Etikett: dagis

Fredrik Backmans inskolning av sin son fortsätter och det är ganska kul att läsa hans inlägg om det. Folk blir lätt pretentiösa kring inskolningar. Föräldrar är säkert osäkra i en för dem ny värld och normen i Sverige är att man ska engagera sig i sina barn. Det blir en liten falsk fasad där pappor och mammor visar upp hur engagerade de är trots att de egentligen bara vill komma in i vardagen och få det hela överstökat.
Sen finns det nog en hel del föräldrar som inte klippt navelsträngen riktigt och ojar sig för den skull.
Från min egen tid som verksam Förskollärare minns jag att jag uppskattade de föräldrar som faktiskt visade att de också tänkte på sig själva och på praktiska ting och kanske frågade om de kunde få en kopp kaffe.
Nåja, nu skulle det här inlägget fortsätta gårdagens inlägg om Förskola, för lika mycket som Förskola vs Dagis diskuteras bland Fredriks läsare (framförallt de mindre läskunniga) så diskuteras också yrkestitlar och en hel del personer raljerar över att man titulerar sig Förskollärare.
Precis som med förskola och dagis är det upp till föräldrarna vad de vill kalla personalen på förskolan, och det är ingenting vi kan göra något åt. Men folk (både förskolepersonal och andra) måste lära sig att skillja på ”kalla” och ”tilltala”
När jag jobbade i barngrupp så vägrade jag att bli tilltalad ”fröken” Jag hette Johan och jobbade som förskollärare. Vad föräldrar och barn definierade mig som när de pratade om mig hade jag inte med att göra. Så länge det finns fler yrkeskategorier i förskolan kommer man att ha ett behov av en generell term och där fungerar faktiskt fröken bra. Om man möter ett barn med sin farmor på stan så är det enklast att bli presenterad som barnets fröken. Det roligaste jag hört var annars en lite pojke som förklarade för sin morfar att jag var hans ”dagismaje”
Internt har man löst det smidigt med att börja använda ordet ”pedagoger” t ex Vi pedagoger, eller På den här avdelningen jobbar 3 pedagoger. Det fungerar på förskolan, men pedagog är ett så mycket vidare begrepp att det inte fungerar utanför dess väggar. Farmor skulle bli mycket förvirrad om barnet presenterade en person som sin pedagog. Talpedagog? Dramapedagog?
I alla fall är det ett bra ord för att benämna kollektivet som jobbar på en förskola, för på min tid pratade vi alltid om personal. Idag var 3 personal sjuka, och i morgon ska 2 personal på kurs. Vad var det för jävla svenska?
Som sagt tycker jag inte att vi förskollärare ska lägga oss i vad folk kallar oss när de pratar om oss, men något jag störde mig så in i bängen på var när folk korrigerade en när man sa att man jobbade som förskollärare. ”Jasså Dagisfröken” – ”Nej Förskollärare sa jag!”
Den situationen hamnade någonstans mitt emellan tilltal och omtal, men maken till respektlöst bemötande får man leta efter. Tråkigt nog var det lite för vanligt och många Förskollärare har nog gett upp och bara nickat instämmande.
Det är ju helt uppenbart att personerna förstår vad en Förskollärare jobbar med så varför måste de lägga till den där extra bekräftelsen?
Om någon presenterar sig som läkare så är det ingen som säger ”Jasså doktor” och vem säger ”Du menar Snut” till någon som säger att hon jobbar som polis?
Har man bara en gnutta yrkesstolthet så använder man sig av sin formella yrkestitel när man förklarar vad man jobbar med och det hör till god uppfostran att respektera andra männsikor.
Jag har en liten teori om varför vissa människor måste plocka ner förskollärarnas proffesionalitet på ett mer banalt plan, men det går jag inte in på här.