram till gruvområdet och försökte minnas vägbeskrivningen jag fått och lyckades ganska bra. Parkerade bilen och klättrade upp på en slagghög för att hitta det dagbrott där Uven ska sitta och hoa.
Knäpptyst hela vägen upp och knäpptyst i 2 minuter sen hör vi det spöklika hoho nere från dagbrottet inte alls långt från där vi står. Som vanligt kommer jag på att jag ska dokumentera det hela för sent, och när jag börjar spela in ropen med min telefon är det åter tyst som i kyrkan.
Vi går ner mot bilen igen och hinner inte mer än 4-5 steg innan vi hör ett rop från skogen på andra sidan, och så svarar den plats vi hört den ifrån först. Så sitter de där och tjoar till varandra.
Glada och lyckliga över en spöklik naturupplevelse med ett X för mig, (för felle också, men hon är inte så intresserad av att kryssa) återvänder vi till bilen och hör dem hoa hela vägen ner.
Lämna ett svar