Jag har länge stört mig på alla supportrar som ser sig själva som guds gåva till fotbollen. Och jag anser att ett av de största problemen för supporterkulturen och tyvärr en grogrund för huliganism varit en växande skara supportrar som varit mer intresserade av sitt eget supporterskap än av laget de supportar.
Detta problem är något som tyvärr inte uppmärksammas av kloka gubbar och journalister, och bland supportrar förnekas det ofta.
I den rådande debatten kring ny arena för AIK som nyss fått mer glöd på grund av en ganska dåligt formulerad intervju på SvenskaFans, syns denna självgodhet bland supportrar än mer.
Supportrarna (de aktiva på ståplats) betyder mellan varven mer för svensk fotboll än vad VM-94 skulle gjort. AIK:s äventyr i CL-99 verkar också glömmas bort när dessa egosupportrar ska klargöra varför Svensk fotboll i allmänhet och AIK i synnerhet haft en publikuppgång de senaste 10 åren.
Idag hittade jag detta stycke på GF som verkligen sätter huvudet på spiken.
Svenska fotbollssupportrar måste fanimig vara i världstopp när det gäller att pompöst överskatta sin egen betydelse. Lika uppblåsta och fulla av sig själva som vilken Madsen eller Lagrell som helst.
Krille S – Gnagarforum 2009-02-25 10:35:00
Lämna ett svar