I moralpaniken kring casualkulturen svingar etablisemanget i blindo för att förgöra sitt monster.
För det första så handlar det inte om ett monster, innan SEF och Media började sitt korståg (2002) så var denna del av supporterkulturen en ganska marginell företeelse, och det var i princip bara i de 4 storstadsklubbarna, AIK, Hammarby, Djurgården och IFK Göteborgs supporterskaror det förekom.
Firmorna var och är dock ganska duktiga på att slå sig för bröstet och med skicklig retorik lyckades de skrämma skiten ur etablisemanget som allt sedan 2002 rent maniskt infört förbud efter förbud för att hindra spridningen av casualkulturen.
Media och SEF Främst landsortsklubbarna har ivrigt och blint kört sitt race utan att se att det i själva verkat haft motsatt effekt. Alla korkade förbud som är helt missriktade, då den drabbat ultraskulturen och vanligt klackfolk mer än vad den drabbat casualkulturen, har istället för att minska spridningen skyndat på den så att det finns små huliganfirmor i snart sett varje liten stad.
Sydsvenskan publicerar idag en mycket intressant artikel i ämnet ochdet värmer mitt supporterhjärta att det finns massmediala instanser som ser nyktert och vaket på problemt – Läs den
Sen hoppas jag att klubbar som t ex Halmstad BK tar in lite och inser att de inte bekämpar huliganismen genom att stänga av supportrar som skvätter vatten, utan att det istället leder till ett motsatsförhållande mellan å ena sidan klubbar/förbund och å andra sidan supportrar, ett sådant motsatsförhållande är en ypperlig grogrund för casualkulturen och huliganism.
casualkultur, ultraskultur, supporterkultur, huliganism, SEF, Sydsvenskan
Lämna ett svar