En helg utan något inplanerat brukar snabbt bli fullplanerad för mig. Framförallt om det är vår och mycket fågel i rörelse.
Jag ville gärna vara beredd utifall något roligt skulle larmas ut och funderade på vilken den bästa lokalen att befinna sig på skulle vara för att få en optimal dragradie. Örebro ligger rätt centralt i Sverige tänkte jag och Benjamin hade aldrig varit i varken Kvismaren eller Oset, så i går kväll blev det bestämt att det var dit vi skulle åka.
Vi bestämde oss för att starta i Kvismaren för att hänga in ringanden som varit stationär där i flera veckor. Men redan när vi svängde av E18/E20 i Örebro så drog en röd glada över så dagen kunde inte börja bättre.
Väl framme vid Rysjön och Lötenplattformen så möttes vi av en grupp skådare som inte sett ringanden. Något som inte bekymrade oss. Vi årskryssade och Närkekryssade glatt bland alla arter som rastade och ägnade sig åt kärleksliv i sjön.
Men tiden gick och ingen hittade ringanden och vinden och regnskurarna gjorde det ganska kallt att bara stå stilla, så vi bestämde oss för att åka till Oset och ta en promenad runt där istället.
Bakom en buske när vi blev kissnöndiga hittade vi en svarthakedopping.
Besöket i Oset var mest till för att visa Benjamin lokalen och vi promenerade från Näsbyplattformen till Rosenbergsstugan i andra änden av Oset.
Där satte vi oss och fikade och vädret började sakta men säkert bli bättre. Vi satt där och tittade på förbipasserande och lyssnade på fåglar. En gärdsmyg höll konsert och två kanadagäss och tre gräsänder gjorde vad de kunde för att få smaka av våra smörgåsar. En fiskgjuse gjorde några försök att hitta mat i dammarna runt omkring oss.
Efter ett tag så kom några barnfamiljer med torrt bröd och började mata och nu blev det fart på fåglarna. Flera änder anslöt och skrattmåsarna skränade ovanför. När brödet var slut och barnen gick därifrån vågade sig måsarna ner och nu fick både jag och Benjamin brått att försöka fotografera dem innan de sista smulorna var borta.
Klockan tickade på och nu kom ett larm om att ringanden siktats i Rysjön igen. Nästan samtidigt fick jag ett meddelande om att min mammas kusin också var på väg dit för att titta på huggormar vid Öby kulle.
Vi gick tillbaka mot bilen, men tog vägen genom ormestamaden. Ett promenadstråk bokstavligen rakt igenom en våtmark full med fågel.
I bortre änden av vägen strax innan vi kom fram till bilen satt en hornuggla på dagkvist i ett träd och en gransångare sjöng lite tveksamt i buskarna.
När vi kom tillbaka till Kvismaren hittade vi mammas kusin och min syssling och alla barn och barnbarn vid Öby kulle. Det kalla vädret gjorde att det inte var någon jättefart på ormarna, men det är alltid kul att hitta släktingar.
De skulle vidare och fira sin pappa och make. Jag och Benjamin drog ut till plattformen för att spana efter ringanden.
Den här gången hade vi lite mer tur. Ganska omgående hittade vi den och kunde studera den ganska noga där den födosökte bland viggar. Vi kryssade ringand redan förra året. Kryss nr 299 för mig. Men den var i eklipsdräkt och den här var utfärgad i praktdräkt så det var ändå värt besväret.
Att vi fick bekanta oss med den och se den ur alla vinklar och vrår gör att vi lättare hittar den när den dyker upp hemma i Frövisjön.
En riktigt kanondag med mängder av årskryss för både mig och Benjamin och jag klev över 100 arter i Närke.
Lämna ett svar