Etikett: årskryss (sida 1 av 2)

Var är mina sädesärlor?

I januari är årskryssande en livsstil. Då räknar man alla de där arterna man senare på året knappt bryr sig om. Efter det kommer februari som tillsammans med november och december är den månad man knappt årskryssar. Det brukar förvisso vara någon art man missat i januari som man kan fylla på med, eller så gör man som jag och Benjamin gjort några gånger. Man åker söderut och tjuvstartar våren.

I mars blir det återigen lite som i januari. Nu kommer vårfåglarna på bred front och arter man knappt bryr sig om under resten av året blir högvilt för en årskryssare som jag.

Just nu stör jag mig på att jag inte hittat någon sädesärla. Att jag kommer att få in den på min årslista är ingenting jag oroar mig för. Den spatserar snart omkring på skolgården och vippar på stjärten. Men jag vill gärna hitta någon nu, när de precis kommit.

Jag vet att de finns i Asköviken, för fler skådarbekanta till mig har rapporterat den där. Men i dessa virustider så blir välbekanta friluftslokaler som Asköviken, Ängsö och Björnö överfulla av folk och jag vill vara ifred eller i mindre sällskap likasinnade när jag skådar. Just nu av två anledningar.
1. Jag är i hemmakarantän på grund av en segdragen hosta och jag vill begränsa mina vistelser ute, både i tid och sociala kontakter
2. Man brukar skåda ensam den här tiden på året.

Idag styrde jag mot Frövisjön och där var det inga problem att hålla social distans. Jag var helt ensam på lokalen, vilket faktiskt förvånade mig. Tyvärr verkade fåglarna också ha anammat folkhälsomyndighetens råd att hålla distans. För det var inte så mycket fågel där som det brukar vara den här tiden.

Ingen sädesärla och inga nya änder. Jag gav det en timme och sen åkte jag hem via lite omvägar på slätten norr om Tillberga. Men inte heller den omvägen gav något årskryss.

 

En tur till Asköviken

På grund av corona-utbrottet så har vi nya riktlinjer på jobbet att man måste stanna hemma om man har symtom på luftvägssjukdom. Även om man bara har lindriga symtom. Jag hade en skaplig förkylning i slutet av förra veckan. Ingenting som gjorde mig sängliggande, men jag lät som ett tröskverk när jag försökte prata förra lördagen. Sen dess har det hela gått över, men jag har lite morgonhosta och är lite småsnorig mellan varven.

När jag var yngre var jag obekymrad om det mesta, men nu när jag verkligen blivit medelålders har jag börjat oroa mig mer för allehanda saker. Så att gå hemma hela dagar gör att jag mest går och grubblar och funderar och känner efter. Om jag håller på så för länge så kommer jag aldrig bli helt symtomfri så när Benjamin idag fick hemundervisning på grund av samma riktlinjer (ont om personal på hans skola), så valde vi att börja med en lektion Naturkunskap i fält.

Vi valde att ta en promenad till fågeltornet i Asköviken. Dels för att de grävt nya kanaler och skapat nya häckningsöar för fåglarna vilket vi gärna ville inspektera. Men också på grund av att det saknades lite arter på årslistan som lättare ses från tornet än någon annanstans runt viken. Just nu ser häckningsöarna mest leriga ut och marken runt om ser en smula sönderkörd ut, men detta kommer att bli bra. Stora breda kanaler mot land hindrar räv och mård från att ta sig ut enkelt.

Fågelmässigt var det också trevligt, lärkor som drillade redan vid parkeringen och genom skogen och hagarna höll mesar och gulsparv vårkonsert.

Vi stannade vid Trepunkten och kollade av åkrarna efter gäss. Bara kanada- och grågäss på de första åkrarna, men nere vid Rastis kunde vi hitta 4-5 bläsgäss och två tranor vilket var årskryss för Benjamin. Själv hade jag tre tranor under en promenad hemma i går.

Väl ute vid tornet var det fokus på vattnet och de änder och eventuellt doppingar som kunde hittas där. Ganska snabbt lokaliserade vi en liten grupp salskrakar som födosökte tillsammans med vigg och storskrake ganska långt in mot de nya öarna.

Eftersom vi fuskat en hel del utanför kommunen och Västmanland så låg årskryssfokus på Västerås och Västmanland för både mig och Benjamin. Lite fika och en hel del spaning gav oss ganska god utdelning.

