Etikett: ringand

250 i Västmanland

Mellan 2012 och 2015 så kryssade jag fåglar på min Västmanlandslista i parti och minut. Det var ju då jag på allvar satte fart med mina listor och det fanns en hel del regelbundet förekommande arter i Västmanland att bocka av.

Från 2016 och framåt har det gått lite långsammare, med 2-3 arter per år och den 29 augusti 2018 fick jag nummer 249. En aftonfalk utanför Västanfors. Därför var jag ganska säker på att jag skulle få in min 250:e art i Västmanland under 2019. Men så blev inte fallet. Inte för att det saknades möjligheter.

En ringand hittades i Asköviken, men istället för att åka ut direkt efter jobbet valde jag att gå upp tidigt nästa morgon och då var den borta.

Tretåig mås sågs flera gånger vid Kvicksundsbron under hösten, men inte när jag var där. Så jag blev krysslös på min Västmanlandslista under fjolåret.

Idag larmades det ut en ringand i Asköviken igen. Själv sitter jag i karantän och ska inte ut bland folk med min hosta. Något utegångsförbud har jag dock inte gett mig, så länge jag kan hålla mig borta från folk. En så pass ovanlig fågel som ringand kommer att dra folk till fågeltornet, så att åka ut nu på en gång var inte tänkbart. Frågan var ju bara när det skulle vara bäst. Sent ikväll eller tidigt i morgon. Inget av alternativen kändes riktig bra. Det finns både nattugglor och riktigt morgonpigga skådare.

Då kom jag på idén att hitta  någon egen plats att skåda från. Alla skulle ändå bege sig till fågeltornet eftersom det var där fågeln hittats.

Efter ett samtal med en skådarkompis som också var på väg, så bestämde jag mig för att åka till spången bakom Tidö Slott. Där har man utsikt över hela vattenytan i viken och kan ha kontakt med skådarna i tornet och hjälpas åt att hitta anden.

Sagt och gjort. Jag tog bilen och åkte ut dit. Måndagar har slottet stängt, så parkeringen var bommad, vilket var bra om man ville vara ensam på platsen. Ja någon enstaka skådare skulle inte vara något problem. Det var trängsel jag ville undvika. Men jag var och förblev helt ensam på platsen.

Nu var det bara att skanna av viken efter vigg och se om man kunde hitta en ringand bland dem. En liten grupp låg precis utanför spången, men det var bara vigg i den. Jag fortsatte att skanna av vattnet och hittade vigg lite här och var, men ingen riktigt god kandidat.

Jag fick kontakt med min skådarkompis på andra sidan viken och hon hade inte heller hittat den, men hon hörde sig för med gubbarna i tornet som föredömligt placerat sig på flera våningsplan med gott om utrymme mellan sig.

Efter lite mer rotande ringde telefonen och nu hade de koll på andra sidan. Den skulle vara mitt i viken inte långt från en röd pinne.

Jag såg inte en anka mitt i viken, förutom den grupp jag hade ganska nära spången. Inte hittade jag någon röd pinne heller. Men med tubkikare trycker man ihop bilden och djupet ganska rejält, så mitt i viken för någon på andra sidan kan säkert betyda andra kanten för mig. Nu visste jag i alla fall att den höll sig för sig själv och förhoppningsvis i närheten av en röd pinne.

Jag kollade alla gubbar och tubkikare i tornet och började spana efter en ensam and i den riktning de kollade. Det gav resultat, för plötsligt hade jag en mycket aktivt födosökande fågel som höll sig för sig själv. Nu gällde det bara att få in den tillräckligt bra för att se alla karaktärer.

När den kom upp kunde jag se det toppiga huvudet och tydligt tecknad näbb. Japp det var den. Med telefonkontakt kunde vi också konstatera att det var samma fågel vi tittade på eftersom vi såg när den dök samtidigt. Nu behövdes inte det, eftersom jag såg den så pass bra att jag kunde se alla karaktärer tydligt.

Den röda pinnen lyckades jag dock aldrig hitta, men det kändes som att det kvittade.

250 i Västmanland var ett riktigt efterlängtat kryss, men jag hade sett framför mig att få hänga in det tillsammans med vänner och bekanta. Nu fick jag stå på ensa sidan viken och jubla för mig själv, så fick de andra titta på mig i sina tubkikare, när jag gjorde krysstecknet.

