Regn och dimma gjorde vår sista dag i Härjedalen ganska värdelös som skådardag. Därför bestämde vi redan kvällen innan att vi skulle packa, städa och ge oss av söderut direkt på morgonen.
För att göra vår hemresa mer som en del av en trevlig skådarhelg valde vi en liten omväg för lite skådning på vägen.
Jag gillar att fylla på listor och gärna i olika landskap, så att åka via Hälsingland hem var kul. Vädret var mindre kul, så någon komplett lista över allt vi såg längs vägen blev det inte. Vi stannade i Färlila för toalettbesök och lite proviantering, sen bar det av mot första målet för dagen.
Lillfjärden i Hudiksvall är en riktigt fin stadsparkslokal. Här har de som bestämmer valt att låta naturen vara en del av stadsparken och jag tycker nog att de hittat en fin mix.
Roligast av allt med denna sjö är att det rastar stora mängder fjällgås här under sommaren. Har man tur kan man se dem vandra omkring på gräsmattorna och gångbanan som går runt sjön.
Den turen hade vi inte idag, men i ändan av sjön så höll de flesta fjällgässen till och där var en del åtminstone uppe på stranden. Runt 75 st kunde vi räkna in och även en ganska stor grupp vitkindade gäss. Vi hittade också stenskvätta och en hel de skrattmåsungar.
Hatten av till Hudiksvalls kommun som låter parker vara lite vilda.
Detta blev dock ett ganska kort stopp. Regn och rusk och ett batteri i en kamera som tog slut gjorde att vi efter några mobilbilder gav upp och satte oss i bilen för nästa mål med hemresan.
Nu var siktet inställt på Gävle och Orarna där en krushuvad pelikan hållit till en tid. Vi höll god koll på den i våra larmappar, artportalen och fick även liverapporter från skådare på plats vid Varvsudden i Sikvik söder om Gävle.
Fågeln hade setts genom ett smalt gatt från udden och försvann långa stunder, så vi gjorde oss beredda på att vänta. Vissa hade väntat 5-6 timmar innan den visade sig.
Eftersom Nori skulle upp och jobba idag bestämde vi att sätta en bortre tid för hur länge vi skulle vänta innan vi gav upp. Hade den inte visat sig före kl 17 skulle vi åka hemåt.
Nog för att vi var förberedda på ett smalt gatt, men inte hur smalt det skulle vara. Det rör sig alltså om den lilla öppningen längst bak i mitten. På den vattenytan fanns två stenar man alltså skulle hålla koll på.
När vi kom dit så var det folk på plats och nu var det bara att hjälpas åt att hålla koll. Det kan bli tråkigt och risken finns att folk börjar titta på annat. Därför la jag också fokus på att hålla koll på medskådare. Inte så att jag tjatade på dem, men om jag noterade att ingen höll koll i gattet så gjorde jag det.
Efter ungefär en timme kom den inflygande, satte sig på stenen och visade sig så bra den kunde på det avståndet. Den simmade sen omkring i 30 sekunder innan den försvann bakom vass. En kvalitativ men kort obs.
Utöver pelikanen fyllde vi på vår reselista med brun kärrhök, fiskgjuse och havstrut. Nu var vi trötta och gav oss hemåt.
Lämna ett svar