Salskrake, skäggdopping, snatterand, kricka och rördrom. Dessutom storskarv och trana för Benjamin.

På vägen tillbaka kunde vi hitta både huggorm, blåsippa och rödhake.

 

 

En dimmig tur till Asköviken

Jag är lite småsnorig och rosslig i halsen, men den bästa boten mot efterhängsna förkylningar brukar vara frisk luft och utevistelse. När Benjamin föreslog att vi skulle åka ut till Asköviken var jag därför inte sen att haka på.

Själv var jag där en stund innan jobbet igår och hade då flera sånglärkor som han saknar i år, så att det skulle bli årskryss rådde det inga tvivel om.

En hel del gäss har det rapporterats från viken, så dessa hade vi också förhoppningar om att hitta.

Hemma hade det varit disigt, men dimman började spricka upp med lite blå himmel som kunde skönjas. Tyvärr var det inte så när man kom närmre Mälaren och ju närmre Asköviken vi kom, desto tjockare låg dimman.

Det var dis och dimma även igår, men då hittade jag vitkindade gäss och sånglärka så läget kändes inte helt hopplöst.

Bild från Lövstaspången igår

Vi bestämde oss att gå mot utsiktsplattformen vid Stenarna, där jag hade hört en hel del gäss och svan under gårdagens besök. Att ha lite sikt ut mot Rastisängen borde räcka.

En sak som var magisk med denna dimma var att man hörde fåglarna, men man såg dem inte. Vi tyckte bara att det var utmanande och gladde oss åt att kunna höra bläsgäss på vägen ut mot stenarna. Dimman rörde dessutom på sig och efter en stund kunde vi se att det rörde sig gäss på andra sidan vallen vi promenerade längs. Sädgäss, grågäss och så bläsgässen vi hört.

Framme vid Stenarna var det en större kajflock som fångade vårt intresse. Det hade rapporterats råka i området och bland kajor och kråkor brukar man kunna hitta råkor under vår och höst. Tofsvipor och starar hittade vi också, men kråkfåglarna höll sig på avstånd. Precis som att de hade koll på att de inte kunde ses i dimman. Någon råka lyckades vi aldrig hitta.

Däremot kunde vi plötsligt höra en ljungpipare locka och den verkade flyga mot oss. Benjamin får in den i sin kikare, men jag lyckas inte hitta den innan den försvinner in i dimman. Däremot gick det utmärkt att följa dens väg runt oss genom att lyssna efter det vemodiga lockandet.

Det blir ganska kallt att stå still i dimman och efter ett tag beslutar vi oss för att gå en sväng till. Nu siktar vi in oss på Lövstagömslet där jag såg vitkindad gås under gårdagens besök. I vassen längs vägen dit hittade vi sävsparv och väl framme hittar vi två knölsvanar. Ute vid gömslet fem knölsvanar till och två sångsvanar.

Under gårdagsmorgonen var det is på maden vid gömslet och ont om fågel, men idag kunde vi hitta änder, gäss och svan. De vitkindade gässen verkade inte vara kvar, men jag hade också tyckt mig höra bläsand i dimman i går. Ett kort lock, så jag valde att inte rapportera den. Men nu hade vi en stund med lite bättre sikt. En annan skådare såg något i sin handkikare som hon trodde var bläsgäss och med tubens hjälp kunde vi räkna in 2 honor och en hane.

Nu började vi komma upp i några årskryss var. Mycket mer än vad vi hade hoppats på när vi först kom ut och såg hur sikten var. Vi kände oss ganska nöjda och började gå mot bilen. Under den korta promenaden började det lätta upp riktigt mycket och när vi satt i bilen och började åka hemåt så kunde vi plötsligt se sångsvanarna vi tidigare hört från stenarna. De gick och betade på en åker vid Naturskolans hus.

Vi svängde in dit och tog fram tuben för att leta efter lite roliga gäss och kanske mindre sångsvan. Sädgås, grågås och så någon enstaka bläsgås kunde hittas ganska snabbt. Jag rotade vidare och hittade en spetsbergsgås och vid en närmare titt blev de fyra stycken. Ett bra stopp trots att Benjamin suckade när jag svängde in.

