Etikett: fågelskådning (Sida 1 av 29)

Ökenpipare i Frövisjön

Efter att Frövisjön restaurerades blev vi ganska snabbt bortskämda med att det trillade ner en hel del ovanliga fåglar där. Både lokalt ovanliga som fick oss i Västerås och Västmanland att skapa små drag, men även en hel del regionala och nationella rariteter som fick folk att komma långväga ifrån.

2012 sänktes sjön lite för mycket av misstag under sommaren, vilket gjorde den riktigt het för vadare och det i sin tur lockade skådare från hela Mälardalen dit. Det var också då den första lite tyngre arten hittades. En rostand som stannade en tid och lockade folk.

2013 hittades en amerikansk bläsand, men då var jag på Öland så själva draget missade jag. Jag hann dock med den innan den försvann. Gulkindad kricka, fjällgås, ägretthäger och brun glada hittades också 2013

2014 var annars året det small till ordentlig vid sjön. Det började med en svartand i april och sedan en jungfrutrana i maj. Samma år hade det hittats en prärietrana längre norrut i Svartådalen, så då var vi heta i Västmanland.

Det kändes som att det skulle bli svårt att toppa det året, men året efter hittades svarthalsad dopping i sjön. Ett par som stannade och häckade. Under kristi himmelsfärd hittades sedan en styltlöpare. Så nog levererade sjön.

Efter 2015 har det dock varit ganska lugnt med rariteter. De svarthalsade doppingarna har kommit tillbaka och häckat och arter som är med subrariteter som vitvingad tärna, stäpphök och amerikansk kricka har setts. Men de riktigt tunga sakerna som får folk att kasta sig i bilen har uteblivit.

Tills igår, då först en mongolpipare larmades ut, med osäker artbestämning. Ganska snabbt fylldes parkeringen och folk fick ställa sig vid vägkanten.

Den vållade en hel del huvudbry, men jag tyckte bestämt att den långa näbben talade för ökenpipare. För min del spelade det ingen roll. Jag saknade både öken- och mongolpipare. Ökenpipare skulle dessutom betyda en ny art för Västmanland så nog var det roligare med en sådan, även om mongolpipare är något ovanligare.

Mot slutet av kvällen när jag och Benjamin lämnat lokalen så flög den omkring och lockade och skingrade på så sätt alla tvivel.

Ökenpipare blev art nr 334 för mig i Sverige, 252 i Västmanlan och 192 i Frövisjön.
Den 218:e arten totalt i Frövisjön och den 339:e arten för Västmanland. Första nya arten sedan 2016.

Inget Öland i år

Den här tiden på året brukar jag vara på Öland. I år var planen att ta ledigt hela veckan runt Kristi Himmelsfärd och spendera den i lugn och ro på södra Öland bland fåglarna.

Tack vare ett bråkigt virus blev det inte så och i måndags när det larmades rostgumpsvala på Öland samtidigt som jag stod på skolgården med en ömmande böld på ryggen, kändes livet riktigt surt.

Nåja, man måste göra det bästa av situationen. Igår var jag på vårdcentralen och fick min böld punkterad och tömd av en ytterst trevlig doktor. Han verkade gå igång på att klämma var ur folk, så jag gjorde nog hans dag lite roligare. Ont så in i…. gjorde det trots bedövning, men det var det värt, för nu kan jag luta mig tillbaka när jag kör bil och när jag sitter hemma i vardagsrummet.

Idag är jag dessutom ledig och efter ett återbesök på vårdcentralen för att lägga om såret som uppstod av det lilla ingreppet gick jag hem och åt frukost och väntade på att Benjamin skulle vakna. När han väl vaknat och käkat frukost tog vi oss ut till Västerås sista ortolanmarker med förhoppningar om att den sista ortolanen inte sjungit här i kommunen.

Det hade den inte. Vi han knappt kliva ur bilen förrän vi hörde en välkänd strof. Tyvärr bara en kort och en svartvit flugsnappare och en gulsparv höll också igång på samma åkerholme, så vi började efter ett tag bli lite smått tveksamma om vi verkligen hört rätt.

