Månad: februari 2011 (Sida 1 av 4)

En riktig Schlager

Schlager
Jag tycker faktiskt att det var synd att Love Generations, Dance Alone inte gick hem bättre i de svenska stuogorna.
Missförstå mig nu rätt. Jag tyckte att Nicke Borgs , Leaving Home var en riktigt bra låt som jag troligtvis kommer att peta in i min spellista på Spotify, men som schlager står den sig slätt mot Dance Alone.
Jag tycker att det är på tiden att vi svenskar som älskar Melodifestivalen mer än vi vågar erkänna börjar ta vårt ansvar och rösta fram riktiga schlagerdängor istället för alla dessa pop och rock-låtar vi år efter år skickar vidare ut i europa för att sedan besviket konstatera att det inte fungerar.
Kolla på de svenska bidrag som vunnit och lyckats bra där ute. Ren och skär schlager handlar det då om. Inget poptönteri eller rocker wannabe.
Linda Bengtzing må framföra likadana låtar varje gång hon framträder i melodifestivalen, men det är schlager och hon kan leverera den. Tycker fortfarande att det är en skam att hon och Markoolio inte fick framföra Värsta Schlagern i melodifestivalen.
Love Generation kändes verkligen som Spice Girls när man såg dem, men låten satt där utan att man behövde lyssna och fundera på den först. Utan att ha hört den tidigare kunde man nästan sjunga med på en gång. Det är schlager och det tror jag är framgångsmodellen i Europa.
Att ha 4 deltävlingar och en semifinal i form av en utslagstävling för att få fram 10 bidrag till finalen är ett framgångskoncept för SVT. Hela cirkusen betalar troligtvis sig själv och ger nog ett överskott till annan nöjesproduktion också så nationellt sett är det en succé.
Tyvärr ger det oss för mycket betänketid så att vi år efter år röstar fram låtar som vi faktiskt tycker är bra, inte bara de som snabbast satt sig. I de flesta fallen har det då också blivit bidrag som behövt några vändor på sig innan de verkligen sitter där vilket ur ett internationellt perspektiv blir rena katastorfen.
När ESC drar igång så har tittarna i Europa inte flera veckor på sig att bekanta sig med låten. Rent tekniskt så har de kanske det, men de gör det inte, de tittar på själva finalen och röstar där och då. Självklart funkar inte de svenska bidragen så bra då.
Nej hellre riktiga schlagerdängor som sitter som en obekväm sur uppstötning än riktiga låtar med mening.

Utökat ordföråd

Päronträd
Barn och gamla brukar passa bra ihop, och vist är det bra att hitta samarbeten så att pensionärer kan hjälpa till i samhället.
I Kumla kom man på att PRO som hade en trädbeskärningskurs kunde hjälpa förskolor att beskära fruktträd som fans på förskolegårdarna.
Hästens förskola brann det dock i skallen på kursledaren, eller så tröttna han helt enkelt på att jönsa runt med en sekatör, för han plockade helt enkelt fram en motorsåg och kapade ner barnens Päronträd.

”tanken var att det skulle göra det bättre för träden som var kvar”

Säger gubben till aftonbladet, och det kan säkert stämma, men jag tror inte att det växer några päron på de träden.
Nåja Barnen fick lära sig ett nytt ord i alla fall

Gubbjävel!

Taffelböxar

Rulltrappa med västeråsare
Jag brukar normal gå bakåt på perrongen och aldrig gå genom stationshuset när jag kliver av tågen i Västerås. Dels för att det är närmare hem den vägen och dels för att slippa trängseln som alltid uppstår i den för ändamålet på tok för trånga uppgången från plattformarna till stationshuset.
Idag skulle jag dock bli hämtat från ett annat håll och var tvungen att åka rulltrappa med Västeråsare och det är väl ungefär lika roligt som att diskutera fotboll med en djurgårdare.
Jag har redan avhandlat det där med min hemstads invånares oförmåga att åka rulltrappa och tänker inte gå in mer på det. Västeråsare kan helt enkelt inte åka rulltrappa eller hantera filkörning. Att försöka göra något åt det är lönlöst. Fred i mellanöstern är nog mer sannolikt än att få Västeråsare att stå till höger i en rulltrappa.
I alla fall Shoutade jag ut min vrede över detta i samband med en foursquare incheckning där jag kallade västeråsare för taffelböxar.
Det gav i sin tur ett roligt svar på Facebook.

Googlade Taffelböxar, fick ingen träff.

