Man blir inte klok på ungar…

I måndags när jag hämtade Benjamin på förskolan så var han pigg och glad och hjälpte mig att köra vagnen till bilen, sen åkte vi hem och jag började diska med honom springandes runt benen.
Plötsligt stannade han upp och såg allt annat än glad ut, han svarade nej på alla frågor och ville inte göra någonting.
Jag fortsatte diska och fixa med maten och han lommade iväg ut till TV-soffan där han lade sig ner.
Efter ett tag så gick jag ut och tittade till honom och då var han het som en kamin och knappt kontaktbar.
Vi lyckades få i honom lite febernedsättande men bara en gång, sen har han vägrat allt utom vatten och möjligtvis en piggelin i två dagar.
Vi var på vårdcentralen idag och tog prover utan att hitta något. Vätska och omsorg blev förmaningen.
När vi kom hem ville han som vanligt inte äta eller göra något, så jag stoppade honom i sängen och han sov och sov och sov och….
Fem timmar senare vaknar han och ropar på mig och allt det sjuka, tråkiga, gnälliga och ynkliga var som bortblåst.