Sen hörde vi det tydligt igen, en bit bort och vände på klacken och gick tillbaka ditåt i förhoppning att också se den. Vi plockade fram tuben och började leta, men vi misstänkte att den satt på baksidan av åkerholmen. Efter ett tags letande tystnade den och sen hörde vi den närmre och då satt den mitt framför oss på andra sidan åkern. Den satt där länge och väl, så att både jag och Benjamin hann med att fotografera den med mobilen genom tuben.

När den slutade sjunga och drog ut på åkern och födosökte hörde vi ytterligare en. Men var det en till, eller var det samma fågel som bytt åkerholme? Vi var inte säkra och rapporterade bara en.

När vi kom tillbaka till bilen kunde vi dock konstatera att det hördes sång i två riktningar så rapporten kommer att korrigeras till två sjungande ortolaner.

Kul att de fortfarande sjunger på den lokalen, men ytterst tråkigt att en art som en gång i tiden kunde höras lite här och var i vårt kulturlandskap numera är riktigt sällsynt och på väg att försvinna helt.

Äntligen ringmärkning på hemmaplan

Sen jag blev aktiv fågelskådare med engagemang i en fågelförening så har jag varit sugen på ringmärkning. Problemet med att först som medelålders ta tag i detta med fågelskådning är att man inte är lika flexibel med tiden som man var när man var 20 år.

Yngre fågelskådare tar ett sabbatsår och lever för mat och husrum på fågelstationer som alltid behöver folk.

Att skaffa sig den erfarenhet som krävs för att kunna hjälpa till och bidra är mycket lättare som ung fågelskådare än som fullvuxen familjefar.

Här på hemmaplan fanns bara ett fåtal ringmärkare aktiva och det var mindre märkningar med behov av erfarna personer. Ingen möjlighet att lära upp någon gubbe att plocka fågel ur nät och föra protokoll.

2017 när vi var och tittade på en nordsångare vid Fulufjället fick jag och Benjamin dock ett tips om ringmärkningen vid Kyrkbytjärn utanför Falun. Gittan som hade den märkningen tog gärna mot publik och gav oss möjlighet att skaffa oss lite erfarenhet.

Våren 2018 gick vi sedan en assistentkurs hos henne och sen började jag tjata mig in hos ringmärkare på lite närmre håll, men det blev inte så mycket som jag hoppats och jag har alltid varit orolig att jag inte får tillräcklig kontinuitet för att hålla mina färdigheter vid liv.

Under sommaren förra året hände dock något intressant. Herr Lignell som tidigare ringmärkt här hemma i Västerås började prata om ringmärkning och sa att han var sugen på att starta upp igen. Han var med mig till Kyrkbytjärn och Gittan fick honom nog att definitivt bestämma sig. Men det tog en bit in på hösten innan han gav oss andra besked.

Under vintern har vi sedan planerat och kommit med idéer om var vi skulle kunna hålla till. Mest har vi nog pratat och spottat idéer och så mycket planering har vi inte hunnit med, så när maj kom blev det väldigt bråttom och under veckan som gått har det gått från 0-100. I måndags hade vi fortfarande ingen plats, men under onsdagen tog vi en promenad i en skog vi fått lov att hålla till i av kommunen och bestämde plats och idag var vi ut och gjorde i ordning platsen samt började ringmärka.

Det är lite som en dröm som går i uppfyllelse för mig. Nu kan jag äntligen skaffa mig mer erfarenhet och även börja lära mig mer än att bara plocka fågel ur nät och föra protokoll.

Min första fågel att plocka ur näten ikväll blev en koltrast, tätt följt av en taltrast. Jag lyckades också att tappa ett nät så jag fick ett riktigt lärotillfälle att trassla upp ett nät som jag själv ställt till.

Att få ha en mentor som verkligen ger oss andra ansvar och låter oss prova och misslyckas är guld värt.

Kvällens resultat slutade på 6 fåglar, 4 arter. 2 rödhake, 2 koltrast, 1 taltrast och 1 trädkrypare.

Riktigt kul och nu ser jag fram emot en hel säsong med ringmärkning. Nästa söndag kör vi igen.