Det stämmer faktiskt (men inte så länge till, snart syns detta inlägg när man googlar på taffelböx)
Ganska stort att använda ett ord som inte finns på Google tycker jag i alla fall. Det var heller inget ord jag uppfann nu utan jag har använt det tidigare och vi använde det då och då i min ungdom i Kolbäck.
En taffelböx är helt enkelt en person som är i vägen, eller stör på något sätt, oftast genom att bete sig på ett sätt som inte passar in. Åtminstone har jag för mig att det var ungefär så vi använde ordet.
Jag har för mig att det var Vrålis som uppfann ordet, men det kan vara Rixen också. Med tanke på att vi kom från Kolbäck så var det inte ofta vi fick möjlighet att använda ordet.
Om någon i min dåvarande umgängeskrets råkar läsa detta får ni gärna bekräfta eller dementera min definition av taffelböx.
 

Tillbaka där det började

Jag är knäpp det vet jag, och när jag har tråkigt kan jag få för mig att jag vill ta reda på något eller undersöka något totalt oviktigt.
Idag ville jag ta reda på när jag började med Facebook och vad jag skrev i min första status.
Efter lite resultatlöt sökande i profilen och ännu mer googlande konstaterar jag att det inte verkar gå att  ta reda på detta på något enkelt sätt.
Det finns visserligen en och annan applikation på Fejan som påstår sig fixa detta, men tro mig det är bara skitsnack och de flesta av dessa appar genererar dessutom en massa spam i dina vänners loggar.
Det enda rätta var att öppna sin profil bläddra längst ned och klicka på ”Visa äldre händelser”, bläddra längst ned och klicka på ”Visa äldre händelser”, bläddra längst ned och klicka på ”Visa äldre händelser”, bläddra längst ned och klicka på ”Visa äldre händelser”, bläddra längst ned och klicka på ”Visa äldre händelser” osv osv
The end
Efter en rackarns massa klickande kom jag så till slutet, (eller början kanske det är) av min logg.
En smula besviken blev man nog eftersom det visade sig att det inte fanns något datum angivet när jag ”gick med i Facebook”. Att det dessutom var mycket glest mellan inläggen i början var en annan besvikelse och vid lite närmare eftertanke så vill jag minnas att förr i tiden så använde man inte sin egen logg i samma utsträckning utan installerade Super Wall och skrev en massa goja på den istället.
Den 6:e juli 2007 la jag i alla fall upp mina första bilder på Facebook och det var bilder från renoveringen av vårt kök.
Den 19:e september samma år skriver jag  ”is” preparing a tacomiddag (det var obligatoriskt med ”is” först på den tiden)

Fortsättning på pendlarkortshistorien

Mitt pendlarkort
Det var med ganska lätta steg jag klev på tåget i morse. Att tappa ett nyförnyat pendlarkort borde annars kunna få en ganska nedstämd.
Men historien hade fått ett lyckligt slut och mitt pendlarkort hade hittats av någon som lämnat in det på SJ:s resebutik på centralen. Jag hade fått prata med han som tagit emot det och verifierat att det var mitt kort med mitt kortnummer. Inget strul med att spärra kortet behövdes eftersom det var i tryggt förvar.
Tågresan med min papperslapp till biljett som jag fått av Lena gick bra, inget knussel från tågvärden och mina lätta steg fortsatte efter resan in i stora hallen på Stockholms Central och mot SJ:s resebutik.
Inte var det så mycket folk där heller så jag kom fram till en kassa nästan omgående och förklarade mitt ärende och kassörskan (eller vad de kallas) bad mig vänta och försvann in bakom en dörr.
Efter några minuter kommer hon ut och förklarar att mitt kort inte lämnats in där.
-Vänta nu! Jag vet att det lämnats in här, jag har pratat med någon som jobbade i går kväll runt kl 18 och verifierat att det var mitt kort.
– Nej det finns inget kort som stämmer in på din beskrivning här
– Okej, vi tar det en gång till. Jag tappade mitt kort på plattform5 igår strax innan kl 18 och någon hittade det och lämnade in det här. Det kan både jag och tågvärden bekräfta…..
Sen drog jag hela historien igen om hur tågvärden hade försökt hjälpa mig att spärra mitt kort, och sedan av en slump fått reda på att en annan resenär hittat kortet och lämnat det på rececentrum. Att hon sedan ringt upp rececentrum och bekräftat detta, lämnat telefonen till mig och jag fick bekräftat att det var MITT kort som fanns där.
– Vem var det du pratade med?
– Ingen aning, det var en man. Jag brukar tyvärr inte lägga namn på folk i kundtjänster och liknande på minnet, dessutom var jag ganska upptagen med att oroa mig över mitt förlorade kort.
– Är du säker på att du ringde hit?
– Det var inte jag som ringde, det var tågvärden och jag litar fullt på att hon vet var hon ringde. Finns det fler biljettförsäljningsställen här på Centralen?
– Nej men är du säker på att det inte var hittegods du pratade med.
– JA! kan du kolla en gång till för jag vet att mitt kort finns här
Hon försvann återigen in bakom dörren och var nu borta lite längre men kom tillbaka lika tomhänt som förra gången.
Jag fick lämna mitt telefonnr och hon sa att hon skulle återkomma om mitt kort kommer in.
-När du hittar mitt kort menar du rättade jag henne och lovade henne att återkomma under eftermiddagen.
När jag gick ringde jag tågvärden igen för att kolla om hon visste vem det var vi hade pratat med i går kväll, men hon svarade tyvärr inte. Jag vet också att tjejen i resebutiken hade försökt få tag på henne utan resultat.
När jag sedan kom till jobbet ringde Lena upp mig och efter lite missförstånd i början förstod hon att det var jag och inte resebutiken hon ringt. Jag förklarade att jag inte fått mitt upphittade kort på resebutiken och hon lovade mig att ta tag i det.
Efter en kvart ringde hon mig igen och hade då pratat med kassörskan jag pratat med. Då hade hon fått dem att lova mig ett nytt kort om de inte kunde skaka fram mitt kort som vi visste skulle finnas där, dessutom fixade hon fram några värdecheckar som skulle skickas till mig som plåster på såret för det dåliga bemötandet.
Dagen gick och inget samtal från resebutiken och det var inte med några lätta steg jag knatade mot centralen när arbetsdagen var slut. Jag hade ringt hem och meddelat att jag troligtvis skulle bli sen eftersom de tappat bort mitt kort och förväntade mig en massa strul och tjafs för att få ett nytt kort som Lena hade sett till att jag blev lovad.
Den här gången var det smockfullt på resebutiken och jag försökte att hålla adrenalinhalten på en hyffsad nivå så att jag inte skulle flippa ur helt för att få min vilja fram.
När det blir min tur går jag fram till kassan och förklarar min historia igen och kassörskan ber mig vänta och försvinner in bakom samma dörr som kassörskan på morgonen försvunnit in bakom. Efter c:a fem minuter var hon tillbaka med mitt kort som hade kommit in igår kväll.
Slutet gott Allting gott, men hur i hellskotta kunde tjejen på morgonen helt ha missat mitt kort trots två försök att hitta det. De verkar trots allt ha en rutin för var de förvarar upphittade kort.

