Fågelkväll

NPG och Lilleman tog tåget till Gävle och eftersom jag fortfarande inte smält förlusten på Råsunda vägrade jag följa med 😉
Nej skämt åsido, så måste jag jobba och Flisan ska gå i skolan i morgon. Idag hade hon fotbollsträning och jag hade således helt egen tid ända fram till klockan åtta.
Ni som gissar att jag tillbringade den tiden i strandkanten på någon sjö, spejandes efter fjäderfän gissar alldeles rätt.

Jag tog en tur till min nya favoritsjö Frövisjön, men istället för att som tidigare stanna till på vägen vid den västra delen av sjön med utsikt mot det gamla pumphuset valde jag idag att stanna vid skogsdungen där skultuna naturklubb har ett litet hus.
Ett ganska lyckat drag eftersom det gav mig hela tre nya kryss på min lista. Gråhakedoppingen som syns på bilden ovan. En art som klassas som sällsynt så den kittlade till lite att få in i kikaren. Sen såg jag äntligen en Årta, som inte är fullt lika ovanlig, men väderlek och motljus och annat skräp har hindrat mig från att definitivt artbestämma de fåglar jag misstänkt vara Årtor. Sen såg jag en hök jag inte var riktigt säker på, men efter samtal med en förbipasserande och ytterligare en skådare som kom till platsen strax efter mig så misstänkte vi att det kunde röra sig om en Blå kärrhök. När jag kom hem tog jag hjälp av Wikipedia och google bildsök och konstaterar att det måste ha rört sig om en Blå kärrhökshona.
Till min egen lista kvalificerade sig den för ett kryss, men jag var inte tillräckligt kaxig över observationen för att lägga upp den på Svalan.
En annan kul sak med kvällens tur var att jag fick en vägbeskrivning till platsen där den riksbekanta Lappugglan kan observeras. Jag och Flisan tog en tur dit efter hennes träning, men eftersom jag for dit mest för att lägga platsen på minnet så blev besöket ganska kort och de tältande tyskarna med de jättestora objektiven lär väl ha undrat vad jag var för en som bara stannade en kvart.
Nästa gång blir det till att brygga kaffe, packa matsäck och ta med sig stolar så man kan slå sig ned och vänta ett par timmar på att Ugglan ska uppenbara sig. Annars är det ganska fascinerande att en liten skogsväg strax utanför Västerås drar till sig långväga gäster som tältar och väntar i timmar, medan platsen och turistattraktionen är ganska  okänd för de flesta Västeråsare.
Nåja, turen var inte helt förgäves för den lilla kvart jag var där lyckades jag i alla fall se en Skogssnäppa och höra en massa sångare och trastar som jag som vanligt inte kunde artbestämma. Jag måste verkligen bli bättre på fågelläten.