Skåda från köksfönstret

Även om det faktiskt är ok att åka ut och fågelskåda nu i cornoatider så kanske man inte kan eller vill ge sig ut bland andra och riskera att bli smittad, eller smitta andra.

Då kan det vara läge att skåda hemifrån köksfönstret eller balkongen, eller som vi inbitna skådare brukar säga. Tomtskåda.

Man hittar ganska mycket fåglar hemma, mycket mer än man kanske tror om man aldrig gjort det tidigare. Det är förvisso glesare mellan fåglarna på en radhustomt än om man ger sig ut på en känd fågellokal, men nu under sträcktider så passerar fåglar av alla möjliga arter även över städer och den som ger sin tomt lite tid för fågelskådning kommer troligtvis att göra något roligt fynd.

Här kommer några små tips för att kunna bocka av fler arter på din tomt.

Kikare

Även om det bara är en liten radhustomt som i mitt fall så är kikaren ett oumbärligt hjälpmedel för att kunna se fåglarna närmre än vad de egentligen är. Dessutom räknas även arter utanför tomten om du själv är på tomten, och för att kunna identifiera förbiflygande fåglar måste man för det mesta ha en kikare.

Packa inte undan din kikare när du inte använder den. Ha den alltid framme på köksbordet  eller något annat ställe nära så att du snabbt kan nå den om någon fågel dyker upp.

Lyssna

Tycker du att läten och fågelsång är svårt? Du är inte ensam. Många som skådat fågel i flera år har fortfarande svårt att artbestämma fåglar enbart på läten, men det låter på oss som om alla kan alla läten som ett rinnande vatten.

Ta tiden hemma som en lärotid. Lär dig de vanligaste arternas sång och sätt dig på balkongen, uteplatsen eller öppna fönstret och lyssna. Bofink, lövsångare, rödhake, talgoxe, koltrast och svartvit flugsnappare är några bra arter att börja med. När du sen kan deras läten så kommer du lättare att märka om det är något annat som också sjunger där hemma, då kan du fylla på din kunskapsbank med fågelsång som du känner igen undan för undan.

För att kontrollera och lyssna hur olika fåglar låter finns det en del appar som man kan använda. Fågelguiden som är den digitala versionen av fågelboken med samma namn är den app som alla fågelskådare använder. Där finns det lite läten till de flesta fåglarna. Den kostar en slant, men det är den värd och finns till både iOS och Android.

Man kan också hitta fågelsång och fågelläten på nätet. Då är sidan https://www.xeno-canto.org/ den absolut bästa. En databas där användarna lägger upp sina egna inspelningar. Det kan bli väldigt många för vissa arter, men de har ett betygsystem så att man kan sortera dem efter kvalité.

Att använda en app eller söka i en databas kräver att man har en viss förkunskap och ett någorlunda hum om vad det är man letar efter för läte. För en nybörjare kan det vara bra att börja med en fågelsångsskola där någon också berättar lite om fåglarna och presenterar dem bra.

Naturmorgon har en sådan fågelsångsskola. https://sverigesradio.se/gruppsida.aspx?programid=5099&grupp=24101

Har du Spotify kan jag också rekommendera Fågelfestivalen som är framtagen av BirdLife Sverige och Naturskyddsföreningen med Mark Levengood som pedagogisk följeslagare.

Öppna fönstret

Har du kläm på läten och fågelsång så är ett tips att ha fönstret öppet så mycket du kan. Gärna sovrumsfönstret så att du kan vakna till fågelsång. Sitter fåglarna nära fönstret och sjunger kan det dock leda till förstörd nattsömn, så jag förstår om man vill prioritera sömnen och stänger fönstret.

En annan fördel med att ha sorvrumsfönstret öppet under natten är att många fåglar sträcker på natten och man kan på så sätt upptäcka arter man annars skulle missa. Själv har jag haft kustpipare, drillsnäppa, sothöna och sjöorre flygandes över huset när jag legat i sängen och då och då lyckas jag också höra en uggla.

Detta kräver dock en del koll på alla läten, men även här kan man lära sig lite vanliga arter. Hålla koll på artportalen vad som rastar i närheten just nu och leta flyktläten på dessa på t ex Xeno-Canto.

