Etikett: gräsänkling

2 Veckor

Idag kom vi fram till Södra Sunderbyn utanför Luleå där svärföräldrarna bor. Lilleman hade redan varit där i två veckor och det var ett kärt återseende.
Att låna ut sina barn en dag eller två går väl an, men TVÅ veckor är i tuffaste laget även för en krass och oemotionell person som jag.

Det första han sa (eller snarare skrek) när han såg att vi kommit fram var ”PAPPA” sen sprang han raka spåret till NPG och gav henne en jättekram. Diplomatisk liten kille vi har.
Då vi har ganska långt till NPG:s föräldrar blir det långa stunder vi ”lånar” ut våra barn, och jag blir då och då gräsänkling veckovis.
En ganska vanlig kommentar från folk är att det är skönt, framförallt gräsänklingsbiten. Praktiskt om man ska göra något som när jag renoverade köket, men skönt är det aldrig.
Jag förstår överhuvud taget inte denna vurm för att vara ensamma utan barn eller familj som många s.k vuxna pratar om. Egen tid och vuxentid och allt vad de kallar det.
Själva poängen med att få barn och bilda familj är väl att få vara med den och även om man kan ha kul med andra så finns det inget som går upp mot att vara en hel familj. Lite baluns med polarna kan man väl ha utan att utackordera ungar och livskamrat.
Till de som avundsjukt sneglar på mina veckolånga gräsänklingsperioder säger jag bara. Gräset är inte grönare på andra sidan.

Moment 22 nu

Helgen är snart till ända och jag har varit ensam med mina två små vildbattingar eftersom NPG varit i Skåne och umgåtts med norrbottningar.
Om en timme ska jag hämta henne på stationen och frågan är nu hur man ska svara på den obligatoriska frågan hur man har haft det.
Säger jag att jag haft det toppenbra och att vi haft jättekul så kommer hon att bli besviken över att vi inte saknat henne.
Säger jag att jag haft det tvärrjobbigt med bråkiga ungar och en massa slit så komme hon att bli besviken över att jag inte fixar en ynklig liten helg utan henne.
Ska sanningen fram så är det korrekta svaret någonstans mitt emellan de två ytterligheterna.
En toppenhelg med bråkiga ungar så att säga. Frågar man dem så var det säkert pappan som bråkade mest 🙂
I alla fall är det skönt att helgen är över, men av helt andra anledningar än bråkiga ungar och bortresta sambosar.

Idag kommer de hem

NPG åker för det mesta upp till Luleå på sportlovet med barnen, och jag stannar hemma och jobbar.
Att jag är gräsänkling hela veckor brukar väcka avund bland manliga bekanta, och jag får ofta höra hur bra jag har det.
Ni vet inte vad ni pratar om kan jag säga. Det brukar funka bra en halv vecka, men sen blir det faktiskt bara tomt och tyst.
Det här sportlovet har jag haft tur med att jag kvällsarbetat både planerat och oplanerat och sen hade vi spakväll med grabbarna i går, så slutet på veckan ramlade iväg snabbare än vad de brukar.
Människan är ett flockdjur som lever i små familjegrupper och jag förstår faktiskt inte denna onaturliga längtan bort från denna gemenskap. Idag kommer de hem och jag längtar efter NPG, Flisan och Lilleman så att det nästan gör ont.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