Månad: december 2012 (Sida 1 av 2)

Dipparedagen

Idag fyller jag år och det enda jag ville ha var att ta en fågeltur, gärna med hela familjen, men 50% av familjen ville hellre städa och fixa fika till eftermiddagen så de fick dispens att inte följa med.
Årets elfte timme skulle givetvis spenderas med att försöka få någon art som saknades på min årslista i Västmanland. Skäggmes och rapphöna fick det bli fokus på, men varken väder eller tålamod var på min sida idag så jag och lilleman fick mest se kråkfåglar och några björktrastar på hal is.
BjörktrastVi började turen i vassen mellan cykelvägen till Gäddeholm och Björnöbron, men det enda vi hittad där var en Nötskrika som vi lyckades skrämma iväg.
Lite kalla och blöta efter att jag plurrat gav vi oss vidare mot Asköviken och där var det halt var man än gick, så snabbt gick det inte att ta sig ut till Lövstagömslet. Väl framme föreslog Lilleman att vi skulle åka hem och  jag som hade en dyblöt mössa och nästan lika blöta vantar höll med.
Vi tog en lång väg hem och spanade efter rapphönor men det enda vi såg var kajor, skator och kråkor.
Nu lägger jag nog ner jakten efter ytterligare arter i år och vässar klorna inför nya årskryss 2013
Bara att hoppas att ställningen i år håller sig. En delad 5:e plats på 202 arter känner jag mig nöjd med.
listavstm
 

Ingen indian idag

Det blev ingen indian för mig och Lilleman idag. Vi anlände till Ramnäs kl 9 på morgonen och parkerade vid konsum för att genast sätta igång sökandet. Ganska snart hittade vi en sidensvansflock som kalasade i ett äppelträd och pulsen ökade för några sekunder, men ganska snabbt konstaterade vi att alla 9 individer var vår vanliga sidensvans.
sidensvans
 
Efter c:a en timme stötte vi på en flock igen, troligtvis samma flock för denna innehöll också 9 individer och ingen indian. Därefter vandrade vi omkring i villaområdena i en och en halv timme utan att varken se eller höra några sidensvansar. Däremot träffade vi på en gråhäger, strömstare och ganska många bergfinkar
bergfink
Två och en halv timme är ganska länge för en sjuåring så runt 11:30 gav vi upp och tog bilen hem mot Västerås igen.
Den här gången tog vi de krokiga vägarna över skogen och åkrarna hem via Svanå och Tillberga och den vägen bjöd på stora flockar av Bergfink, Bofink och Steglits och även några Vinterhämplingar.
Vid Svanå hade vi 70 steglitser. Vid Lyckmans strax söder om Svanå så var det en jätteflock med minst 1000 bergfinkar, 200 bofinkar, 100 grönfinkar och 200 steglitser.
Steglitser och Bergfink
På norra infarten till Tillberga hade vi ytterligare en stor flock. Denna innehöll mest bofink (200) och bergfink (100). 5 vinterhämplingar och 3 steglitser lyckades vi också identifiera, men det fanns troligtvis fler av dessa också.
En ganska bra fågeltur trots indiandippen
 
 

Mot Ramnäs i morgon

Dan före dan så droppar ett fågellarm in om en Indiansidensvans i Ramnäs. 2 mil hemifrån, men själv befann jag mig i Hagaström utanför Gävle så jag fick snällt följa dramat via Twitter och Facebook.
Indiansidensvansfoto: Wikimedia under GNU Free Documentation License
En Indiansidensvans är som namnet antyder en släkting till vår egen sidensvans, men den är något mindre och lever normalt i Norra USA och Canada. Hur den hittat till Ramnäs är det ingen som vet, men efter stormen Sandy så har det kommit över ovanligt många nordamerikanska fåglar till Europa, så det kan mycket väl bero på den stormen.
Trots att rapporten om indianen dök upp sent den 23/12 så dök det ändå upp 75-100 skådare i Ramnäs på julafton. De hittatde dock inte den lille krabaten, och sökandet har fortsatt.
Nu är jag och Lilleman klara med alla släktkalas och tänker sälla oss till den tappra skara som letar i Ramnäs.
Om denna observation godkänns så är det det första fyndet i Sverige någonsin, så håll nu tummarna för att den hittas i morgon och att jag och Lilleman är med och får se den.
 

