Etikett: rosenfink

Fåglar jag fotat – rosenfink

Rosenfink är en liten doldis och en ganska sent invandrad art till Sverige. Det var först på 50-talet som den började häcka årsvis här och under -70 och -80 talen ökade den i snabb takt för att sedan börja minska i mitten av 90-talet.

Vad som gjort att den minskar kan man bara spekulera i, men nyetablerade arter som utgör en randpopulation brukar ofta öka snabbt för att sedan minska innan populationen stabiliserar sig. En anledning skulle också kunna vara att den faktiskt trivs rätt bra i buskiga och igenväxta våtmarker. Något vi har haft gott om på grund av omställningar i jordbruket som gjorde att färre och färre våtmarker betades och istället växte igen och salixsnåren bredde ut sig.

Under 90-talet och framåt har återställning av våtmarker gynnat många arter, men rosenfinken är inte en av dem.

Den här snygga utfärgade hanen hittade vi utanför Hedemora när vi var på väg till Vika för att gå en ringmärkarassistentkurs. Stundtals satt den helt öppet, men aldrig när jag hade kameran framme.

 

En morgon i Svartådalen

Jag och J får allt svårare att hitta tid att skåda tillsammans. Han har små barn och jag har stora. Är det inte barnkalas för honom är det fotboll för mig. Dessutom jobbar han ganska oregelbundet och jag jobbar regelbundet måndag-fredag.
I morse hittade vi dock en tid tillsammans, men vi tvingades gå upp med tuppen och bestämde oss för att ta en tur längs Svartådalen med start vid Frövisjön och vi hann upp till Gussjön innan det var dags att vända hem.
Vid Frövisjön är det just nu stora mängder dvärgmås och svarttärna. Strax över 40 individer av varje enligt en räkning av en annan skådare. Vi hittade också två årtor och en kvardröjande bläsgås och två vitkindade gäss som gick med grågäss på åkern norr om sjön.
Den svarthalsade doppingen som finns i sjön orkade vi faktiskt inte leta efter utan nöjde oss med det som var lätt att hitta. Efter en halvtimme packade vi ihop och gick mot bilen. Då stötte vi en hornuggla som tyckte att buskarna intill parkeringen var ett lämpligt ställe att vila på.
Nu drog vi norrut, med siktet inställt mot Fläcksjön. Men först ett stopp vid Rörbosjön där vi (läs J) årskryssade lite enkla arter som gräshoppsångare och törnsångare. Gott om buskskvättor, men annars rätt skralt med fågel där.

Vid Fläcksjön fick vi testa den nya plattformen vid Prästgårdsviken. En riktigt bra anläggning, så när som på några träd som förhoppningsvis plockas bort inom en snar framtid.
Rördrom, grå flugsnappare, svartvit flugsnappare hördes från plattformen. Ute i sjön var det gott om skäggdopping och fisktärnor.
Nu drog vi vidare nordost om Fläckebo och vid Spångtegsbäcken tyckte J att det såg bra ut för rosenfink. Snabbt stopp och ur bilen och mycket riktigt. Där satt en snygg utfärgad hane och sjöng. Som vanligt drog den iväg när jag plockade fram kameran.
Nu började tiden tryta, men vi hann med en sväng till Gussjön där vi hittade ett par ängshökar över vassen.

Äntligen en rosenfink

Det finns arter som egentligen inte borde vara svåra att se eller höra men som ändå av någon anledning gäckar en när man letar efter dem. Den mindre sumphönan tillhör inte den kategorin, för dagen efter vårt misslyckade besök åkte jag och Lilleman tillbaka till Hjälstaviken och då höll den igång mest hela tiden.
Rosenfink däremot har gäckat mig länge och blivit lite av en skamart att inte ha på listan men idag efter jobbet drog jag äntligen det längsta strået.
//youtu.be/FoHaJM3wz8Y
Den hade redan rapporterats på svalan på morgonen och det rörde sig om två st som sjöng vilket borde locka dem till lite mer sång tänkte jag.
När vi kom till Björnön så var det första jag hörde en härmsångare vilket knappast gladde mig. Den lille rackaren har stört mitt rosenfinkssökande förr med sin högljuda sång. Första vändan förbi platsen där jag filmade så var jag 99% säker på att jag hörde en rosenfink, men då höll härmsångaren också igång för fullt så jag kunde inte svära på det.
Vi fortsatte att gå fram och tillbaka och härmsångaren verkade tröttna och när den tystnar så står det helt klart att det är minst en rosenfink som sjunger. Lilleman missade första ”pleased to meet you” och även andra och tredje och jag ser en smula av frustration hos honom, men sen kvittrar den helt ensam och då gick det inte att missa den.
Vi hörde också trastsångare och en näktergal som värmde upp lite inför kvällens konsert och självklart brummade rördromen från vassen ackompanjerad av göken i fjärran.
Sen började det regna och dagens korta men lyckade fågeltur fick vara över.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