Håll koll på Artportalen

Artportalen är ett rapportsystem för alla artgrupper, men just fågelskådare är extra flitiga att använda denna och vi rapporterar in det mesta vi hör och ser där.

Som jag nämnde i stycket ovan, så kan man med hjälp av artportalen hålla koll på vad som ses i sitt närområde. Då kan man också bilda sig en uppfattning vad som är rimligt att upptäcka just där och då.

Locka till dig fåglar

Jag vet att en del personer matar fåglar året runt, men jag är ingen vän av det. Det finns tyvärr ingen gedigen forskning på det, men den som finns indikerar att fåglar som matas under häckning har svårare att få fram sina ungar. Gissningsvis får ungarna inte tillräckligt med näring, när föräldrarna har lättillgänglig men kanske inte så näringsriktig föda på nära håll. Därför tycker jag att matning av fåglar är en vintersyssla.

Sommartid kan man locka till sig fåglar på annat sätt.

  • Man kan skaffa ett fågelbad. Fåglar behöver både bada och dricka.
  • Man kan sätta upp holkar
  • Man kan låta rishögen från vårstädningen ligga kvar
  • Man kan skrämma bort grannens katt. Har du egen katt bör du hålla den inne.

 

Det var mina små tips på hur man blir en bättre tomtskådare.

 

Letade storspov idag

Idag var det vackra vårvädret bokstavligen bortblåst och fågelskådning kändes inte så angeläget när jag tittade ut. Efter en heldag igår där jag startade kl 04.00 hemifrån så var jag också ganska matt. Jag hade börjat med inventering på Hälleskogsbrännan och sedan fortsatt skåda på vägen hem och det tog i princip hela dagen.

Men vi har Påskrally hela helgen där det gäller att hitta så många arter som möjligt från Skärtorsdag till Annandag påsk. Regn och rusk under sträcktid brukar dessutom betyda att flytten stannar upp och lite roliga fåglar kan hittas, så någon stund borde man ge sig ut.

Benjamin som varit lite latare än mig saknar en hel del arter i rallyt och jag saknar några spridda arter som jag borde ha plockat in. Problemet är att det verkligen är arter som inte håller till på samma ställen. Havstrut, storspov och forsärla för att nämna några.

Gäddeholm erbjuder lite sjöfågelskådning vid hamnen och strax intill finns Trådarängarna där storspov rapporterats, så dit styrde vi. Vitkindad gås saknades av Benjamin, men någon storspov hittade vi inte. Inte heller någon havstrut nere vid hamnen, men där fick Benjamin vigg och skäggdopping. Blåsten gjorde tillvaron på bryggan ganska trist, så vi hoppade in i bilen och gav oss ut i kulturlandskapet på Kärrbolandet för att kanske hitta storspov där.

Det gick sådär. Istället hittade vi en spännande fågel som bråkade med en brun kärrhök. Tydligt mindre och med vit övergump och rostrött bröst.

Platsen vi stod på var illa vald och vi fick omgruppera för att få möjlighet att ta fram tubkikare för att få en närmre titt på fågeln.

Givetvis var den borta när vi fått upp tuben, men ganska snabbt hittade vi den sittandes på en stolpe. Tydlig vit halsring skvallrar om stäpphök, men vi ville gärna se den bättre och i luften för att få en säkrare bedömning. Så nu var det bara att stanna och bevaka fågeln som inte verkade allt för flygsugen där den satt och glodde. Om den bara kunde vända sig så att man kunde se bröstet. Unga stäpphökar har ostreckade bröst till skillnad från de blå kärrhökarna som är den art man kan förväxla dessa med.

Efter en stund i blåsten så lättade fågeln till slut och gav sig ut över vassen och födosökte. Att räkna handpennor var det inte tal om i blåsten, men ett tydligt rent och fint bröst i roströd färg gav oss tydliga besked. Det var en stäpphök vi hittat.

En tung art i Påskrallyt, men inte var det någon storspov.

Lyssna på tystnaden

Mars är uggletider här i Västmanland och när det gäller ugglor behöver man inte åka långt heller. Vi har alla 7 i Västmanland häckande ugglearter i kommunen. Så det är bara att ge sig ut till närmsta skog och lyssna.