När jag sedan ville räkna sångsvanarna så suckade han ytterligare, men det skulle han inte ha gjort. Att räkna fågel är nämligen ett ytterst bra sätt att upptäcka avvikande individer eftersom man då tittar på alla individer och inte bara sveper över flocken med kikaren. När jag kommit halvvägs genom flocken så står där två korthalsade svanar med mycket mer svart på näbben. Mindre sångsvan. Ytterligare två individer hittades när jag räknade igenom resten av flocken.

5  årskryss för mig. Spetsbergsgås, bläsgås, mindre sångsvan, ljungpipare och sävsparv. Bläsand och knölsvan var dessutom nya arter i Västmanland 2020 för mig. Benjamin dammade till med 7 årskryss.

En förmiddag vid Frövisjön

Nu är det svårt att välja var man ska åka som fågelskådare. Helst skulle jag vilja vara överallt för att hinna med att se alla nyanlända vårfåglar.
Eftersom Frövisjön ändå är min hemmalokal så valde jag att styra dit. Eftersom jag gick upp tidigt i går och ska vara ute och lyssna på ugglor ikväll valde jag att ta sovmorgon så när jag kom dit runt halv tio var det redan gott om folk på plats. Överraskande många nya ansikten och så fortsatte det. Folk jag aldrig sett vid sjön kom förbi och stannade en stund och tittade. Många unga och flera barnfamiljer också. Riktigt roligt för en som stått där och hängt ensam så många gånger.
Kan det möjligtvis vara en effekt av Det stora fågeläventyret?

Fågelmässigt levererade sjön som vanligt det man kan förvänta sig av den denna årstid. Mängder med sångsvan och gäss. Mindre sångsvan, spetsbergsgås och bläsgås var det roligaste. Snatterand, kricka och bläsand rastade också i sjön. Dock ingen stjärtand, men snart kommer även de hit.
På åkrarna runt om höll starar och tofsvipor till och när jag försökte räkna gässen så kom en havsörn in och blandade om i flockarna så jag gav upp.
Två förbiflygande fjällvråkar, 5 sträckande ormvråkar, en ängspiplärka som lockade och mycket mer.
Eftersom jag brinner för fågelintresset lika mycket som jag brinner för fåglarna så hoppade jag dessutom runt och hjälpte folk att hitta de lite ovanligare fåglarna. Mindre sångsvan spetsbergsgäss och snatteränder var de som vållade mest bekymmer för många.
Sen är det alltid kul att träffa alla kända ansikten också. Efter en lång vinter är det skönt att ses igen.
8 årskryss har jag hunnit med under helgen varav sex togs i frövisjön nu på förmiddagen.

Äntligen lite vinter

Nytt år och äntligen lite vinter ute. Nyår för oss fågelskådare betyder också att vi får börja om med våra årslistor och som vanligt gjorde jag det som en första liten rekogniseringsrunda inför det kommande artrallyt här i Västmanland.
Förmiddagen åkte jag runt själv och på eftermiddagen följde Benjamin med och vi kombinerade fågelskådandet med lite Pokemon GO.
På nyårsafton hade en bild på en kaspisk trut fotad i Västerås under torsdagen lagts upp i en grupp på Facebook, så en hel del tid lades ner för att försöka hitta den bland alla trutar och måsar på Västeråsfjärden. Tyvärr är ju hela fjärden öpppen så de är utspridda på ett ganska stort område och flyger runt ganska mycket också. Att fågeln dessutom är väldigt lik våra inhemska gråtrutar gör ju inte saken lättare.
Trots att jag la en hel del tid på truten som jag inte hittade och  stannade upp och pratade med folk jag träffade mest hela tiden och dessutom åkte hem och käkade lunch och hämtade Benjamin så lyckades jag skrapa ihop 41 arter vilket är ett resultat jag kanske inte skulle vara nöjd med på ett artrally, men absolut inget jag skulle skämmas över.

