Etikett: familjeliv

Kvällskonversation

Lilleman – Vad gör du pappa?
Jag – Ingenting, du ska sova nu.
Lilleman – Jag är inte trött.
Lilleman – Jag vill spela DS?
Jag – Nej du ska sova.
Lilleman – Om jag inte får spela DS så slår jag dig.
Jag – Jaha
Lilleman slår mig på armen
Jag – Får du spela DS nu?
Lilleman – Ja
Jag – Jasså?
Lilleman – Jag är inte trött.
Lilleman – Du måste läsa för mig, annars kan jag inte sova.
Jag – Mamma har redan läst för dig, titta i en bok själv om du inte kan sova.
Lilleman – Jag är inte trött.
Lilleman – Jag kan inte sova.
Lilleman – Jag är intZzzzzzzzzz
Jag – Vi ses i morgon.

Nya rutiner

För er som följer NPG:s blogg så vet ni redan att vi har en kampanj här hemma som går ut på att få lilleman att somna själv, eller egentligen handlar det faktiskt om att ta tillbaka makten över nattningssituationen.
Vi läser en bok, sätter på en saga eller någon musik om han vill och sedan lämnar vi rummet. Sakta men säkert går det framåt. Han somnar ensam men det tar tid. Vi har också fått honom att ropa på oss istället för att springa upp så fort han vill något.
Idag tog det en kvart efter att jag lämnat honom tills han ropade.
Lilleman -Pappa jag vill inte vara ensam
Jag – Men du är inte ensam, jag är här i mitt rum bredvid ditt.
Lilleman – Ã…h! Nu tycker jag att vi slutar med det där.
Tyvärr saknade han några starka argument för sin sak, så diskussionen tog slut där och nu ligger han och muttrar om några legobitar som han glömt under sängen.
De är för sköna de små liven.

Verbal misshandel

Idag på tåget var det en mamma som åkte med sin son i Lillemans ålder. Det  var en sån där förälder som pratade lite extra tydligt och lite extra högt till sitt barn. Jag har ingen aning om varför vissa föräldrar gör så, har  fått för mig att de vill visa att de är lite bättre än oss andra på att fostra sina barn.
Jag kan ha helt fel, de kanske pratar lite extra tydligt och lite extra högt för att de inte har en aning om hur barn fungerar och gärna vill att någon som hör det ska rycka in och förklara för dem.
Den här mamman började ganska bra, förklarade för ungen som inte ville sitta still, att han inte hade något val och att det inte skulle behöva sitta länge.
När tåget började närma sig deras destination så ville mamman börja klä på lillkillen men han är inte intresserad.
Då händer det.
Mamman säger att om han inte tar på sig skorna så går hon av själv.
Hon hotar alltså att lämna en 3-åring ensam på tåget! inte en gång, utan 3 gånger under påklädningsprosessen.
Hur tänker man när man säger något sådant till sitt barn, och skulle hon verkligen kunna tänka sig att lämna sitt barn på tåget?
Det vore nog snällare att slå sitt barn än att komma med sådan hemska hot.
Sen slog det mig att jag bara satt och lyssnade och hur fel jag än tyckte att hon betedde sig så ingrep jag aldrig, men om hon hade slagit sitt barn hade garanterat hela vagnen reagerat och stoppat henne. Varför ingriper man då inte mot verbala kränkningar som faktiskt kan vara mycket värre och på tok för abstrakta för barn att förstå.

Ett videofynd på hårddisken

Jag funderar på att blåsa Flisans dator och installera om windows för att få bort en massa skräp och snabba upp datorn.
Innan jag skrider till verket vill jag försäkra mig om att det inte finns något på datorn som jag vill ha kvar, och titta vad jag hittade.

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för Lilleman 🙂

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