Igår var jag på höstkonferens med Västmanlands ornitologiska förening. En mycket givande tillställning och många intressanta frågor väcktes och diskuterades. Men att vara inomhus en hel dag är inte riktigt min kopp te, så idag var siktet inställt på skogen redan när jag vaknade.
När jag frågade Benjamin om han ville följa med, så sa han först nej, men det handlade mest om att han inte hade lust att klä på sig, så när NPG hämtade hans kläder och la framför honom så ändrade han sig och klädde på sig.
Färna ekopark och gråspett var målet för dagen. En art som gäckat Benjamin en längre tid. Att det dessutom finns en hel del tjäder i ekoparken nämnde jag inte. (Han vet det, men verkade inte tänka på det just nu)
För min del saknas dessutom tretåig hackspett på min årslista och därför var valet av skog ypperligt för oss båda.
När vi väl kom upp så verkade det dock en smula dött i skogen. Ingen vidare fart på småfåglarna och några större fåglar var det inte tal om. Typiskt november. Djuren verkar tycka lika illa om denna månad som vi människor.
På ett hygge finns en skogsväg som jag länge funderat på att åka in på. De brukar oftast sluta vid en vändplan med bra utsikt och så var också fallet med denna.
2 orrtuppar och en höna stöttes längst in på skogsvägen och två korpar flög omkring och skränade. Men annars fortfarande ingen direkt fart.
När vi åkte tillbaka ut längs skogsvägen såg vi något större flygandes som kunde vara en kungsörn. På tok för smidig för att vara havsörn och för stor för att vara en vråk. Men avståndet var för stort för att avgöra. Den såg ut att landa en bit bort och vi åkte efter den.
Tyvärr tappade vi bort den och när vi kom in i skogen stannade vi för att vända och då stod den där mitt framför oss. Benjamins mest efterlängtade kryss, som han inte hade en tanke på att få in idag, trots att vi var på en mycket bra lokal för det.
En ensam tjädertupp som försökte göra sig osynlig för oss genom att stå blick stilla. Vi fotade den båda två, men att hänga ut genom sidorutan och fota var inte det lättaste så ingen bild blev riktigt bra.
Vi fortsatte sedan med att leta efter hackspettar i en dryg timme, men det enda vi hittade var större hackspett. Inga gråspettar och inga tretåiga. Benjamin som var ganska nöjd med sitt kryss, tyckte att vi skulle vända hem redan efter att vi fikat, men jag envisades med att rota runt ett tag till. En järpe var väl det mest spännande vi hittade. Så vi fick in alla 3 skogshöns som finns i Västmanland.
Vi tog omvägar hem och tittade till några matningar där gråspett brukar rapporteras, men det enda vi såg var större hackspett och mesar.
Fast vi fick i alla fall se en ståtlig tjäder och hackspettarna lyckas vi förr eller senare hitta, fast i mitt fall börjar tiden bli knapp eftersom det rör sig om ett årskryss jag måste få in.
Lämna ett svar