Dag två på det nya året var det äntligen vinter med minusgrader och ett litet pudrat lager snö som lagt sig på marken.
Jag hade inte ställt någon väckarklocka och sov ut tills jag vaknade av mig själv och åt frukost i lugn och ro innan jag bestämde mig för vad jag skulle göra idag.
Solsken och blå himmel gjorde att valet föll på en av mina favoritlokaler i Västerås. Att promenera mellan Hässlö och Trådarängarna. En gång och cykelbana som går rakt igenom vassen i Hässlösundet. En biotop vi har ganska gott om men som av förklarliga skäl inte är så tillgänglig på de flesta platserna.
Jag började med att besöka matningen vid Hässlö gård och skrämde iväg 3 fasaner. Småfåglarna var inte lika lättskrämda och det var riktig bra fart vid matningen. Mest de vanliga mesarna, nötväcka och några Koltrastar, men också en gulsparv och en hel del domherrar som höll till i träden i närheten.
Under vasspromenaden som följde fick jag in några årskryss som förutom mitt eget välbefinnande och motionen var målet med promenaden.

  • skäggmes
  • fjällvråk
  • sparvhök
  • mindre hackspett
  • varfågel

Utöver dessa så hörde jag också gröngöling och gärdsmyg. När jag kom tillbaka till matningen så var det en mindre hackspett där och födosökte i ett av träden bredvid.
Förra året fick jag kämpa rätt länge med att få in mindre hackspett på min årslista, så det kändes ganska kul att jag redan lyckats med två observationer av den arten.

Årspremiär med årskryss

Efter en för årets förhållanden lyckad uggletur med Benjamin igår kväll så hade jag inte så bråttom upp ur sängen i morse. Jag låg nog kvar och drog mig ända till kl 8.
Vid frukost fick jag ett meddelande på vårt lokala larmsystem om att det verkade ha dykt upp en hel del tättingar under natten.
Jag som hade velat mellan Asköviken eller Frövisjön när jag låg och drog mig i sängen, bestämde mig nu istället för att ta årets första promenad vid Hässlö. Där brukar det finnas en hel del tättingar och ska man hitta en svarthakad buskskvätta i närheten så tror jag att det är just där man ska leta.
gäddeholm
Jag tog den korta vägen och parkerade bilen vid södra ändan av Hässlö flygplats. Där kommer man direkt ut till vassområdet i Hässlösundet och redan när jag öppnade dörren så sjöng flera rödhakar på åsen som löper längs flygfältets västra sida.
Jag lämnade rödhakarna och bofinkarna och när jag närmade mig vassen så tog sävsparvarna över. När man går här i maj så drunknar deras mer diskreta sång i all sång från rörsångare, sävsångare och buskskvättor. Men nu dominerade den hela vasshavet och dominansen avbröts bara av några enstaka tutningar från en nyanländ rördrom som spelade lite trevande.
Vid slutet av vasshavet flyter Limstabäcken ut i sundet och efter det kommer den gamla ön Trådarön som numera bara är en moränrygg som sticker upp ur det kringliggande landskapet.
Vid bron över Limstabäcken brukar man om man har tur kunna hitta kungsfiskare. Jag stannade till en extra stund där och lyssnade och spanade utan resultat och fortsatte sedan till Trådarön, där rödhakar och bofinkar åter dominerade ljudbilden. Det brukar rasta en hel del trast på åkrarna där så jag tänkte att jag kanske skulle lyckas höra en rödvingetrast, men den enda trast jag hörde var en kraxande björktrast. Gärdsmyg, kungsfågel och trädkrypare sjöng däremot i hasselbuskagen som klär backen där.
När jag gick tillbaka så tog jag en liten avstickare in på vallen vid Limstabäcken för att slippa bli störd av joggare och cyklister. Jag satte mig ned och lyssnade och njöt till vårens alla ljud och plötsligt hördes det skarpa ljudet från en kungsfiskare. Jag spanade ivrigt uppströms där ljudet kom från och fick precis syn på den när den lämnade sin plats och flög rakt emot mig och vidare ner mot bron.
Ormarna börjar också vakna till liv, och en riktigt snygg svart huggorm hittade jag i diket alldeles intill cykelvägen.
Huggorm_svart
Strax därefter mötte jag några bekanta som berättade att de hört gransångare vid Björnöbron. Där fick man för att man var lat och tog den korta vägen. Nåja, någon längre avstickare är det inte, så jag valde att svänga förbi där på vägen hem.
37 arter fåglar tror jag att jag fick ihop under min promenad. Anledningen till att jag skriver tror var att jag inte var så supernoga med att anteckna allt, utan la mest fokus på sjungande fåglar och arter jag inte sett än i år.
3 årskryss fick jag ihop. Storskarv, rördrom och gransångare.
På vägen hem stannade jag till vid Kokpunkten och Lantmännens silo för att se om pilgrimsfalken var där och om den eventuellt fått sällskap av CX som varit på äventyr i Marocko. Ingen pilgrimsfalk alls, men desto mer människor som spanade in vår andra kändis där. Mandarinanden som hänger med gräsänderna och drar till sig förbipasserandes intresse.
mandarinand
Lite tråkigt var det att se folk med mobiltelefoner som gick närmre och närmre och skymde andra för att få en bild. Till slut tröttnade fågeln och flög därifrån.
Jag förstod honom. Som ett tips till de som eventuellt tänkte titta förbi och fota mandarinanden så funkar det bättre att ta med sig lite bröd och sätta sig still och mata och låta fågeln komma fram själv. Dessutom är den så pass oskygg att en vanlig kompaktkamera duger gott för att få bra bilder, så ta med en liten kamera istället för att jaga efter anden med mobilen.
Uggleturen jag nämnde inledningsvis gav Slaguggla x3, sparvuggla och hornuggla x2.
Ikväll kanske vi gör ett försök på kattuggla och berguv som Benjamin saknar, och eventuellt en salskrake och åt mig.
Men först ska vi se Storasyster spela fotboll.

