Juni är sena kvällar och fågelsång i massor. Eftersom jag fortfarande ser läten som den svaga länken i mina ornitologiska kunskaper så fortsätter jag att nöta hårt med att skåda med öronen och då är juni månad en ypperlig tid att träna.
De första två onsdagarna i juni hade vi fortfarande Hässlövandringar som drog riktigt bra med deltagare till min stora förtjusning. Trastsångarna sjöng för fullt och den sista vandringen hade vi en kärrsångare som visade upp sig och sjöng ordentligt för oss.
Vi hann också med att hänga in två nya kryss. En dammsnäppa var larmad i Botkyrka kommun, vilket passade ypperligt som en liten lördagsutflykt om den var kvar, vilket den var. Samma kväll dundrade det till ordentligt med en sumpvipa i Hedemora. Helt klart på dragavstånd, men Benjamin fick ta hjälp av en skådarkompis till mig för att övertyga mig att åka. Hade vi som jag ville väntat hade vi dessutom fått en möjlighet att kryssa orientseglare som hittades dagen efter på samma ställe. Men man kan inte få allt.
Jag och Benjamin hade en fjällresa inplanerad sedan länge så direkt efter skolavslutningar och storasysters 16-årskalas så bar det iväg till Härjedalen, där vi med Mittådalen som bas utforskade Flatruet och omgivningarna ner mot funäsdalen. Vad vi förstått i efterhand så var det väl inte det bästa fågelåret man kan tänka sig där och vädret var inte så gästvänligt. Men vi fick se de arter vi åkte upp för att se så vi var mer än nöjda.
Vägen hem tog vi via Idre med ett besök hos min kusin och en förmiddagstur uppe på Nipfjället, där vi förgäves försökte hitta fjällripor, men i gengäld fick stifta bekantskap med en fjällpipare på riktigt nära håll.
Väl hemma så var det dags för midsommarfirande och då fanns ingen fågelskådning inplanerad, men när en busksångare larmas på gångavstånd från svåger och svägerska där vi bor, kan man ju inte hålla sig utan tar en kort nattpromenad.
Sedan fortsatte nattlyssnandet hemma i mälardalen, med sångare, vaktlar, kornknarrar och tiggande uggelungar. Nytt för i år var att Benjamin orkade vara uppe och följa med mig på nattlyssningar. Riktigt kul, men jag fick vara beredd på att avbryta när John Blund gick till attack.
Den 25:e ruskades sen fågelsverige om av ett larm om en alpkaja. Ett riktigt megalarm. Första fyndet i Sverige och endast ett fåtal observationer utanför artens utbredningsområde. Detta vållade en del diskussioner om huruvida arten skulle komma att kategoriseras. Det gav mig ett dilemma eftersom en resa ner till Halland med största sannolikhet skulle ge mig 300 kryss eftersom en ringand var stationär på vägen dit i Falkenberg.
Mitt dilemma löste sig eftersom alpkajan försvann spårlöst efter en dag. Men vi hade semester och ingenting annat var inplanerat, så jag och Benjamin tog en minisemester i Halland och Bohuslän, med ringand och svarthakad buskskvätta som kryss vilket fick mig att nå 300 arter utan grubblerier och tveksamheter.
En ganska händelserik månad, med bra fågelskådning över stora delar av Sverige. Vi har kryssat i Södermanland, Dalarna, Härjedalen och Halland. Hunnit med några årskryss i Gästrikland och Bohuslän. Förutom alla de arter jag lyckats se hemma i Västmanland med skräntärna i Frövisjön (nytt frövisjökryss och Västmanlandskryss) och en ägtretthäger i Lagårdsjön som de roligaste.
Kortfakta
Antal inrapporterade arter
Jag: 136
Benjamin: 110
Antal X
Jag: 6 (dammsnäppa, sumpvipa, fjällabb, dalripa, ringand, svarthakad buskskvätta)
Benjamin 9 (dammsnäppa, sumpvipa, blåhake, lappsparv, fjällabb, dalripa, dubbelbeckasin, ringand, svarthakad buskskvätta)
Antal årskryss
Jag: 15
Benjamin: 20
Minnesvärda observationer
- Svarhakad buskskvätta blev min 300:e art
- Sumpvipa i Hedemora
- Dubbelbeckasinspel på Flatruet
- Jagande fjällabb på Flatruet
- Äntligen skräntärna i Västmanland och Frövisjön
- Riktigt fin obs av fjällpipare på Nipfjället
- Ägretthäger i Lagårdsjön
Månadens dipp
- Ingen fjällripa
- För bråttom för orientseglaren
Lämna ett svar