Riktigt så enkelt är det inte. Kattuggla finns i hela kommunen inklusive inne i stan, så på den stämmer metoden ovan, men de andra arterna är mer kräsna på biotop och för att få in alla 7 måste man ge sig ut i de riktiga bergslagsskogarna i nordvästra hörnet av kommunen på gränsen mot Surahammar.

Det är inte bara ugglor man hör när man är ute och lyssnar efter dem. Under bra väderförhållanden kan man också få lyssna på tystnaden.

Vi har delat in Västerås kommun i olika zoner och delat upp ansvaret att göra minst ett besök i zonen under vecka 12 som är vår ugglevecka här i kommunen. Jag har tagit på mig ansvaret att lyssna av 2 zoner och igår var det dags för den sista av dem.

Det var ingen riktig fart på ugglorna trots ytterst svag vind och för mig som lyssnare nästintill optimala förhållanden. Zonen norr om stan som jag lyssnade av är en smula besvärlig med vägar som stör på fler ställen och när det blåser mindre så hörs även bilarna och vägarna mer.

Vid en gård stod det dessutom en hund och skällde konstant de fem minuter jag skulle lyssna där. Lite irriterad och utan ugglor hade jag inte ens upptäckt att vinden avtagit helt och att det nu var vindstilla. Att kvicksilvret smugit ner till -4 kändes knappt. Med bara 3 punkter kvar kunde jag i alla fall höra en kattuggla på håll.

Vid sista punkten hände dock det magiska. Punkten ligger efter vägen mellan Skultuna och Svanå och är en punkt där man lätt blir störd av trafik, men inte den här gången. Inte en bil hörde jag. Flygplan är också något som brukar höras i ugglenatten men inte ett endaste flygplan kunde höras. Träden stod där knäpptysta under en stjärnklar himmel och det enda jag hörde var mina egna andetag.

Jag stod kvar där i 10 minuter trots att jag bara behöver stå där i 5 enligt metoden. Inga ugglor hördes, men jag var mer nöjd med att få lyssna på tystnaden.

Månadens fåglar – februari 2020

Ute i fält har det varit ganska lugnt i Februari, vilket också syns när man kollar fältdagboken på Artportalen.  6 rapportdagar är ganska dåligt, men så har också februari i år varit en ganska tråkig fågelmånad här hemma i Mälardalen.

Det kan också bero på att jag är aktiv som ordförande i Västmanlands OF och att februari är en månad när jag ägnar mig åt s.k pappersornitologi och representation och där har det hänt en hel del den här månaden.

Vinterfåglar inpå knuten

Hela Sverige räknar fåglar den sista helgen i januari varje år. I år räknade vi dock in i februari och vi hade en offentlig räkning den 1/2. Regn och rusk när det hela började, men efterhand så blev vädret bättre och jag kunde räkna in de flesta fåglar jag hoppats på.
Tyvärr var matningen vi brukar räkna vid bortstädad och därför fick vi med kort varsel flytta vår offentliga räkning. Det och vädret gjorde att själva räkningen inte blev så välbesökt som den brukar bli.

Rovfåglar

I mitten av månaden brukar vi ha en rovfågelexkursion och så också i år. Vi drog ut till Ängsö och fortsatte norrut. Som exkursionsledare försöker jag hålla nere förväntningarna på deltagarna. Fåglar är vilda djur och vi kan inte lämna garantier att man ska få se alla fåglar. Då är det extra roligt att kunna leverera. I år fick vi se alla de fåglar vi hade som målarter. Här har vi precis delat ut en födelsedagspresent i form av ett X på kungsörn.

Örnräkning

Precis som vi tjuvade in en januariaktivitet i början av februari så tjuvar vi också in en marsaktivitet i slutet av månaden. Den första lördagen i mars brukar vi räkna örn runt hela Mälardalen och i år inföll den första lördagen uppenbarligen i februari.

Nätverket Unga fågelskådare har fått förtroendet att ta hand om en räkning vid Frövisjön. Exkursionen var planerad sen tidigare som en vårexkursion. Några örnar kunde vi inte räkna in, men tofsvipor och snösparv var roliga observationer.

