I går mönstrade AIK med tre nya spelare i startelvan, för mig var det dessutom premiär för Khari Stephensson så det var med spänning jag bänkade mig på Östra nedre.
Första halvlek bjöd inte på mycket, AIK visade att man ville vara det bättre laget men de hade oerhört svårt att få in bolluslingen.
Kort och gott såg det ut som vanligt i år. hyffsat stabilt, hyffsat tempo, hyffsat överhuvud taget men ingenting lite extra.
De tre nyförvärven och Khari var positiva nyheter. Nils Erik såg trygg ut, även om den första bollkontakten såg allt annat än bra ut.
Av de båda Argentinarna så tycker jag att Obolo lyste mest, högst på höjdbollarna och oftast skarvade han vidare direkt till fötterna på någon medspelare.
Valdemarin sprang på det mesta ville ha boll och sökte sig mot straffområdet.
Att Stephensson inte är någon kantspelare lyste igenom, men jag anser att han skötte sig bra.
Foto: Magnus Neck
I andra halvlek fick AIK oerhörda problem med att ta sig igenom Trelleborgs mittfält och inledningen blev ganska tråkig. AIK startar ett anfall och förlorar bollen på mitten. Trelleborg tjongar upp den och AIK startar ett nytt anfall.
Till slut lyckades dock AIK att etablera några anfall och med 20 minuter kvar så gör AIK 1-0 efter att Valdemarin först nickat och på returen slår Obolo in bollen och Norra stå skanderar ARGENTINA ARGENTINA för första gången på 20 år.
2-0 några minuter senare gladde mig ännu mer, för det första var det Kenny Pavey som fick skyffla in bollen, för det andra var det ett typsikt AIK mål 2006. Att vinna andrabollarna är lika viktigt som att hålla bollen inom laget.
Sättet Pavey gjorde det på såg jag ofta förra året, men i år har viljan att fylla på framför mål uteblivit, fram till nu.
AIK, trelleborg, allsvenskan
Lämna ett svar