En liten jultradition börjar ta form

Mitt i allt julstök och julfirande kan det vara skönt att ta sig bort och vara sig själv en stund och nu är det andra året i rad jag söker upp nya skogsmatningar och drömmer mig bort några timmar bland skogens bevingade små djur.
Förra året firade vi jul i Luleå och då hade jag snokat rätt på en matning via Norrbottens Ornitologiska Förenings hemsida.
I år ska vi tillbringa några dagar hemma hos svåger, svägerska och kusin i Hagaström och nu hade jag hittat en matning via Gävle Fågelklubb.
granskogenJag var en smula förvirrad för enligt vägbeskrivningen så var det 20 meter till matningen från parkeringen.

Parkera på vändplanen där även en informationsskylt till naturreservatet finns. Matningen ligger inne i skogen 20 m öster om vändplanen.

Men på svalan rekommenderade en annan skådare skidor för att ta sig fram. Kändes en smula överdrivet för att ta sig fram 20 meter även i riktigt djup snö.
När jag kom fram till avtagsvägen upp mot naturreservatet så klarnade dock allt. Vägen var givetvis inte plogad, så det blev till att knata 2 km på en oplogad väg. Det fanns visserligen skoterspår att gå i, men de bar inte riktigt överallt.
När jag väl kom fram så såg jag inte ett spår av matningen och det var tämligen tyst på platsen så jag kunde inte gå på fåglarnas tjatter heller. Den senaste rapporten på svalan var bara en vecka gammal så att matningen fanns var jag säker på, men var? Enligt vägbeskrivningen öster om vändplanen, men åt vilket håll låg öster? Det blev till att leta upp en kompass-app på google play.
När jag väl hittade matningen så visade det sig att den syntes ganska bra direkt från vindskyddet vid vändplanen så efter att jag rensat skorna från snö efter pulsningen så hade jag en riktigt bra stund och efter ett tag dök också en Gråspett upp vid talgen, tyvärr för kort stund för att hinna få upp kameran som givetvis var avstängd just då.
Gråspett såg jag även förra året på annandagens lilla skogsmatningsskådning och nästa år ska vi fira jul i Kolbäck så då får vi se till att hitta en gråspett där också.
 

Fågelräkning 2012-12-16

Förra helgen fick jag syn på en katt som tryckte i buskarna och gjorde utfall mot ett av mina fågelbord och trafiken till just det bordet har avtagit nämnvärt den senaste veckan. Därför satte jag i lördags upp ett hönsnät som jag hittade hos mina föräldrar. Detta verkade ge avsedd effekt och i går var det återigen lite fåglar som vågade sig fram till det bordet.
Blåmes
I går när jag skulle genomföra min veckoräkning så var därför förväntningarna lite lägre, men sett till antalet individer så tror jag inte att det minskat något. Däremot så höll de flesta till vid mitt nya fågelbord där katten inte legat och lurat.
Blåmes och Talgoxe lite sparsamt och mycket gott om Pilfink precis som vanligt. Det som stack ut var att vi inte hade en enda gråsparv under själva räkningen, och bara en ensam hona under hela dagen.
Även grönfink var det färre av igår under räkningen, men vi har fortfarande gott om dem i grannskapet och de är lite mer mobila av sig än t ex pilfinkarna som kan sitta och trycka i samma buskar hela dagen känns det som.
Detta beror nog på att fler grannar börjat mata fåglar nu när vintern slagit till ordentligt för även Pilfinkarna börjar flytta på sig mer och talgoxarna och blåmesarna stannar inte lika länge innan de drar vidare.
Resultatet av räkningen blev som följer.

