Etikett: Enkelbeckasin

Gryning i Asköviken

Efter att ha varit hemma i nästan två veckor och gått på sparlåga somnade jag ovaggad i går kväll efter att jobbat en hel dag igen. Men karantäntiden hade ju samtidigt gjort mig väldigt utvilad, så jag led ju inte direkt av någon brist på sömn.

Det gjorde att jag i morse råkade ut för mitt livs värsta gubbvaknande. Kl 02.58  hade jag sovit 6 timmar vilket min hjärna och kropp uppenbarligen tyckte var gott nog. Jag började inte förrän kl 09.30 och hade ställt klockan på 6.00 för att ta en sväng ut till Asköviken innan jobbet. Men kl 3 kändes lite väl tidigt så jag gjorde ett försök att somna om, men det var stört omöjligt. Vid fyra gav jag upp och klev ur sängen och duschade, klädde på mig och gick ner i köket och började förbereda frukost och kaffe att ta med ut till viken.

Detta gjorde att jag med god marginal kom ut till Lövsta-spången innan soluppgången och kunde njuta av enkelbeckasinernas spelflykt helt ensam på spången. I vassen tutade rördromen någon enstaka gång och på väg ner mot spången hade de första lärkorna börjat stämma upp.

En underbar morgon helt enkelt, och den enda invändningen jag har på den, var den tilltagande västliga vinden som blåste riktigt kallt, men kaffet värmde där jag stod ensam och väntade på att solen skulle gå upp och förhoppningsvis få höra rödbenan stämma upp i sång.

Beckasinerna tystnade i takt med att solens första strålar letade sig fram över trädtopparna och nu tog tofsviporna över. En efter en tog de till vingarna och spelflög över sina revir och gjorde små utspel mot grannreviren.

Två rödbenor flög snabbt och tyst över maden och dök ned bland tuvorna och försvann. Ingen sång, men väl ett årskryss. Nu började också ängspiplärkorna stämma upp i sång och på håll hördes lärkornas sång över strandängarna.

Den kalla vinden tilltog mer och mer och det värmande kaffet var slut. Jag började plocka ihop mina prylar och göra mig redo för att åka hem och vila en dryg timme innan jag skulle till jobbet. Då kom en rödbena ivrigt lockande över spången och mot den nya blötan där vallen en gång låg. Väl framme stämde den upp i sång.

Nu är det vår i viken även för mig.

Fåglar jag fotat – Enkelbeckasin

Enkelbeckasinen tampas med morkullan om att vara Sveriges vanligaste vadare skulle jag tro. Egentligen har jag ingen aning, men de är inte direkt kräsna av sig när det kommer till val av biotop. Det enda de verkar kräva är att det finns lite fukt.
I större våtmarker som t ex Asköviken förekommer de i riklig mängd och att lyssna på deras spel en vårkväll kan vara riktigt rogivande. De har flera läten, men det mest karaktäristiska spellätet skapar de genom att spärra ut sina stjärtpennor och störtdyka och på så sätt skapas ett vibrerande ljud som gett dem ett av sina äldre folknamn. ”Himlaget”
enkelbeckasin
Jag har en hel del bilder på *skulkande enkelbeckasiner, men bilden för mig var en beckasin som satt på en stolpe och en dag i slutet av maj 2013 var jag nästan ensam på Lövstaspången och fick min bild i duggregn.
Fotat den 30/5 2013

Dagens fågel 3 – Enkelbeckasin

enkelbeckasin
 
Vanlig fågel i våra våtmarker som oftast upptäcks på sitt säregna läte. Både det tjatiga locklätet från marken och spelet från luften som gett den ett annat namn som himmlaget.
Spellätet skapar den genom att spärra ut stjärtpennor och på så vis få fram ett bräkande ljud när den dyker.
Första gången jag hörde detta ljud var i Borgåsund på 90-talet. Ett ljud som betyder vårkväll och jag älskar verkligen att sätta mig på ett bra ställe intill en våtmark och lyssna på beckasiner om vårarna. Vid Asköviken har jag också hört dvärgbeckasin och dubbelbeckasin och någon gång ska jag lyckas höra dem samma kväll.

Jag å pappa

Flisan i Stockholm och Farmor på hundkurs så jag bjöd med pappa på lite fågelskådning. Först en sväng till Strömsholm, men där var det inte någon större fart på fågellivet. En storskrakshona med ungar, en gulärla och en hel del tofsvipor lyckades vi se.
När det började regna tog vi bilen därifrån och åt istället. Efter lunch drog vi iväg mot Lövstagömslet vid Asköviken istället och där hade vi mer tur. För det första så är fotoavståndet bättre eftersom man verkligen kommer ut mitt bland fåglarna.
Svarttärna
Foto: Nils Gunnar Karlsson
Den här Svarttärnan kom och visade upp sig precis utanför gömslet och gav pappa ett riktigt bra fotoläge. Lite senare när jag spanade av strandängarna bort mot Rastholmen lyckades jag hitta en Havsörn som slagit en mås och satt där i godan ro och åt sin lunch.
Beckasiner och gulärlor blev också riktigt närgångna och när vi skulle gå hörde vi Rödbenan larma över madmarken mellan gömslet och åkrarna.
Kul med sällskap, och förhoppningar om fler turer tillsammans, kanske kan också farmor följa med någon gång.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