Pappersornitologen

Representation

Vinterfåglar inpå knuten, eller den stora fågelräkningen som media verkar kalla den brukar ge ett visst medialt intresse och även i år ville P4 göra ett reportage om resultatet. Det var bara att svänga förbi matningen på väg till jobbet och riva av en intervju. I år var det inga större överraskningar så det var en ganska enkel intervju med talgoxen åter i top.

I samband med räkningen hade reportern som är frilansare också bett mig att ställa upp på ett filmprojekt som han jobbade med. Det skulle bli en utbildningsfilm om hur fåglar klarar vintern. Ett riktigt roligt uppdrag och en rolig förmiddag i riktigt fint väder.

Årsmöte

Vi har också haft årsmöte i Västmanlands OF och jag fick förtroendet att fortsätta att leda föreningen och styrelsen. En roll jag så sakta börjat känna mig bekväm med. Inför det första styrelsemötet med den nya styrelsen så hade jag analyserat min roll och hur vi jobbar under möten och mellan möten. Med denna analys som utgångspunkt så har vi nu pekat ut en riktning för hur vi ska organisera oss och leda föreningen framåt. Något som faktiskt känns riktigt spännande. Det känns som om vi har vind i seglen just nu.

Ringmärkning

Under förra året togs ett beslut att vi i föreningen skulle börja med ringmärkning och vi har fått ett bidrag från BirdLife Sverige för detta. Nu har projektledaren hittat utrustningen från när det sist ringmärktes fåglar i föreningens regi, och han har också fått sin licens från RC. Nu håller vi på att leta upp en bra plats att ringmärka på och bemanna ringmärkningen under perioden maj-augusti.

Ett tufft projekt som kommer att ta mycket tid i anspråk, men jag ser som min huvuduppgift att engagera folk och se till att det finns återväxt i projektet så att ringmärkarna kan avlastas. Det ska inte bli ett projekt som blir beroende av att en och samma person är tillgänglig hela sommaren. Det ska bli ett kollektivt projekt där vi hjälps åt och ger alla möjlighet att bidra.

Till sist så har jag också fått ett trevligt telefonsamtal, men det kan jag inte berätta mer om än.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter: 44

Antal årskryss: 6

Antal kryss: 0

Minnesvärda observationer

  • Kattuggla på skolgården igen
  • Tidig tofsvipa den 15 feb

 

Kryssat under uppehållet – Större gulbena

Jag tänkte ju skriva om alla kryss jag fått under mitt långa blogguppehåll och jag tar dem i kronologisk ordning. Först ut är större gulbena.

Gulbenan upptäktes i Halland strax innan jul 2017 och återupptäcktes sedan i mellandagarna. Ganska snabbt fick den smeknamnet större julbena av glada julfirande kryssare. Jag och Benjamin hade tyvärr ingen möjlighet att åka ner i mellandagarna utan valde att vaska det krysset.
Nu bar det sig dock inte bättre än att fågeln stannade och stannade och stannade och vi som hade planerat in en liten vintertripp till Halland och Skåne i början av februari höll koll på artportalen och BirdAlarm och började känna oss ganska hoppfulla.
När det var dags att åka var den fortfarande kvar och avresedagen var det snöstorm hela vägen ner vilket gjorde att vi långa stunder fick åka 40 km/h. Ingen bekväm hastighet när man vill komma fram och kryssa.
Till slut passerade vi dock Göteborg och med en halvtimme kvar till stranden där gulbenan höll till så kom det efterlängtade larmet. Nu var det bara att parkera bilen och bege sig mot de andra skådarna ute på stranden. Ett lättinhängt kryss på en fågel som såg ut som en gluttsnäppa ungefär.
Det skulle bli mer kryss under vår vistelse i Halland, men det kommer i nästa inlägg.
 

Rovfågelspaning

Vi har en rovfågelexkursion nästa helg, så idag kändes det som lite dags att börja förbereda och spana efter våra övervintrande rovfåglar.
Milda vintrar finns det en hel del föda och även om övervintrarna är fler till antalet kan de bli en smula jobbiga att hitta eftersom det krävs mindre arbete för att hitta föda vilket gör dem mindre aktiva.
Planen för exkursionen är i princip klar, men jag ville gärna ut och spana för att känna mig säker på att det verkligen finns rovfåglar där jag tänkt att åka.
Första delen av exkursionen hoppade jag över idag, så den får bli lite vad den blir. Lite upptäcktsfärd ska det vara, inte bara serverat från oss ledare.

