Jag läser i Dagens Nyheter om en morfar som inte törs gå på derby med sitt barnbarn som är 8 år.
Jag tycker inte att det är något konstigt att välja bort barnen på ett Stockholmsderby, jag gör det själv, men inte av samma anledningar som morfar.
Jag gör det för att jag tycker att det är på tok för mycket folk, och för att ett derby startar en timme senare än vanliga matcher och barnen ska till skolan dagen efter.
Morfar är orolig för hatet, våldsamheterna och de fula orden som förekommer på ett derby.
Anledningen till att han är rädd för våldsamheter är att han inte varit på fotboll tillräckligt mycket. Om man som jag kontinueligt besöker fotbollsarenor så vet man att på arenan är det tämligen lugnt. Visst förekommer det att folk blir osams, men risken för bråk är inte större på Råsunda än på en vanlig midsommardans och att undvika att hamna i detta bråk är inte direkt svårt.
Men som sagt risken finns och större publik desto större risk.
Jag tycker dock att detta inte är något att oroa sig för.
De fula orden finns på alla matcher, till och med på pojklagsfotboll har jag hört pappor som inte kan hålla igen munnen utan skriker direkt barnförbjudna ord till domare och motståndare.
De allra värsta orden kommer oftast från enskilda individer och på ett derby drunknar dessa oftast i den ljudkuliss som klackarna på Norra och Södra skapar.
Viss finns risken att man hamnar bredvid ett råsundafetto, men som jag skrev finns den risken alla matcher och på alla arenor.
Hatet har jag gått in på tidigare här och jag tror faktiskt att det åttaårige barnbarnet begriper detta bättre än morfar, men det verkar vara inne att tala illa om fotbollshat just nu så jag förstår morfar.
För övrigt så fanns det många läsvärda artiklar i ämnet supporterkultur i dagens DN
- Det finns ord som bara är okej på fotboll
- Morfar och Joel törs inte gå på derby
- Språket som på en mellanstadieskola
- Barnfamilj ska inte sitta i klacken
All heder åt DN som låter supportrar komma till tals angående stämningen på arenorna.
Jag börjar bli trött på medias skygglappar och enkelriktade syn på fotbollspubliken.
Journalister som besöker allsvenska arenor oftare än många supportrar vet att det inte är farligt att gå på fotboll i Sverige.
Varför ska de envisas med att måla upp en bild av svensk fotbollspublik som om de beskrev en krigszon.
Jag väntar fortfarande på en artikel om råsundas gemytliga familjeläktare där barnfamiljer trivs och fostrar sina små telningar till supportrar, men kommer det något reportage om södra så har väl journalisten i fråga hittat någon svordom och något gråtande barn som aldrig mer vågar gå på fotboll.
Lämna ett svar