Talgoxe 2

Pilfink 31
Blåmes 3
Koltrast 2
Björktrast 2
Grönfink 1
Noterbart är att jag strax innan jag började räkna hade 3 koltrasthanar under samma bord samtidigt, vilket är imponerande med tanke på att de i princip är i luven på varandra hela tiden.
Veckans diagram
diagram2 (2)

Fågelåret 2012 – November

Hemma i Västmanland så börjar det verkligen kännas som vintersäsong fågelmässigt även om temperaturen fortfarande är mer höstlik hela månaden.
Partiella flyttfåglar börjar stryka omkring och dyka upp på svalan. En spännande art som det kommer rapporter om saknas för både mig och Lilleman och vi pluggar in lätet för att kunna snappa upp en eventuellt förbiflygande tallbit.
Nu hade vi sådan tur att det dök upp 4 st inte långt hemifrån så vi kunde enkelt kryssa den när vi var på väg hem från skolan en fredag eftermiddag. Lilleman som ville hem och äta mellanmål protesterade från början, men när det visade sig vara så lättkryssat så vände humöret ganska snabbt och vi fick några snygga bilder också.
tallbitEfter detta for jag och NPG till Trelleborg för att fira vänner som gift sig. Detta innebar givetvis ett besök på Falsterbonäset för min del. De största strecken hade förvisso redan dragit vidare men jämfört med gamla Västmanland var det full fart nere i Skåne. Röda glador i stora mängder och komplettering av den luckan på svalan för min del blev det. Ett kryss fick jag också i form av en tretåig mås längst ut på Nabben.
Sen blev det lite fotografering av fåglar som inte är lika lätta att hitta här hemma, som t ex denna Råka
råka2
 
Efter denna blixtvisit i Skåneland så handlade resten om november mest om förberedelser inför vintern, jag besökte vintermatningar för att se hur det stod till med dem. Utflykterna var koncentrerade till helger på grund av avsaknad av dagsljus under ledig tid i veckorna.
En annan fågel som i år verkar invadera södra delarna av landet är Hökugglan och rapporter om denna dyker upp lite här och var. I ett fall var jag också upptäckare av en vilket var extra roligt.
Jag, Lilleman och Gidde tog också en tur norr om Sala för att försöka hitta en slaguggla som det rapporterats om. Vi han knappt ur bilen innan vi upptäckte en, men tyvärr hann inte Lilleman se den och resten av turen blev relativt resultatlös. En hökuggla på samma hygge som slagugglan och några större korsnäbbar.
Vi har också tittat till Skitviken där smådoppingen brukar övervintra med kamera och lyckats fota både storkarv, smådopping och gärdsmyg. Kungsfiskaren som också brukar övervintra har jag lyckats se fly iväg, men Lilleman har än så länge i år inte sett den.

En sammanfattning i siffror

Antal inrapporterade arter

Jag: 40
Lilleman: 25

Antal X

Jag: 2 (tallbit, tretåig mås)
Lilleman: 1 (tallbit)

Antal årskryss

Jag: 5
Lilleman: 1

Minnesvärda observationer

  • Besöket på Falsterbonäset
  • Tallbit nästan hemma
  • Hökugglor

 

Mysko grej på Facebook

Facebook
För inte så länge sedan fick jag upp ett inlägg som någon av mina vänner gillat i mitt facebook-flöde. Inget konstigt i sig, det får man upp hela tiden. Just det här inlägget som var skrivet i jagform handlade om en gamling eller annan utsatt svag person (jag minns inte så noga) på ICA som inte hade pengar så att det räckte och kassörskan var nitisk och han fick gå därifrån utan att få handla. Personen som skrev inlägget stod närmast i tur och köpte varorna åt stackaren före.
En fin gest, men varför skryta om det på fejan var min reflektion då.
Idag ser jag ett nästintill likadant inlägg som gillas av mängder av personer. Skrivet av en helt annan person och med lite annorlunda innehåll, men handlingen var så gott som identisk.
Nu går min vandringsägen-radar igån och i kommentarsflödet påpekar också fler detta.
Det hela är som sagt skrivet i jag-form och av vanliga personliga konton. Varför skriver man dessa statusuppdateringar? Vad är det som driver folk att uppenbart ljuga om påhittade Karl-Bertil Jonsson handlingar. Den senaste personen var en Social-Mediastrateg med öppet FB-flöde så visst kan det röra sig om att fiska ”likes”, men hens egen trovärdighet i yrket sattes ju faktiskt på spel genom att sprida en vandringsägen på detta sättet.
Mycket märkligt, men på tok för bra för att vara sant.

