Etikett: Lappuggla

Latmansskådning med bra utdelning

Idag var jag lite halvsugen på att skåda, men inte så sugen på att ge mig ut och gå. Benjamin var inte heller så sugen, men en liten biltur kunde han gå med på. Så fick det bli. Åka bil och hålla utkik efter fåglar från bilrutan och göra några korta stopp och lyssna efter sångare.
Vi hade jobb och skola i morgon så någon riktig nattsångarlyssning var det inte tal om. Nej vi spanade mest efter rovfåglar och hoppades kanske på en jorduggla eller hornuggla någonstans.
Efter att ha släppt av Felicia och hennes kompis på fotbollsträning så drog vi norrut mot Skultuna och Haraker. Stannade till vid Sågdammen där vi förra året hade en busksångare som satt och sjöng flitigt, vi kollade också in en igenväxt sjö där vi hade jordugglor förra året. Ingen framgång alls.
På väg mot Svanå hittade vi i alla fall en vitkindad gås. Alltid något, sa han som såg Åmål.
Nu drog vi vidare mot Rålken. Där hörde vi hornuggla i våras och stället är rätt bra för annat vilt. Strax innan vi kom dit fick vi syn på en fågel på en sten. Hade det varit oktober eller april hade jag trott stenfalk när jag först såg den på håll, men när vi kom närmre och kunde se den i kikaren såg vi att det var en dubbeltrast.

En fågel jag hittills inte lyckats fånga på bild, så det var lite skoj.
Framme vid Rålken hade vi två tranor och en gök som ropade, men inga hornugglor. Varken tiggande ungar eller jagande ugglor. Kanske var vi för tidiga, eller så har de avbrutit sin häckning. Men byten verkar det finnas i alla fall, för vi såg en räv med en sork i munnen.
Gott om buskskvättor och en ormvråk som tog ett byte såg vi också, sen hade Benjamin ett springande djur som försvann bakom en åkerholme för att inte hittas igen så det fick förbli obestämt.
Innan myggorna blev för jobbiga drog vi oss söderut igen. Felicias hade ingen nyckel och hon skulle komma hem kl 21.
Vi skulle i alla fall hinna med ett stopp hos den store grå om den behagade visa sig för oss och när vi kom dit så var det bara en bil där, en holländsk fotograf på väg norrut i Sverige.
Nu fick vi öva vår engelska och vår senaste billek där vi kryssar fågelarter på engelska kom till nytta.
I alla fall så kom ugglan fram direkt när vi kom dit. Snacka om flyt.

Ljuset var inte det bästa för fotografering med vår kamera (i alla fall inte med automatik) Men nu skickade vi SMS hem för att se om Erika hade hunnit hem från sin träning, så inte Felicia skulle bli sittande på trappen.
För av alla de gånger Benjamin varit där så hade han aldrig sett lappugglan så bra. Han hade mest fått tuba in den.
Vi stannade där i 20-30 minuter och Benjamin fick använda kameran mest. Jag tog bara några snabba bilder.
Ganska bra utdelning för en liten biltur när vi bara var lite halvsugna båda två.

Fåglar jag fotat – Lappuggla

För många fågelskådare, främst söderut är lappugglan en tuff art att få in på listan. Inte nog med att man måste ta sig upp i tassemarkerna för att hitta den. Där den finns är det oftast lite hemlighetsmakeri kring var de håller till.
Bor man i Västerås som jag så har vi tillgång till en av Sveriges mest välbekanta hemliga lokaler för den store grå. Där har jag sett och hört dem ofta, men jag har aldrig fotat dem där. Avstånden är ofta stora och ljuset är inte så bra i skymningen.
När det dök upp en lappuggla vid Ekolsunds slott i fullt dagsljus några dagar efter att jag skaffat mig en ny kamera var det däremot dags att försöka få en bild på den.