Men den andra delen rekade jag och Benjamin av idag. Innan vi ens hunnit dit hade vi haft 3 ormvråkar. De första två kändes som ett par som spelflög.
Jag har ett fält som inte odlas en bit utanför stan. Det brukar locka till sig både ormvråk, fjällvråk och tornfalk. Jag har haft alla tre där i vinter, fast aldrig samtidigt. När vi stannade och klev ur bilen såg vi ingenting, däremot hörde vi ett lockläte från någon fågel. Det lät mest som gransångare, men någon växtlighet som skulle kunna locka till sig en tidig eller övervintrande sångare kunde jag inte hitta. Troligtvis var det vinden som bar vissa ljud bättre än andra. Vi gick efter en grusväg i motvinden och när vi kom närmare gården så fick vi min teori bekräftad då fler och fler ljud nu blev hörbara och ganska tydliga talgoxljud.
Nåja, det var övervintrande rovfåglar vi letade efter, så vi började spana av trädtopparna och telefonstolparna och hittade ganska omgående en tornfalk. Någon ormvråk eller fjällvråk hittade vi dock inte.
Vidare mot nästa anhalt för mer spaning. Där hittade vi en flock rastande kanadagäss, men inga rovfåglar trots att det brukar vara ett av de säkraste rovfågelställena här omkring. Vi fortsatte en bit till och hittade ett älgkadaver där en ormvråk och ett gäng korpar satt och kalasade. Detta bådar gott inför exkursionen. Slaktplatser och kadaver brukar kunna locka till sig örnar. Nu fick vi också syn på dagens första fjällvråk som kom flygande jagad av en kråka.
Vi drog vidare i långsam takt och höll utkik, men det enda vi hittade på väg till nästa anhalt var en grupp sångsvanar.
När vi kom fram till nästa plats vi planerat att besöka kunde vi inte hitta något. Besvikna drog  vi vidare till sista stoppet för dagen. Där hade vi ytterligare en liten grupp sångsvan och två grågäss flög över oss. Efter ett tag fick vi se en fjällvrpkshane slå något, men det såg ut som om det misslyckades. En hona anslöt och de flög runt och jagade varandra ett tag innan de drog iväg åt varsitt håll.
Nu drog vi oss hem, men på vägen lyckades vi hitta en fjällvråk och en ormvråk till.
Inga örnar hittade vi, vilket var lite av en besvikelse. Fast på lördag kommer vi att fixa det. Då är vi fler ögon och ska besöka fler platser. 5 ormvråkar, 4 fjällvråkar och en tornfalk får ändå ses som ett godkänt resultat i blåsten.
 

Månadens fåglar – januari 2020

Januari går ganska mycket på rutin för mig. Ny årslista som ska fyllas och en hel del fasta aktiviteter som ska genomföras. I år dök det dock upp lite rariteter som gjorde att jag och Benjamin fick chans till lite spontanitet bland alla rutinerna.
Den första januari ska det årskryssas och oftast brukar det för mig innebära ett genrep inför det kommande artrallyt. I år hade vi dubbel anledning att genrepa eftersom vi hade valt att gå under artrallyt. Därför testade vi en sträcka som utgick hemifrån oss och nu ville vi se hur långt vi rimligen skulle kunna gå under en dag. Det gick rätt bra och vi kunde konstatera att en promenad genom stan och ut till Björnö skulle kunna klaras ganska lätt. En hel del fågel lyckades vi också hitta, men mest det förväntade. Dagen började med en fin obs på en gröngöling som födosökte på en gräsplan inte långt hemifrån.