3 nya Foursquare badges

Jag har tagit tre nya foursquare badges den senaste veckan. Två stycken förra veckan och en i morse.
foursquare badges
Förra tisdagen när jag skulle hämta Flisan på träningen checkade jag in på Ringvallen i Västerås och blev belönad med Smells Like School Spirit. Vilket kanske tyder på att Ringvallen är felkategoriserad, eftersom det går att kategorisera fotbollsarenor både i Huvudkategorin Arts & Entertainment och i College & Education.
Eftersom det är jag som skapat Ringvallen så kan jag också plocka bort kategorin och lägga till en korrekt, men jag vet inte om jag törs göra det. Då kanske jag blir av med min badge 🙂
Natten mellan tisdag och onsdag (svensk tid) så släppte sen Foursquare Century Club (den till höger). En ny badge för riktigt trogna besökare som checkat in 100 dagar eller fler på en och samma plats. Eftersom jag redan hade närmare 150 incheckningar på Västerås Centralstation så fick jag den vid nästa incheckning.
I morse var det så dags igen för en Badge. Den här gången var det Fresh Brew. ( i mitten)  Badgen för alla kaffeälskare som jag belönades med när jag som vanligt checkade in på Wayne’s Coffee innan jag tog tåget till Stockholm.
En badge som förövrigt borde kunna få kaffeälskande herr Tannergren att ta upp sitt Foursquarande igen 🙂

Bästa servicen

Som jag skrev om i mitt förra inlägg tappade jag mitt pendlarkort och fick en enorm hjälp av SJ:s tågvärd ombord.
Man skulle ju kunna tycka att klantskallar som tappar sina pendlarkort får skylla sig själva, men Lena tyckte tydligen inte det utan skrev helt enkelt ett handskrivet färdbevis med hela historien och ringde sin chef för att kolla att det var ok och det var det. Så i morgon får jag helt enkelt åka med denna istället för mitt pendlarkort.
Tillfällig biljett
Alldeles för mycket tycker jag nästan, för visst hade jag gott och väl kunnat pynta min egen biljett i morgon med tanke på att det var jag själv som slarvade och tappad kortet.
Återigen ett stort tack till Lena och resten av SJ:s ombordpersonal. Om resten av SJ fungerade lika bra som servicen ombord så skulle SJ lätt vara Sveriges populäraste företag, och som den miljö- och tågvän jag är hoppas jag innerligt att vi kan få ordning på våra infrastrukturella problem så att det går att bedriva tågtrafik utan större störningar i det här landet för det är inte SJ själva som bär ansvaret för att tågen inte kommer i tid.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