Månadens fåglar – Januari 2015

I år hade jag lovat mig själv att inte hetsa så hårt med årslistor, så därför hade jag ingen nyårskryssning. Det hela kan också bero på att jag på nyårsdagen fortfarande befann mig i Norrbotten och därför inte kunde hetsa från start på hemmaplan.
I alla fall så kan man ju inte låta bli att årskryssa oavsett om man satsar på att slå nya rekord eller inte. Det första jag hörde när jag klev ut för att packa bilen var en skata och strax därefter kom några tallbitar flöjtande förbi. En ganska bra start på ett fågelår tycker jag.
Väl hemma så bestod januari månads fågelaktiviteter av en Exkursion med Västmanlands Ornitologiska Förening och vårt årliga artrally.
vattenrallFoto: Benjamin
Exkursionen gick till Råstasjön där framförallt vattenrall var målart, men det finns mycket annat roligt att se där. Rörhöna, rödhake, gärdsmyg. Gott om änder, gäss och sothönor och en skedand vid Lötsjön.
Vi var 10 deltagare som hade en riktigt trevlig dag trots SMHI:s stormvarning. Men stormen väntade med att komma tills vi kom hem.
Artrallyt var desto mer spännande för oss. I år var det premiär för Benjamin som velat fram och tillbaka. Problem uppstod dock eftersom han blev sjuk veckan innan, så jag fick snabbt försäkra mig om ett reservlag och sköta förarbetet själv.
Han blev frisk i tid och vi hade en riktigt bra dag. Lite dåligt föreberedda, men vi hade lågt uppsatta mål som vi klarade med glans. Det vi dippade på var hackspettar och rovfåglar. Vi missade tornfalk, havsörn, duv- och sparvhök trots ganska hårt slit och flera försök på dessa. Dessutom fick vi slita hårt för fjällvråk som det finns ganska gott om här hemma den här vintern.
Däremot lyckades vi få in Kattuggla. Något jag misslyckats med alla år jag varit med.
47 arter fick vi ihop och målet var 40 arter så det får vi vara nöjda med. Bäst var bändelkorsnäbb och kungsfiskaren.
I övrigt har jag mest lallat runt i skogen på jobbet och matat fåglar. Stjärtmesarna och koltrastarna börjar nu komma fram till matningen när jag är på plats och de andra skogsmesaren är som vanligt där mest hela tiden.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 66
Benjamin: 59 (nytt januarirekord)

Antal X

Jag: 0
Benjamin: 0

Antal årskryss

Jag: 66
Benjamin: 59

Minnesvärda observationer

  • Nu vet vi vilken färg GrågåsXKanadagås har på fötterna
  • Kungsfiskare på artrallyt
  • Tallbit som andra art på årslistan
  • Bändelkorsnäbb
  • Vittrut

 

