Etikett: hedemora

Vitgumpad buskskvätta

Det har känts en smula motigt på kryssfronten i år.  Ett tidigt kryss på vitvingad trut och endast ett kryss på vår resa till Öland och det var på vägen hem.
Men jag har å andra sidan inte dippat så mycket, så det mesta handlar om att rätt fåglar inte dykt upp inom min dragradie, eller att de dykt upp när jag inte haft möjlighet att dra.
Därför kändes det rätt bra när det larmades en vitgumpad buskskvätta i går. Även om jag var ledig så kunde jag inte åka direkt, men det ger ju bara lite extra spänning till det hela att vara lite kall och vänta en dag eller två.
Jag la ut ett samåkningslarm på vårt lokala larm och Benjamin messade en kompis så bilen fylldes och kl 07.00 rullade vi hemifrån mot Hedemora.
Väl framme så tog det 2 minuter så satt skvättan på en buske i andra änden av hästhagen.

Inte riktigt fotoavstånd, men en suddig bild med mobilen genom tuben fick jag i alla fall på den.
Jag brukar ju påpeka för Benjamin att det kan vara bra att inte bara kryssa och dra. Lära känna fågeln och kanske hitta något annat spännande. Men den här fågeln var vi klara med ganska snabbt, den betedde sig som en buskskvätta och avståndet var ganska lång. Det svarta huvudet och den vita gumpen gick ändå inte att ta miste på.

Nej, efter en kvart fick det vara. Det fanns busksångare och flodsångare i närheten och de saknade jag i år. Vårt resesällskap saknade dem dessutom helt, så nu skulle det fortsätta att kryssas.
Vi började med Djupdalen med flodsångare, två gräshoppsångare och en härmsångare.
Sen drog vi ned till Hällatornet vid Hovran och lyssnade på ytterligare en flodsångare, näktergal, busksångare, rosenfink och en hel del annat smått och gott.
Det hela slutade med 1 kryss, 3 årskryss och hela 23 nya arter på dalalistan för mig.
Nu tror jag att jag varit en smula slarvig med min dalalista för både kaja, kråka, blåmes och talgoxe var nya idag och jag är ganska säker på att jag både sett och hört dessa tidigare.

Höstlovet fortsätter i Dalarna

Livet som fågelskådare kan periodvis leda till en hel del flängande. Åtminstone om man är den kryssande sorten vilket jag och Lilleman är.
Under vår vistelse i Bohuslän fick vi rapporter om en Purpurhäger strax norr om Hedemora vilket bara ligger en timmes bilresa från Västerås. Med lite tur så skulle den stanna kvar ett tag så att vi kunde ta den när vi kom hem.
Det gjorde den så idag var det bara till att packa in båda grabbarna i bilen (Vi har kusinen på besök) och bege sig till dalarna.
När vi kom fram så var de en flock skådare som stod vid vägkanten och spanade ner mot ett dike och ett par stod i tornet vid parkeringen. Några skådare som var klara för dagen och stod och fikade rekommenderade läget vid vägkanten där den sågs bäst, så vi knatade ut genom kohagen och riggade upp tuben och efter lite sökande hittade vi hedersgästen skulkande i en vassrugge.
purpurhäger_bak
 
Eftersom vi bara såg ryggen på den och läget direkt intill vägen inte var det bästa om man har sällskap av 2 st 8-åringar så bestämde jag mig ganska snabbt att försöka hitta den från tornet istället.
Till en början gick det sådär, men efter ett tag började kamerorna från gänget vid vägkanten smattra vilket berodde på att hägern flyttade på sig och nu blev fullt (nåja, nästan fullt) synlig för oss från tornet.
purpurhäger_tornet
 
Det var lite kyligare i Dalarna än vad det varit i Bohuslän, så vi blev snabbt frusna. Därför bestämde vi oss att åka till Elsa Andersson i Norberg och fira krysset med en gofika. Jag ringde också till farmor i Kolbäck och beställde pannkakor till mig och grabbarna.
Där började vi med att hänga in ett nytt tomtkryss på min barndoms tomt. En tofsmes lockade för fullt, men den kom aldrig fram till matningen. Det var också gott om trast så vi försökte hitta en rödvinge vilket jag heller aldrig sett där, men det lyckades vi aldrig med.
Nu sitter vi hemma i Västerås och njuter av ett fågelrikt höstlov med hela 8 kryss för mig och 5 för Lilleman.
I morgon tänkte ja försöka mig på att gräva fram en rapphöna och lite skäggmesar ute vid Asköviken, men sista ordet har ändå grabbarna.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