Blanda inte in skolan i ert skitsnack


Det drar ihop sig till terminskifte i den svenska skolan och då händer det igen. Mindre toleranta krafter börjar sprida lögner och myter om vad man får göra och inte göra i skolan.
Det hela skulle troligtvis bara passera obemärkt om de bara fick sitta där och tjura som små barn som inte vill ha galonisar på sig, men tyvärr så får de extra energi i sitt missnöje och rena främlingsfientlighet av att folk inte genomskådar dem utan tar deras lögner och myter för sanning och sprider dyngan vidare.
När det drar ihop sig till sommaravslutning är det alltid livat om att skolor inte får eller vill fira avslutningen i kyrkor. Eller att de inte får sjunga nationalsången. Vad än skolorna väljer så kommer någon att hitta anledningar till att skylla det hela på PK-maffian eller muslimer vilket givetvis inte är sant. Sommaravslutningar ska firas där skolan anser det lämpligt att fira den och det är upp till varje enskild skola att bestämma det själv, så har du synpunkter på lokalval bör du ta det med rektorn på dina barns skola.
Jag har skrivit om sommaravslutningar tidigare och mina åsikter och rekommendationer om detta kvarstår.
Men än är det långt till vår och julen står för dörren så nu går högerpopulisterna igång på adventsfirande och pepparkakor istället, men återigen så är det lögner om den svenska skolan de baserar sina domedagsprofetior på.
Det hela började med att Skolverket publicerade ett PM om hur skolor ska förhålla sig till adventsfirande. Inga nya regler utan bara en påminnelse om att skolan har krav på sig att vara konfessionsfri, d.v.s. fri från inslag som påverkar elever i någon speciell trosriktning. I praktiken betyder det att besök i kyrkor inte fick innehålla predikningar, trosbekännelser eller välsignelse. En självklarhet för de flesta jag känner som jobbar inom skolan, men uppenbarligen verkade det finnas ett behov att påminna om detta.
Detta valde då populisterna att misstolka så till den milda grad att det plötsligt inte var tillåtet att fira jul i svenska skolor vilket fick folk att gå i taket och börja sprida ”jag-är-inte-rasist-men….” statustar och tweets till höger och vänster.
Jag skulle också bli skogstokig om julen avskaffades i skolan så till viss del förstår jag att folk blev arga, men hur svårt kan det vara att kontrollera källa på olika påståenden, och i detta fallet är det dessutom enkelt att besöka eller bara gå förbi närmsta skola och titta in för att se att det pysslas, bakas, tänds adventsljus mm innan man går bananas på ett socialt nätverk.
När väl detta hade lagt sig och alla ”jag-är-inte-rasist-men…” snubbar pustade ut över att inte behöva hålla med rasisterna längre så kommer nästa våg.
En klass i Laxå har valt bort pepparkakssången i sin lucia-repertoar. Detta måste absolut vara muslimers och PK-maffians verk för inte kunde det väl vara så enkelt att en mellanstadieklass inte ville sjunga den för att den ansågs lite småbarnslig och att pepparkaksgubbar är något man har på ”dagis” (se där Johan använder d-ordet)
Nej nu skulle det blåsas på igen och vips så får man med sig en massa dönickar som återigen slänger sig på Facebook och börjar gasta om hur synd det är om de stackars barnen som inte får vara pepparkaksgubbar på grund av att muslimer kan ta illa upp.
Sanningen fick återigen stryka på foten.
Det som upprör mig mest förutom att folk inte tänker innan de sprider vidare suspekta budskap är att skolan utnyttjas och smutskastas hela tiden.
Den svenska skolan är en av de största bärarna av det svenska kulturarvet och om vi nu ska prata kultur så betyder det faktiskt odling och odling är just precis det vi sysslar med i skolan, vi utvecklar kulturen.
Vill man syssla med konserverad kultur kan jag rekommendera skansen eller nordiska museet. Skolan är en levande institution och den kommer att förändras med tiden vare sig man vill det eller ej. I år kommer min klass t ex att sjunga Queen i vårt luciatåg. Hoppas jag får någon homofob gnällspik på mig nu.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