Etikett: Positiv läktarkultur

Aftonbladet ransakar sig själva NOT!

Aftonbladet har inlett en artikelserie om supporterkampanjen Positiv läktarkultur. I dagens artikel listas ett antal påståenden från supportrar och så får förbund, disciplinnämnd och media svara på dessa påståenden.
Att alla skulle fortsätta att skylla på varandra var väl ingen högoddsare men svaret på sista påståendet om att media skulle snedvrida rapporteringen om supporter och läktarkulturen var bland det mest skrattretande.
Antingen har aftonbladet otur när de tänker, eller så missuppfattar de med flit för att slippa undan.

April: Totalt 328 artiklar om allsvenskan, 20 direkt eller indirekt om våld.
Maj: Totalt 296 artiklar, 43 direkt ­eller indirekt om våld..
Juni: Totalt 204 artiklar, 22 direkt eller indirekt om våld..
Juli: Totalt 149 artiklar, 4 direkt eller indirekt om våld.
Augusti: Totalt 195 artiklar, 8 direkt eller indirekt om våld.
September: Totalt 46 artiklar, 9 direkt eller indirekt om våld.
Totalt 1218 artiklar, varav 106 (8,6 procent) direkt eller indirekt handlar

De väljer alltså att jämföra antalet artiklar om våld med totala antalet artiklar om Allsvenskan och kommer fram till att endast 8% av artiklarna handlar om våld, eller indirekt om våld.
8% av det totala antalet artiklar tycker jag är en oerhört hög siffra, och det som vore intressant att se är en ransakning där man jämför totala antalet artiklar om supportrar och supporterkultur, och ser hur stor andel av dessa som handlar om våld, eller på något sätt är vinklade mot huliganism och våldsamheter.
Gör om gör rätt!

Äpplen och Päron var det ja

Rätta mig gärna om jag har fel nu. Jag läser en krönika på Svenska Fans som behandlar den nya lagen om anmälningsplikt för bråkstakar med besöksförbud på allsvenska arenor. Jag tror själv inte att just den lagen är lösningen på några problem, men tycker nog att det blir lite löjligt när kampanjen Positiv Läktarkultur lägger så stort fokus på att gnälla på den. Vore det inte bättre att satsa på visa upp en positiv läktarkultur istället för att peka på brister hos andra aktörer och debattörer i frågan.
I alla fall så tycker jag att hela liknelsen med Ship to Gaza och Grekland haltar en smula eftersom där handlade det om att inskränka rörelsefriheten på ren spekulation. I vårt fall handlar det faktiskt om att inskränka  rörelsefriheten på personer som ålagts besöksförbud på en viss plats. En möjlighet som om jag inte är helt ute och cyklar redan praktiseras när det gäller besöksförbud i familjekonflikter och vårdnadstvister.
Jag tycker precis som krönikeskribenten på SvFans inte att man ska göra skillnad på folk och folk, men det är bestämt skillnad på folk som är dömda alternativt ålagda besöksförbud av åklagare och folk som inte är det men där man spekulerar om att brott kan begås.
Jag vill ha folkfest på fotbollsmatcher och anser att medias bild av situationerna kring arenorna är snedvriden samt att politiker drabbats av moralpanik på grund av den och därav stiftar märkliga och onödiga lagar. Men att för den skull börja snedvrida det hela åt andra hållet är väl knappast något som förbättrar situationen och visar upp någon positiv läktarkultur.
Snarare tvärtom tror jag. TV4-tittare och kvällstidningsläsare kommer i än större utsträckning att förakta oss supportrar.

Positiv läktarkultur

Det börjar kraftsamlas ganska rejält från supporterhåll runt om i landet för att få stopp på den idioti som sker i korridorer och runt styrelsebord i svensk fotboll och på sportredaktioner. Gott må jag säga för något måste göras för att rädda svensk fotboll, och det enda som håller världsklass i svensk fotboll är supporterkulturen som gubbarna i korridorerna borde vara rädd om, inte rädd för.
Positiv läktarkultur är ett manifest och en protest mot den snedvridna rapporteringen kring supporterkulturen i sverige, och den samlar en hel del supporterorganisationer som gemensamt har fått nog och säger STOPP!
Våld och incidenter på svenska fotbollsläktare ökar faktiskt inte utan tvärt emot bilden som sportmedia målar upp så minskar det. Det är media och kansligubbarna somhar sänkt sin ribba. Varför har jag ingen aning om, men det vore intressant att hör någon journalist förklara hur denna attitydförändring uppkommit och varför?
Titta på Jojjes film från två väldigt lika inmarscher inför två derbyn med 10 års mellanrum. Lyssna på kommentatorerna så blir denna kovändning väldigt tydlig.
//youtu.be/dIyGiK767og
Vi är många som varit med hela denna resa, från att ha varit paria under tidigt 90-tal, då folk var livrädda för att det skulle bli som i England, till att ha blivit medias kelgrisar mot slutet av 90-talet när Stockholmsderbyn var bland det hippaste man kunde tänka sig. Bindefeldt hade faktiskt kändisfest på Råsunda med buss direkt till Café Opera efter matchen. Sedan svänger det tillbaka igen.
Att klimatet och motsättningar mellan supportrar och etablissemanget hårdnat är det inget snack om och som supporter har jag aldrig gillat den utvecklingen. Att media och förbund har större ansvar för att visa mognad råder det ingen tvekan om, men att de inte visar mognad och tar ansvar betyder inte att vi supportrar bara kan skylla på dem och vara lika omogna. Nu äntligen börjar det hända saker och jag vet att det finns journalister som står på vår sida, som förstår bättre än alla de som bara vänder kappan efter vinden.
Många supportrar skriver fortfarande ganska onyanserat om detta, och vägrar se vår egen del i varför det gått som det gått. För även om jag anser att etablissemanget bär det största ansvaret så kan man inte blunda för att vi supportrar har kunnat gjort mycket annorlunda. Att stå på barrikaderna för minsta skitsak som förbundet hittat på har inte alltid gagnat vår sak, utan det har också gett den de organiserade firmorna en bättre grogrund och de italieninspirerade ultrasgrupper som tidigare mer var att betrakta som lite mer engagerade julgranar, står nu de organiserade firmorna närmare än vad de gjorde när tifo var något nytt. De kommer aldrig att erkänna detta, och skrattar säkert åt mina åsikter. Men det är mina observationer och mina reflektioner kring detta.
Svensk fotboll räddas inte av att folk ute i stugorna skriver på namnlistor mot läktarvåld, eller att Aftonbladet samlar 10000 backstugesittare i någon grupp på Facebook. Nej svensk fotboll räddas av att vi som faktiskt bryr oss visar att vi bryr oss och säger ifrån när kanslihuliganerna härjar som värst.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