Fotad vid Ekolsunds slott den 30 april 2012

Händelserik fågelhelg

Efter att proppen gått ur ugglorna under veckan som gått kändes det ganska bra att jag skulle leda en uggleexkursion på lördagkväll, men när helgen kom så fanns det annat än ugglor att upptäcka och se runt Västerås.
Jag började med ett besök vid Frövisjön direkt efter jobbet. 750-800 sångsvanar hade valt att rasta där och tidigare hade även 5 mindre sångsvanar observerats. Jag hittade en mindre sångsvan och årskryssade också kricka.
Lördag morgon ställde jag klockan tidigt för att göra ett besök vid Trådarängarna. Det var något jag bestämt tidigare, så att det dök upp en rapport om fjällgås där blev en rolig bonus. Halv 9 hittade jag fjällgåsen och larmade den på vårt lokala larm. Nästan samtidigt larmades den på BirdAlarm av en skådarkompis till mig. Men honom såg jag inte till. Var stod han?
Jag ringde upp honom och det visade sig att han stod vid parkeringen bakom en dunge. Exakt samma sak hände förra året. Trådarängarna, fjällgås och jag och han hittar fågeln oberoende av varandra. Fjällgåsen gick dessutom nästan på samma ställe som då. Spooky.
Lappuggla
 
 
Lördag kväll var det så dags för uggleexkursion. 22 deltagare skulle åka tillsammans på leriga skogsvägar och förhoppningsvis skulle vi hitta någon uggla också. Det hela började riktigt bra. När vi kom fram till första stället stod det folk där som sett en lappuggla födosöka, men nu satt den någonstans i andra änden av ängen. Jag tog med mig min tub för att försöka hitta den åt de andra deltagarna. Eftersom det inte var första gången jag letar efter lappuggla där så var jag beredd på att få leta ett tag. Döm om min förvåning när jag ställer ner tubkikaren kikar in i okularet och stirrar rakt in i ögonen på en lappuggla.
Kvällen kunde inte ha börjat bättre. Strax därpå drog en sparvuggla igång en bit därifrån, men alla deltagare hörde den bra. Innan vi åkte därifrån fick vi dessutom höra en annan lappuggla ropa. Ett riktigt lyckat stopp.
Vidare mot ett ställe där hornuggla spelflugit de senaste dagarna. Vi hade nu god möjlighet att hinna dit innan det blev för mörkt för att öka våra chanser att också få se den ugglan. Rätt tyst när vi kom fram, men det dröjde inte länge innan vi hörde även hornuggla. Kanske också vingklappet, men det var ganska långt bort så det vågar vi inte svära på. Den kom sedan närmare och vi fick se den flyga över vägen.
Nu hade vi den svåraste och de två lättaste ugglorna kvar. Pärluggla, kattuggla och slaguggla. Men som så många gånger förr med ugglor så ska man inte ta något för givet. Ingen av dem ville samarbeta med oss. Kvällen avslutades sedan där vi startade och i mörkret fick vi återigen höra lappugglan som satt riktigt nära och ropade.
Söndagen tog jag och Benjamin en tur ut till Asköviken. Inga större förväntningar, men ett och annat årskryss skulle vi nog lyckas hänga in. Vi startade vid Lövsta och gick hela vägen runt viken till Tornudden. Trana, enkelbeckasin, sånglärkor, bläsgäss, knölsvan och vid Rastis kom en ståtlig kungsörn flygandes förbi.
Ute på viken årskryssades sedan salskrake och storskrake och på vägen ut mot tornet huggorm.

Fågelåret 2012 – April

April månad började för vår del med vårvinter i Norrbotten. Målet var den lilla rara Lappmesen som kunde bli väl så svår att hitta. Skulle vi inte lyckas med det så kunde en lavskrika eller gråspett fungera som substitut. De sistnämnda skulle inte innebära kryss för min del, men för Lilleman skulle det bli det.
Vi tog kontakt med lokalbefolkningen och gav oss ut och letade vintermatningar på Bodens skjutfält och en del andra ställen också. lavskrika och gråspett såg vi inte röken av, men lappmes kryssade vi båda två.
Lappuggla
Hemma så duggade rapporterna om jorduggla tätt när vi firade påsk i Luleå. En Hökuggla hade också kommit på besök i fagersta. Nu var det bara att hoppas att detta bara var början när man satt hemma och inte kunde åka på alla dessa fåglar.
Vägen hem söderut gav oss faktiskt riktigt bra utdelning. Både hökuggla och kungsörn kryssades från E4:an i bilen.
Vi hann inte mer än hem förrän det bar iväg mot Bocksjön för att kryssa jorduggla, men det gick sådär. och det fortsatte på samma sätt hela april. Var jag än försökte hitta en jorduggla så fanns den aldrig där.
Frövisjön och Asköviken var platser jag tillbringade mest tid, men Hjälstaviken fick också några besök.
I slutet av månaden införskaffades en ny kamera som gjorde att jag plötsligt fick mycket längre räckvidd och på så sätt kunde fota mer fåglar. Den första utflykten för att testa den gick till Frövisjön där jag gjorde en del enklare tester. I Ekolsund var barnen med och vi fotade en lappuggla på nära håll med stor framgång. Det är den som syns på bilden ovan.