Förutom X250 i Västmanland var detta min 190:e art i Asköviken och tillsammans med sävsångare så kom jag nu upp i 144 arter i år.  Det tickar på även om jag inte kan vara så aktiv som jag brukar den här tiden på året.

 

Månadens fåglar – April 2016

April i år rivstartartade ganska rejält med några varma dagar som gav ett massivt inflöde av tidiga vårfåglar som t ex sävsparv och rödhake. Något som sedan kom av sig och resten av månaden gick på sparlåga.
Det massiva inflödet den första helgen syntes ganska väl i mina anteckningar från mina lunchpromenader. Aldrig tidigare hade jag haft så många rödhakar sjungandes så tidigt i april. Även bofinkarna sjöng i stora mängder. Men sen tog det stopp och våren gick långsamt framåt.
Något som jag egentligen inte har något emot. När man är slav under årslistor som jag är så blir det lätt hetsigt när man vill flänga runt och hitta nya arter att åkryssa. I år var tempot lagom och jag lyckades faktiskt strunta helt i salskraken som kunde ses i ganska stora mängder i början av månaden.
När tempot var lågt och påfyllningen av arter hemma var ganska låg så åkte jag och Benjamin till Örebro och besökte Kvismaren för att hänga in en ringand som larmats ut där. Vi passade också på att besöka Oset som Benjamin aldrig varit vid. En lugn promenad och en lång och trevlig dag i samma tempo som våren.
En tidig ringtrast larmades sedan ut redan den 11 april och på morgonen den 12 tog jag en omväg till jobbet för att hänga in den. Den var ovanligt oskygg och jag fick en stund ensam med den eftersom inga andra skådare verkade vara lika morgonpigga som jag.
DSCN1126
Efter den var det vanlig lunk igen. Jag gick mina lunchpromenader och räknade rödhakar och bofinkar. En och annan järnsparv och gärdsmyg och en hel del mesar lyckades jag också höra. Det verkar som om det finns 3 svartmesrevir längs slingan jag går, vilket är ett fler än tidigare år. Vem vet, kanske är det min matning som gör att de lyckas bättre.
På kvällarna har jag tagit några kvällspromenader längs Hässlösundet och väntat på de första sävsångarna och rörsångarna. Något jag fortfarande inte hört. Onsdagkvällar har Benjamin haft scoutmöten så då har jag haft lite egen tid vid Frövisjön. Stunder jag oftast varit själv vid sjön. En stenfalkshane och sjungande järnsparv var nya arter på min frövisjölista.
Det roligaste fyndet jag gjorde under månaden var ingen fågel utan en utter som fick skrattmåsarna i Frövisjön att gå bananas.
Helgen före Valborg åkte VOF till Närke och besökte Kvismaren och Oset. Vi dammsög de båda lokalerna på arter och lyckades se 90 arter tillsammans. En riktigt trevlig stund med gott om rovfågel vid Hammarbotten och sedan pungmes och doppingar på riktigt nära håll var det som jag gillade mest.
DSCN1202_1
Strax efter att jag tog bilden ovan, så brakade helvetet lös från Hjälmaren när en hagelskur dundrade in emot oss. Vi skyddade oss och gick raskt förbi det ställe där vi senare fick reda på att en mindre sumphöna höll till. Då satt vi redan i bilarna och eftersom några av oss hade tider att passa kunde vi inte vända om.
Fram emot Valborg började det äntligen hända saker igen. En varmfront med regn drog in från sydost och efter att den dragit förbi kunde man packa ner långkalsongerna i byrådlådan och i varenda buske satt det lövsångare och sjöng.
I skrivande stund känns det att den frivilliga sömnlöshetens tid är här och egentligen skulle jag bara vilja skåda fågel. De senaste dagarna har gett årskryss så fort man satt ut näsan. Nu väntar jag bara på årets första X. Varför inte en svart stork i Frövisjön.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 136
Benjamin: 105

Antal X

Jag: 0 (Men jag kryssade utter)
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 41
Benjamin: 55

Minnesvärda observationer

  • Ringand i häckningsdräkt
  • Svarthakedopping och smådopping på fotoavstånd i Oset
  • Utter i Frövisjön
  • Njutobs av ringtrast vid Lövudden

