Jag älskar verkligen våren. Lagom varm och grön och fräsh. Naturen vaknar till liv och allt börjar om.
Sommaren däremot har jag inte lika mycket till övers för, även om också den kan vara trevlig med ledighet och så blir vi lite mer sociala över lag.
Men den där riktiga högsommaren med värmebölja och stressade familjer som ska hinna leva hela året på några få veckor kan jag lika bra vara utan och ingen beskriver den bättre än Bengt Sändh.
Nu är den förbannade sommar ´n här. En obeskrivlig plåga.
Bengt Sändh
Svettig och dammig och sur och tvär torteras jag av sol.
Hur sommar ´n kan vara så populär det är för mej en fråga.
jag pustar och flåsar med stort besvär bland sippor och viol.
Fan, vad jag plågas och lider.
Huden är rödbränd och svider.
Svedan är värst bak på ryggen.
När solen gått bort kommer myggen.
På dagarna får jag visiter
av småkryp som stinger och biter.
Spyflugor, humlor och bromsar
och myror och getingar.
Törsten är olidlig, ölet ljumt och maten står och surnar.
Sommar ´n som skalderna jämt berömt får gärna bli till höst.
Blekfeta kärringar på var strand
är gnälliga och sura
på ungar som bråkar och kastar sand
och spiller saft och glass.
Vi badar i avloppsbrunt vatten,
får maskrosor uti rabatten.
Luften den stinker av tjära.
Vad mer kan Carl Anton begära ?
Om jag ligger i solen och lurar
väcks jag av åska och skurar.
Drömmen vi drömde om sommar ´n,
i vintras, var alltför falsk.
Nu hoppas jag på klart till halvklart och runt 20-25 grader fram till september.
Lämna ett svar