Mot Luleå

Profilbild för Johan Karlsson

NPG är som säkert nämnts tidigare uppväxt i Norrbotten, närmare bestämt Södra Sunderbyn utanför Luleå. Det gjorde att våra besök i Luleå och Norrbotten blev ganska flitiga. Jul och nyår firades där ofta och varje sommar åkte vi upp och bodde hos hennes föräldrar i 1-2 veckor.

Jag trivdes där, men allt har ett slut och hennes föräldrar som ville bo närmre barn och barnbarn flyttade till Gävle så sen 2015 har jag fått vara sörlänning på heltid.

Men nu i år bestämde vi att det var dags för ett besök i vårt kära Norrbotten igen. NPG:s moster som bor kvar har en stuga nästan längst ut på Hertsön vid Lövskärs hamn som vi kunde låna.

Nu skulle vi återuppliva gamla minnen och bila upp. När Felicia var liten så åkte vi ofta upp på natten för att slippa den värsta trafiken, men Benjamin hade svårt att sova i bilen så när han föddes var det slut med det.
Våra barn var dock bra bilåkare och vi kunde oftast köra upp med få stopp. Ibland med bara ett stopp för lunch.

Nu 7 år senare och med två st 7 år äldre föräldrar så är det inte längre barnen som är begränsningen för hur långa sträckor man kan köra utan stopp. Nu var det jag och NPG som behövde räta på ryggar och ben och tömma blåsor titt som tätt.

Fjällgås – Lillfjärden, Hudiksvall

Jag och Benjamin som jobbar på att kryssa så många fåglar som möjligt i så många landskap som möjligt hade ju ingenting emot ett stopp då och då.
Första stoppet drog vi in i Hudiksvall där det rastar fjällgås mitt inne i stan. En art vi annars brukar årskryssa i Hjälstaviken, när de rastar där senare på hösten. Jag har sett fjällgås många gånger, men aldrig att jag fått stöta på dem mitt inne i en park i en stad. De är ju våra minsta gäss och bredvid grågäss förstår jag om en oinvigd uppfattar dem som ungar.

Efter fikastoppet i Hudiksvall drog vi vidare och siktade på lunchstopp vid IKEA i Birsta, men när vi kom dit hade Västernorrlands alla pensionärer en träff på deras restaurang så vi gick till ett köpcenter intill och käkade pasta och pizza istället.
Medelpad var det landskap vi faktiskt var sämst på att kryssa fåglar i, så på hemvägen får vi skärpa till oss och kanske leta upp något bättre stopp än ett köpcenter.

I Ångermanland gick det lite bättre med kryssandet och ett stopp för tankning och kisspaus i Ö-vik gav lite extra tid för vanliga stadsarter som kaja, kråka, skata och stadsduva.

När vi väl var mer än halvvägs så ville foten gasa på och köra extra fort och helst utan stopp. Nu ville vi bara komma fram så något stopp i Umeå var det inte tal om. Men efter Ume så var det vägbyggen och planerna på att komma fram runt kl 20 kändes körda. Dessutom gjorde sig min blåsa återigen påmind och vid Burträsk blev det ytterligare ett stopp för toalettbesök och påfyllning av kaffe.

Sen var Felicia hungrig så det blev ett stopp vid Max i Skellefteå också.

Sen blev det dock raka spåret till Luleå och ut mot Lövskärs hamn och nu är vi installerade i torpet och ser fram emot några härliga och mulna dagar uppe i norr.

Liknande inlägg

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.