Den fjärde dagen på vår ölandsvistelse var det dags för hemfärd. Vädret var inte alls kul och när vi åkte ner till udden för ett sista besök så var det nästan folktomt. Regn och blåst gjorde att de få som befann sig där höll sig kring Bertils trädgård och mellan husen vid naturrum och restaurang fågel blå.
Det var inte bara människor som sökt sig dit, utan en hel del fågel rörde sig också bland husen. En svarthätta som jag saknat en bra bild på väckte mitt intresse. Givetvis hade jag lagt kameran i bilen, så det blev till att gå tillbaka till parkeringen och hämta den.
Efter några bilder på den, en ärtsångare och en svartvit flugsnappare så sa vi adjö till Ottenby och södra udden för den här gången och åkte norrut igen.
Ängshökarna som vi hittade på vägen ned tog vi en sista titt på och sedan åkte vi in till Beijershamn och Haga Park för att försöka hitta de gulhämplingar som setts födosöka där under hela vår vistelse på ön.
Vi hittade en hona i en enbuske, och med det kände vi oss nöjda.
Ett fotokryss kändes som en värdig avslutning på en vädermässigt ganska märklig ölandsvistelse.
När vi kom till Norrköping så kom det ett larm om en Tereksnäppa i Beijershamn, men då var vi för långt norrut för att vända och både jag och Benjamin kryssade den redan förra året så det kändes inte så tungt.
Vi tog en omväg sista biten hem för att försöka kryssa nilgås i Värmland, men det gick sådär, så den extra svängen hade vi gott kunnat vara utan.
Dagen efter small det till ordentligt på udden igen, då en fältsångare hittades i Bertils trädgård. Tänk den kanske satt och skulkade i någon buske redan dagen innan när vi fotade svarthättan. Men det kommer vi aldrig att få reda på.
Jag väntar fortfarande på min första rostgumpsvala.
Lämna ett svar