Månadens fåglar – Januari 2014

Nytt år och ny årslista. För er som inte skådar så är listor något vi kryddar vår skådning med och eftersom kryssen kommer mer och mer sällan ju fler man får, så har de flesta av oss årslistor för att få den där extra kicken ett kryss kan ge lite oftare.
krysslista
1/1 har vi ett litet årskryssarrally, jag och några skådarvänner och även om jag hade ambitionen att börja tidigt ute i skogen så gjorde sig nyårsfirandet påmint så jag tog sovmorgon till 7:30.
Årets första art blev en koltrast som varnade utanför dörren när jag klev ut och sedan avslutade vi dagen med Pizza och sammanställning av dagens fynd. 44 arter fick jag ihop vilket gav hopp om ett gott resultat i det stundande artrallyt. Roligaste arten var nog rapphöna.
De kommande dagarna fortsatte årskryssandet och förberedelserna inför artrallyt. Det milda vädret gjorde att vi hade ganska gott om sjöfågel i Västerås och vi började inse att det skulle krävas ganska bra resultat för att lyckas där.
Den 11:e gick sedan artrallyt av stapeln och våra förberedelser visade sig ge resultat, för vi fick ihop 54 arter på en dag och slutade på en delad andra plats. Roligaste art där var nog vår svarthätta.
Resten av månaden var det mest vintermatning och skogsutflykter. Jag började ugglesäsongen lite smått med kattuggla och en berguv och på Frövisjön låg isen och där hittade jag en flock snösparv. En ny art på den listan.

Kortfakta Januari

Antal rapporterade arter

Jag: 72
Benjamin: 13

Antal årskryss

Jag: 72 (nytt rekord)
Benjamin: 13

Antal X

Jag: 0
Benjamin: 0

Minnesvärda observationer

  • Min första sävsparv i Januari
  • Rotade fram en snösiska i en gråsiskeflock
  • Förbiflygande kungsörn på skolgården igen!
  • Hittade en flock snösparvar på Frövisjöns is
  • Blev skrämd av en berguvshona som skrek till bara några meter från mig.

Jag är väl ingen trutskådare

Idag var jag äntligen feberfri och halsen kändes riktigt bra. (Så länge jag inte började skratta visade det sig senare.) Att jag dessutom hade en hel del fågelabstinens gjorde beslutet att lämna OS-soffan och åka ut en kort sväng för att hänga in en februarilärka och gärna några till nyanlända arter.
Jag lovade NPG att bara åka ut en kort sväng, eller bara ta en promenad, men friskluft skulle jag ha och därmed punkt.
En halvtimme ute vid Lövsta-Pumpen vid Asköviken räckte gott. Ormvråkar cirkulerade en Havsörn spanade från en grantopp. Flera sånglärkor drog omkring, en stare satt i en av pilarna och tre tofsvipor flög förbi. En ljungpipare hade skrämts upp lite tidigare, men den missade jag. Fast grågässen gick inte att missa, så det slutade med 4 nya arter på min årslista för Västmanland. Ganska bra facit för en liten blixtvisit.
Jag träffade också några bekanta varav en av dem gärna ville att fler skulle hjälpa till att rota efter ovanliga trutar inne vid oljehamnen, men trutskådning är ingenting för mig, dessutom skulle jag ta det lugnt. Det hade jag lovat.
Väl hemma från viken så slog jag mig ned i OS-soffan igen och hann se intervjuerna från 3-milen när vårt lokala fågellarm pep till. En kaspisk trut i Oljehamnen. Kul tänkte jag, men jag är ingen trutskådare så jag orkade inte lyfta mig från soffan.
Efter ett tag ringer telefonen, men jag missar det. Ser att det är min trutentusiast som ringt och ringer upp honom och han är på väg tillbaka till Oljehamnen med kamera och undrar om jag ska med.
– Jag vet att jag saknar kaspisk trut, men jag har varit sjuk och trutar är inte min grej….blablabla… jag tar den när tillfälle ges någon gång…. bla bla bla…..
Efter ett tag börjar en annan tanke gnaga i skallen. Varför ska jag åka räkmacka på andra bara för att jag tycker att det är jobbigt och svårt att rota igenom trutflockar och hur ska jag någonsin lära mig trutar om jag bara fortsätter att kryssa av grå-, sill- och havstrut och eventuellt någon som någon annan pekar ut åt mig i mina årslistor.
wpid-IMAG0025.jpg
Jag struntade i mitt löfte till NPG och drog iväg ner till hamnen för att skåda trut. Något jag dessutom tyckte var kul och med en trutentusiast vid sidan så blev det dessutom riktigt lärorikt.
 
