Etikett: svarthätta

Fåglar jag fotat – svarthätta

Svarthättan är en riktigt vanlig fågel, men känner man inte igen sången så är den nog relativt okänd för många.

När Linné systematiserade fåglarna var han inte så engagerad och noga utan han klumpade ihop alla sjungande gråa, beiga och gröna småfåglar i en och samma grupp. Sångare.

Efterhand har vi lärt oss mer och delat upp denna gigantiska grupp i fler och fler grupper. Men några fåglar hänger kvar och är de egentliga sångarna. Sylvia. Dit hör svarthättan. Sången på sylvior känns igen på att de är lite pladdriga och det kan vara lite svårt att skilja dem åt på sången för nybörjare. Men det är en riktigt bra grupp att träna på för den som vill ta steget och bli mer kunnig på fågelsång. Svarthätta, trädgårdssångare, törnsångare och ärtsångare är de vanligaste och de kan man hitta hemma utan några större ansträngningar.

Svarthättan har klara toner i sitt pladdrande och är den som sjunger vackrast om man frågar mig. Kanske en av de vackraste fågelsångerna vi har här i Sverige.

Att fota svarthätta är lite tuffare, de trivs i täta buskar och träd där de kan flöjta ut sina toner. En del tuffingar övervintrar här hos oss och de kan man kanske ha tur att få se nära, men de är ofta väldigt försiktiga och revirhävdande även under vintern, så de brukar ta en buske i besittning och sen göra snabba små utflykter för att skaffa mat.

Den här fågeln ovan fotade jag utanför Naturum Ottenby en regning majhelg för några år sedan. Den höll till där på plattorna hela förmiddagen, och regnet gjorde att det var ganska få besökare och vi som var där lät den ha sina plattor i fred.

Öland 2016 – Dag 4

Den fjärde dagen på vår ölandsvistelse var det dags för hemfärd. Vädret var inte alls kul och när vi åkte ner till udden för ett sista besök så var det nästan folktomt. Regn och blåst gjorde att de få som befann sig där höll sig kring Bertils trädgård och mellan husen vid naturrum och restaurang fågel blå.
svarthätta
Det var inte bara människor som sökt sig dit, utan en hel del fågel rörde sig också bland husen. En svarthätta som jag saknat en bra bild på väckte mitt intresse. Givetvis hade jag lagt kameran i bilen, så det blev till att gå tillbaka till parkeringen och hämta den.
Efter några bilder på den, en ärtsångare och en svartvit flugsnappare så sa vi adjö till Ottenby och södra udden för den här gången och åkte norrut igen.
Ängshökarna som vi hittade på vägen ned tog vi en sista titt på och sedan åkte vi in till Beijershamn och Haga Park för att försöka hitta de gulhämplingar som setts födosöka där under hela vår vistelse på ön.
Vi hittade en hona i en enbuske, och med det kände vi oss nöjda.
gulhämpling2
Ett fotokryss kändes som en värdig avslutning på en vädermässigt ganska märklig ölandsvistelse.
När vi kom till Norrköping så kom det ett larm om en Tereksnäppa i Beijershamn, men då var vi för långt norrut för att vända och både jag och Benjamin kryssade den redan förra året så det kändes inte så tungt.
Vi tog en omväg sista biten hem för att försöka kryssa nilgås i Värmland, men det gick sådär, så den extra svängen hade vi gott kunnat vara utan.
Dagen efter small det till ordentligt på udden igen, då en fältsångare hittades i Bertils trädgård. Tänk den kanske satt och skulkade i någon buske redan dagen innan när vi fotade svarthättan. Men det kommer vi aldrig att få reda på.
Jag väntar fortfarande på min första rostgumpsvala.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