Osannolik storkdag

I förra inlägget var jag en smula bitter över den vita storken som behagade dyka upp lagom tills jag började jobba igen. Bitterheten baserades på att storkar som dyker upp på våra breddgrader historiskt sett aldrig stannar länge.
Nu finns det dock inte några regler utan undantag och den här storken valde att stanna längre och rapporter kom in hela måndagen och igår. Idag vid lunchtid kollade jag igen och den var kvar så när jag slutade kl 14:30 så åkte jag hem och packade utrustning och en lättare matsäck och inväntade Lilleman som var på bio med resten av familjen.

Inte min bild
Turbon på bilen va lagad så exakt kl 16:00 rullade vi in i Fellingsbro och fortsatte rakt igenom upp mot kyrkan där storken siktats tidigare.
-Där flyger det en häger säger Benjamin när vi närmar oss kyrkan
-Nej det är STORKEN, den är vit, med svarta vingar och röd näbb!!!
Jag tvärnitar och försöker vända på en femöring och får motorstopp och innan jag lyckas ta mig tillbaka så är storken försvunnen.
Vi åker runt kyrkan och in på en liten väg för att eventuellt hitta den på åkern bakom den träddunge där Lilleman sett den flyga, men det enda vi ser är en häger som kommer flygandes från norr. Givetvis leder detta till att jag blir en smula tveksam till vad grabben sett, men han vet vad han sätt och låter övertygad.
Dessutom har han sett hägrar tusen gånger om så att han skulle få en gråhäger till en vit stork är ganska osanolikt.
Vi stannar i området ungefär en timme, men storken hittar vi inte igen. Lite småsurt att åka hem med en mallig unge när man dippat, men det är bara att lyfta på hatten och gratulera till ett kryss.
Senare på kvällen har vi börjat göra oss i ordning för att åka och hämta mina föräldrars bil som jag ska låna i morgon. Då kommer larmet på vårt lokala Västerås-larm.
Vit stork vid E18 mellan Västerås och Hallstahammar!
Kan det vara sant? Kan man ha en sådan osannolik tur?
Jag skickar en fråga till avsändaren om vilken sida av E18 fågeln befinner sig och hetsar på NPG som inte alls har lika bråttom och tycker att vi ska vänta på att Felle kommer hem, men vi kommer iväg snabbt ändå och när vi kommer ut från Västerås så får vi ett mer detaljerat svar på larmet.
När vi närmar oss spänner vi blickarna och sänker hastigheten. Tack och lov var det inga bilar bakom, så 70 km/h gick utmärkt att hålla och mycket riktigt gick där en stork och födosökte på sidan av vägen, lite skymd av en trädridå, men väl synlig och det var NPG som såg den först. Alltså blev jag nummer tre i familjen att se vit stork i västmanland.