Kryssrevancher

Större turturduva har gäckat mig och Benjamin länge. Första försöket gjorde vi uppe i Piteå 2012 eller 2013. Förra året gjorde jag 5 försök på 3 duvor, så det började kännas en smula tröstlöst.
Den sista duvan från förra året var dock kvar i Kristinehamn. Dessutom verkade den riktigt stationär och pålitlig.
Den 4 januari gav jag och Benjamin och två andra skådare oss iväg mot Värmland och den här gången behövde vi inte slita hårt. Vi parkerade oss i korsningen intill den matning där den brukar dyka upp och exakt samma tid som dagen innan kom en fågel flygande med obekant jizz. Nu kommer den ropade jag trots att jag inte var helt säker. Min känsla var dock rätt. Det var den som kom lågt mellan husen och landade i trädet intill matningen. Efter sex tröstlösa försök kunde jag äntligen få mitt X på fågeln.

Dagen efter smällde det till igen. En svarthalsad trast hittades i ett industriområde i Akalla utanför Stockholm. Även svarthalsad trast har gäckat mig en smula. Jag tackade nej till att åka på en i Kristinehamn för flera år sedan med att den dyker snart upp på kortare avstånd. Det tog ett tag innan det gjorde det. Förra året åkte vi ner till Katrineholm och lite till för en. Den såg vi, men granskningen av bilder gjorde att den senare bestämdes till en hybird.
Därför var det ganska skönt att svänga in vid en hamburgerrestaurang i en Stockholmsförort och gå några hundra meter för att hänga in detta X. Naturupplevelsen i det krysset låg mer i att studera människors flockbeteende. Ganska kul faktiskt.

Artrally

Årets artrally var det första med en ny EKO-klass. Ta dig fram utan motor och leta arter är enda kravet. Flera lag valde att cykla, men ett lag från Hallstahammar och vi valde att gå. Eftersom det var första året vi gick så hade vi lågt ställda förväntningar. Rekordet för lag som går är 40 arter och det visste vi att vi skulle kunna klara om allt stämde. Tyvärr dippade vi på turkduva ganska tidigt, men vi höll modet uppe och knatade vidare.
2,3 mil gick vi och 39 arter fick vi ihop. Vi dippade på turkduva, rödhake, gråsiska och dubbeltrast vilket bevisar att 40+ arter inte är något orimligt mål.
Bästa fyndet var en skogsduva mitt i Vasaparken. Ett riktigt tungt fynd i betongen måste jag säga.
Vi avslutade i skogen och fick in kungsfågel och stjärtmes, men övriga skogsmesar missade vi. Därför har vi redan planerat in en ny startplats och sträcka att gå nästa år och då ska vi nog lyckas nå 40+ arter.

Exkursioner

Vi startar alltid året i VOF med en exkursion där vi letar övervintrare. Tidigare år har vi besökt Solna och Råstasjön, men de senaste åren har vi valt Ekeby våtmark utanför Eskilstuna. En mysig lokal som oftast bjuder på trevliga änder och smådopping.
I år var vädret inte det bästa och på hemmaplan hade en berglärka upptäckts i Asköviken. En riktig raritet hos oss. Bara ett fåtal fynd i Asköviken och enligt artportalen endast 7 observatörer som sett den där. En del fynd var äldre och det var säkert fler som sett den. Jag var dock en av de 7 som sett den tidigare. En ganska rolig historia i sig när jag kryssade den.

Mot slutet av månaden drog jag med mig Unga fågelskådare till Råstasjön. Det är ett nystartat nätverk för skådande ungdomar i Västmanland.
Vi parkerade i ena ändan av Lötsjön i Sundbyberg och gick slingan runt de två sjöarna. Någon vattenrall sågs inte till, men väl en hel del annat och de isfria sjöarna bjöd på en hel del övervintrande änder. Bland annat snatterand som inte brukar övervintra i så stor utsträckning på våra breddgrader.
Mellan dessa aktiviteter har det inte funnits så värst mycket tid för skådning. En liten tur för att försöka hänga in en hökuggla och spana efter rovfåglar har jag hunnit med och en och annan fågel har flugit över skolgården också.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter: 77
Antal X: 2
Antal årskryss: 77

Minnesvärda observationer
  • Äntligen större turturduva
  • Svarthalsad trast
  • Berglärka i Asköviken igen
  • Skogsduva i Vasaparken
  • Kattuggla på skolgården

 

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