Knepen är ju samma som när man lyssnar på fåglar. Att lära sig de vanliga och hitta det avvikande. Dagens utmaning låg alltså för mig i att hitta olika åldrar på gråtrut vilket jag tycker att jag började få kläm på. 2k, 3k och eventuellt en 4k lyckades jag rota fram.
Jag rotade dessutom fram en i mina tycken god kandidat till en 3k kaspisk trut, men den flög iväg innan min mentor lyckades göra en bedömning av den.
Ytterligare en mysko individ hittade vi samtidigt, men den fick gå som obestämd.
Det blir nog fler försök till trutskådning, men det krävs nog en hel del träning innan jag vågar stå på egna ben och arta en udda trut.

Dagens fågel: Snösiska

Nya tag i morgon skrev jag igår, men när det blev i morgon så var vädret vedervärdigt. Fast har jag sagt att jag ska ta nya tag så har jag. En snabbfrukost och sedan iväg och leta. Jag var inte ensam om att trotsa vädret för när jag kom ner till Lillåudden var där gott om folk med kikare och inte en enda av dem kände jag igen. Vår lilla siska verkar dra utsocknes folk hit.snösiskaFoto: google bildsök på fria snösiskebilder
Det var faktiskt inte så roligt att bli blöt och dessutom var jag kaffesugen så jag la ner hela projektet ganska snabbt.
Från Benjamins sovrumsfönster lyckades jag istället med ett annat årskryss när en ringduva slog sig ned i en stor björk en bit bort. Men nu avtog regnet och solen tittade till och med fram mellan molnen ibland, så jag klädde på mig och begav mig ut för att försöka hitta något roligt. Helst en snösiska, men gråhäger, fasan, sparvhök eller steglits skulle också duga.
Den här gången började jag ute vid Hässlö där det enligt en bekant ska matas fågel invid den gamla herrgårdsbyggnaden. En plats där jag brukar se och höra fasaner och dessutom en hel del steglits också.
Några steglitser såg jag inte, men en hel del grönfink och domherrar och en fasan som skrek från vassen i hässlösundet. Årskryss nummer 2 för dagen, men fortfarande extremt ont om siskor.
På väg till bilen såg jag en extremt stor trastflock troligtvis uppskrämd av en bil på landningsbanan. Tyvärr såg jag inte var den tog vägen, där den försvann bakom åsen och jag hittade den inte senare när jag åkte in mot stan.
Nu tänkte jag återvända till Lillåudden, men först ett litet besök på Notudden på andra sidan skitviken. Samtidigt som jag svängde in mot den f.d båtuppställningsplatsen så ringde en kompis och meddelade att han inte sett en enda gråsiska eller snösiska på Lillåudden. Nu hängde alltså allt på mitt lokalval.
Det kändes ganska tyst och öde när jag klev ur bilen och jag tog en runda in i dungen ner mot Mälaren. En del mesar och nötväckor och när jag nästan kommit till bilen hittade jag en flock stjärtmes. Siskor fans det dock inte ett spår av bland träden.
Framme vid bilen igen fick jag slutligen syn på något jag ville se. En småfågelflock på minst 30 individer rörde sig häftigt bland några jordhögar på andra sidan den stora planen.
När jag kom fram kunde jag konstatera att det var gråsiskor, nu gällde det bara att hitta en ljusare individ och få en bra titt på den för att fastställa så många karaktärer som möjligt för att kunna bestämma den.
Ganska snabbt kunde jag urskilja en ljusare individ när hela flocken fläg upp, men den var inte så lätt att hitta bland gråbon och jordhögarna. Dessutom kändes min handkikare en smula klen så jag gick tillbaka till bilen och hämtade tuben.
När jag kom tillbaka var alla fåglar nere på marken eller i gråbon, men jag lyckades skrämma upp dem i ett träd och längst upp satte sig snösiskan. Vit övergump, markant ljusare, svaga flankstreck och en klenare näbb än sina kusiner.
Otroligt skönt att få in denna lite kniviga art på årslistan. Jag kryssade den för två år sedan på min egen matning, men förra året saknade jag den helt.
Det räcker liksom inte med att den är sällsynt, den är dessutom väldigt svår att skilja från gråsiskan och vissa karaktärer överlappar mellan arterna.

« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