Livet som fågelskådare kan periodvis leda till en hel del flängande. Åtminstone om man är den kryssande sorten vilket jag och Lilleman är.
Under vår vistelse i Bohuslän fick vi rapporter om en Purpurhäger strax norr om Hedemora vilket bara ligger en timmes bilresa från Västerås. Med lite tur så skulle den stanna kvar ett tag så att vi kunde ta den när vi kom hem.
Det gjorde den så idag var det bara till att packa in båda grabbarna i bilen (Vi har kusinen på besök) och bege sig till dalarna.
När vi kom fram så var de en flock skådare som stod vid vägkanten och spanade ner mot ett dike och ett par stod i tornet vid parkeringen. Några skådare som var klara för dagen och stod och fikade rekommenderade läget vid vägkanten där den sågs bäst, så vi knatade ut genom kohagen och riggade upp tuben och efter lite sökande hittade vi hedersgästen skulkande i en vassrugge.
Eftersom vi bara såg ryggen på den och läget direkt intill vägen inte var det bästa om man har sällskap av 2 st 8-åringar så bestämde jag mig ganska snabbt att försöka hitta den från tornet istället.
Till en början gick det sådär, men efter ett tag började kamerorna från gänget vid vägkanten smattra vilket berodde på att hägern flyttade på sig och nu blev fullt (nåja, nästan fullt) synlig för oss från tornet.
Det var lite kyligare i Dalarna än vad det varit i Bohuslän, så vi blev snabbt frusna. Därför bestämde vi oss att åka till Elsa Andersson i Norberg och fira krysset med en gofika. Jag ringde också till farmor i Kolbäck och beställde pannkakor till mig och grabbarna.
Där började vi med att hänga in ett nytt tomtkryss på min barndoms tomt. En tofsmes lockade för fullt, men den kom aldrig fram till matningen. Det var också gott om trast så vi försökte hitta en rödvinge vilket jag heller aldrig sett där, men det lyckades vi aldrig med.
Nu sitter vi hemma i Västerås och njuter av ett fågelrikt höstlov med hela 8 kryss för mig och 5 för Lilleman.
I morgon tänkte ja försöka mig på att gräva fram en rapphöna och lite skäggmesar ute vid Asköviken, men sista ordet har ändå grabbarna.
Lämna ett svar