Månadens dip

  • Vi missade att det var en mindre sumphöna i Oset när vi var där

Kvismaren och Oset med Benjamin

En helg utan något inplanerat brukar snabbt bli fullplanerad för mig. Framförallt om det är vår och mycket fågel i rörelse.
Jag ville gärna vara beredd utifall något roligt skulle larmas ut och funderade på vilken den bästa lokalen att befinna sig på skulle vara för att få en optimal dragradie. Örebro ligger rätt centralt i Sverige tänkte jag och Benjamin hade aldrig varit i varken Kvismaren eller Oset, så i går kväll blev det bestämt att det var dit vi skulle åka.
Vi bestämde oss för att starta i Kvismaren för att hänga in ringanden som varit stationär där i flera veckor. Men redan när vi svängde av E18/E20 i Örebro så drog en röd glada över så dagen kunde inte börja bättre.
Väl framme vid Rysjön och Lötenplattformen så möttes vi av en grupp skådare som inte sett ringanden. Något som inte bekymrade oss. Vi årskryssade och Närkekryssade glatt bland alla arter som rastade och ägnade sig åt kärleksliv i sjön.
Men tiden gick och ingen hittade ringanden och vinden och regnskurarna gjorde det ganska kallt att bara stå stilla, så vi bestämde oss för att åka till Oset och ta en promenad runt där istället.
Bakom en buske när vi blev kissnöndiga hittade vi en svarthakedopping.
svarthakedopping2
Besöket i Oset var mest till för att visa Benjamin lokalen och vi promenerade från Näsbyplattformen till Rosenbergsstugan i andra änden av Oset.
Där satte vi oss och fikade och vädret började sakta men säkert bli bättre. Vi satt där och tittade på förbipasserande och lyssnade på fåglar. En gärdsmyg höll konsert och två kanadagäss och tre gräsänder gjorde vad de kunde för att få smaka av våra smörgåsar. En fiskgjuse gjorde några försök att hitta mat i dammarna runt omkring oss.
Efter ett tag så kom några barnfamiljer med torrt bröd och började mata och nu blev det fart på fåglarna. Flera änder anslöt och skrattmåsarna skränade ovanför. När brödet var slut och barnen gick därifrån vågade sig måsarna ner och nu fick både jag och Benjamin brått att försöka fotografera dem innan de sista smulorna var borta.
skrattmåsar
Klockan tickade på och nu kom ett larm om att ringanden siktats i Rysjön igen. Nästan samtidigt fick jag ett meddelande om att min mammas kusin också var på väg dit för att titta på huggormar vid Öby kulle.
Vi gick tillbaka mot bilen, men tog vägen genom ormestamaden. Ett promenadstråk bokstavligen rakt igenom en våtmark full med fågel.
I bortre änden av vägen strax innan vi kom fram till bilen satt en hornuggla på dagkvist i ett träd och en gransångare sjöng lite tveksamt i buskarna.
När vi kom tillbaka till Kvismaren hittade vi mammas kusin och min syssling och alla barn och barnbarn vid Öby kulle. Det kalla vädret gjorde att det inte var någon jättefart på ormarna, men det är alltid kul att hitta släktingar.
De skulle vidare och fira sin pappa och make. Jag och Benjamin drog ut till plattformen för att spana efter ringanden.
Den här gången hade vi lite mer tur. Ganska omgående hittade vi den och kunde studera den ganska noga där den födosökte bland viggar. Vi kryssade ringand redan förra året. Kryss nr 299 för mig. Men den var i eklipsdräkt och den här var utfärgad i praktdräkt så det var ändå värt besväret.
Att vi fick bekanta oss med den och se den ur alla vinklar och vrår gör att vi lättare hittar den när den dyker upp hemma i Frövisjön.
En riktigt kanondag med mängder av årskryss för både mig och Benjamin och jag klev över 100 arter i Närke.

Mitt dilemma verkar ha löst sig

Benjamin tycker att det är tråkigt, men efter 14:10 idag har ingen sett röken av alpkajan som vållat mig sådana grubblerier.
Men vi åker nog till Halland i alla fall nu när vi planerat det och inte har något annat planerat. Där finns nämligen både ringand och svarthakad buskskvätta vilka båda två är otvivelaktigt kryssbara.
svarthakad buskskvätta
Foto: Saxicola rubicola -Porthtowan, Cornwall, England -male-8″ by Andrew – StonechatUploaded by Snowmanradio. Licensed under CC BY 2.0 via Wikimedia Commons – 
 
Kanske en smula långt att åka för två relativt enkla arter som jag med största sannolikhet kommer att hänga in någon gång i framtiden ändå.
Men det är ju semester och vi har inget annat för oss, så varför inte ta ut svängarna lite.

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