Etikett: Bofink

Äntligen naturskola igen

Jag som var så glad över att få gå ut och möta våren med våra tvåor efter en dryg månad inomhus. Då kom det en pandemi som tvingade mig att vara hemma tills hostan gått över. Så förra veckan blev det ingen naturskola för mig.

Då klasserna just nu är en smula decimerade i antal valde jag att ligga lite lågt med mina planer och istället fortsätta att ta vårpromenader med alla grupper. Senaste gången jag var ute med dem gick ju våren nästan bakåt, så vi kan behöva lite mer tid för att fylla våra bingobrickor.

Tyvärr har ju inte våren jättebråttom trots att vi redan börjar närma oss april. Så även idag kändes som ett steg bakåt.


fotad vid ett annat tillfälle

Jag hade dock sett två tranor på andra sidan skogen och hört bofink när jag klev ur bilen på parkeringen, så vissa förhoppningar hade jag när jag samlade dagens grupp.

Förskoleklassen hade redan gått iväg till skogen och skulle hålla sig i Paradiset. (Den del av skogen dit våren kommer först) Eftersom tranorna höll sig på andra sidan skogen gick vi runt skogen och passade på att kolla in en myrstack på vägen.

När vi kommer fram till ödetomten på andra sidan skogen samlar jag ihop gruppen och förklarar att utan kikare kommer vi inte att kunna se tranorna jättebra och att vi måste hålla oss på avstånd för att inte störa dem. Inga skrik, inga häftiga rörelser. Nu skulle vi smyga fram mot åkern och jag förklarade att vi skulle gå en liten omväg runt den gamla tomten mot granen som stod vid infarten.

Vad spännande det blev att smyga, alla elever var tysta som möss och spänningen steg. Men var höll tranorna till? De var inte kvar på den del av åkern jag alltid sett dem. Plötsligt får vi syn på dem bakom granen vi siktade mot. De stod bara 20 meter från den. Vilken tur att vi inte hann fram. Men de blev ändå obekväma av vår närvaro och tog till vingarna och bytte sida av åkern.

Vinden tilltog och vi valde att ge oss in i skogen för att leta bofink, men stannade till en stund för att lyssna på en lärka som drillade över våra huvuden.

Väl uppe i skogen var det tyvärr ganska tyst. Det enda vi lyckades höra var en gärdsmyg och några blåmesar.

Istället började vi undersöka vad som hände under barken på döda träd. För trots att träden är döda verkar de vara fulla av liv.

Fåglar jag fotat – Bofink

Sveriges just nu vanligaste fågel, men bara en vecka eller två till. Sen går lövsångaren om igen.
När jag köpte min första coolpix långzoom med 42x zoom så ville jag gärna testa den och gick ut i skogsdungen utanför huset och tog kort på första bästa fågel.
Rotar jag vidare bland mina bilder hittar jag inte så många fler bilder på bofink, så den här första bilden är nog den bästa jag lyckats ta på denna väldigt vanliga fågel.
bofink

Fotat på Norra Malmaberg den 29:e Maj 2012

Ett litet blogginlägg dårå

Våren kommer med stormsteg och det har inneburit en del nya arter vid min skogsmatning.
Domherrarna skrev jag om i mitt förra inlägg, men sen dök det upp en grönsiska och dagen efter kom en bofink på besök.
grönsiska
 
Några bra bilder på dem fick jag inte, men för dokumentationens skull fick jag till några bilder där det i alla fall går att urskilja vad det är för fåglar.
bofink
 
Båda arterna hörs dessutom sjunga och locka i skogen och jag och ungarna snickrar på en ny fågelholk som tillsammans med några gubbar som bor i närheten kommer att ge skogens fåglar totalt ett trettiotal nya hem.
Det ska bli spännande att hålla koll på alla holkar under våren. De holkar vi gör i år väntar vi lite med att sätta upp så att inte mesarna lägger beslag på alla. Några ska finnas till flugsnappare och rödstjärtar som kommer senare.
Vi planerar också att göra en enkel trädkryparholk eftersom vi sett trädkrypare i skogen ofta. Nu i veckan fick jag dessutom bild på en av dem när den besökte vår matning.
trädkrypare
 
Nu är det nog bara kungsfågeln av alla matgäster jag saknar bildbevis på.
 

Ingen indian idag

Det blev ingen indian för mig och Lilleman idag. Vi anlände till Ramnäs kl 9 på morgonen och parkerade vid konsum för att genast sätta igång sökandet. Ganska snart hittade vi en sidensvansflock som kalasade i ett äppelträd och pulsen ökade för några sekunder, men ganska snabbt konstaterade vi att alla 9 individer var vår vanliga sidensvans.
sidensvans
 
Efter c:a en timme stötte vi på en flock igen, troligtvis samma flock för denna innehöll också 9 individer och ingen indian. Därefter vandrade vi omkring i villaområdena i en och en halv timme utan att varken se eller höra några sidensvansar. Däremot träffade vi på en gråhäger, strömstare och ganska många bergfinkar
bergfink
Två och en halv timme är ganska länge för en sjuåring så runt 11:30 gav vi upp och tog bilen hem mot Västerås igen.
Den här gången tog vi de krokiga vägarna över skogen och åkrarna hem via Svanå och Tillberga och den vägen bjöd på stora flockar av Bergfink, Bofink och Steglits och även några Vinterhämplingar.
Vid Svanå hade vi 70 steglitser. Vid Lyckmans strax söder om Svanå så var det en jätteflock med minst 1000 bergfinkar, 200 bofinkar, 100 grönfinkar och 200 steglitser.
Steglitser och Bergfink
På norra infarten till Tillberga hade vi ytterligare en stor flock. Denna innehöll mest bofink (200) och bergfink (100). 5 vinterhämplingar och 3 steglitser lyckades vi också identifiera, men det fanns troligtvis fler av dessa också.
En ganska bra fågeltur trots indiandippen
 
 

Bofink i December

Damerna i församlingen Rodling/Karlsson var inte riktigt fit for fight i morse så jag och Lilleman åkte till Kolbäck för att hämta hem lite fågelfrö som Farmor hade åt oss. Vi passade också på att fylla bilen med skräp som skulle till återbruket.
När vi kom hem till Farmor och Farfar så hörde vi precis som förra gången vi var där domherrar som satt och ropade på varandra. Men den här gången hade vi tur för de satt i en rönn precis bredvid garaget, så nu fick äntligen Lilleman se en domherre. Han har ju hört dem 3-4 gånger redan. Tyvärr var det mest honor och den enda hane jag såg flög förbi och slog sig ned en bit in i skogen utan att han lyckades se den.
I Farmors äppelträd var det full fart på Blåmesar och Talgoxar. Inga entitor den här gången, men dock en Bofinkshona vilket inte direkt hör till vanligheterna i December. Två Större Hackspettar lyckades Lilleman upptäcka också. En art som kommit att bli lite av en favorit för Lilleman den senaste tiden.
 

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