En sammanfattning i siffror

Antal inrapporterade arter

Jag: 82
Lilleman: 61

Antal X

Jag: 13 (Lappmes, Kungsörn, Hökuggla, Järnsparv, Lappuggla, Sjöorre, Ringtrast, Vattenrall, Trädlärka, Vinterhämpling, Småfläckig Sumphöna, Dvärgbeckasin, Stenfalk)
Lilleman: 26 (Silltrut, Drillsnäppa, Fisktärna, Stenfalk, Småfläckig Sumphöna, Dvärgbeckasin, Grönbena, Trädlärka, Trädpiplärka, Hämpling, Vinterhämpling, Gravand, Gråhakedopping, Sjöorre, Rördrom, Lappuggla, Bergfink, Rödvingetrast, Rödhake, Järnsparv, Taltrast, Skogssnäppa, Bergand, Hökuggla, Kungörn, Lappmes,)

Antal årskryss

Jag: 50
Lilleman: 41

Minnesvärda observationer

  • Lappmesen toppar nog, bland kryssen men en del andra mer eller mindre efterlängtade X är goda utmanare som t ex Lappuggla, Ringtrast och Stenfalk.
  • Dvärgbeckasin på Rudöklippan
  • Tomtkryssar Stenknäck
  • Gråhakedopping bygger bo i Frövisjön
  • Lappugglefotografering i Ekolsund

 

Fågelkväll

NPG och Lilleman tog tåget till Gävle och eftersom jag fortfarande inte smält förlusten på Råsunda vägrade jag följa med 😉
Nej skämt åsido, så måste jag jobba och Flisan ska gå i skolan i morgon. Idag hade hon fotbollsträning och jag hade således helt egen tid ända fram till klockan åtta.
Ni som gissar att jag tillbringade den tiden i strandkanten på någon sjö, spejandes efter fjäderfän gissar alldeles rätt.
Gråhakedopping
Jag tog en tur till min nya favoritsjö Frövisjön, men istället för att som tidigare stanna till på vägen vid den västra delen av sjön med utsikt mot det gamla pumphuset valde jag idag att stanna vid skogsdungen där skultuna naturklubb har ett litet hus.
Ett ganska lyckat drag eftersom det gav mig hela tre nya kryss på min lista. Gråhakedoppingen som syns på bilden ovan. En art som klassas som sällsynt så den kittlade till lite att få in i kikaren. Sen såg jag äntligen en Årta, som inte är fullt lika ovanlig, men väderlek och motljus och annat skräp har hindrat mig från att definitivt artbestämma de fåglar jag misstänkt vara Årtor. Sen såg jag en hök jag inte var riktigt säker på, men efter samtal med en förbipasserande och ytterligare en skådare som kom till platsen strax efter mig så misstänkte vi att det kunde röra sig om en Blå kärrhök. När jag kom hem tog jag hjälp av Wikipedia och google bildsök och konstaterar att det måste ha rört sig om en Blå kärrhökshona.
Till min egen lista kvalificerade sig den för ett kryss, men jag var inte tillräckligt kaxig över observationen för att lägga upp den på Svalan.
En annan kul sak med kvällens tur var att jag fick en vägbeskrivning till platsen där den riksbekanta Lappugglan kan observeras. Jag och Flisan tog en tur dit efter hennes träning, men eftersom jag for dit mest för att lägga platsen på minnet så blev besöket ganska kort och de tältande tyskarna med de jättestora objektiven lär väl ha undrat vad jag var för en som bara stannade en kvart.
Nästa gång blir det till att brygga kaffe, packa matsäck och ta med sig stolar så man kan slå sig ned och vänta ett par timmar på att Ugglan ska uppenbara sig. Annars är det ganska fascinerande att en liten skogsväg strax utanför Västerås drar till sig långväga gäster som tältar och väntar i timmar, medan platsen och turistattraktionen är ganska  okänd för de flesta Västeråsare.
Nåja, turen var inte helt förgäves för den lilla kvart jag var där lyckades jag i alla fall se en Skogssnäppa och höra en massa sångare och trastar som jag som vanligt inte kunde artbestämma. Jag måste verkligen bli bättre på fågelläten.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