Etikett: Blå Kärrhök

Ofrivilliga årskryss

Idag skjutsade jag och Felicia, Benjamin till scouterna, sen drog vi och åt på McDonalds. Felicia ville inte kolla på fåglar så vi bestämde oss för att åka runt en liten sväng istället. Men jag ville gärna försöka höra en härmsångare som hörts vid Frövisjön tidigare idag, eller om det var igår. Det gick hon med på.
Härmsångaren är ingen ovanlig fågel, men jag saknar den vid Frövisjön så därför var jag lite ivrig.
Någon härmsångare lyckades jag inte höra den här gången heller, men däremot årets första törnskata som satt och sjöng i en liten buske. Tack för den Frövisjön.

När vi sedan åkte vidare så flög en hornuggla över vägen. Kan det månne vara en häckning på gång vid sjön i år igen?
Vidare bort över fälten på vägen mot Skultuna lyckades vi dessutom se en blå kärrhök födosöka i dikeskanten och ner över en åker innan vi tappade den bakom några hus.
Två årskryss trots att vi inte skulle kolla på fåglar.

Fåglar jag fotat – Blå kärrhök

Flygande fåglar är inte min eller min kameras starka sida. Men för dokumentationssyfte gör jag ändå då och då försök att fånga framförallt rovfåglar i flykten.
Här är det en honfärgad blå kärrhök. Den vita övergumpen gör att man vet att det rör sig om en honfärgad circus-hök. (Kärrhökar). Fjällvråk är också vit i rumpan, men där är hela stjärten vit.
Ängshök och stäpphök gick att uteslutas tidigare när fågeln var närmare på att denna hade 5 handpennor. Stäpp och ängshök har 4 pennor. Tidpunken på året gav också en viss hint.
blå kärrhök
Fotot är taget vid Frövisjön 2013 den 5:e april då det årets ovanligt envisa vinter äntligen släppt sitt grepp om oss.
 

Frövisjön har vaknat

Ett av mina absoluta favoritställen när det gäller fåglar är Frövisjön strax utanför Skultuna. Inte för att den skulle vara bättre än andra ställen. Nej det finns gott om ställen som är bättre. Inte heller bjuder lokalen på några bekvämligheter som fågeltorn, toaletter eller rymliga parkeringar och fina gångvägar med rastplatser.
Naturmässigt blir det också ganska knapert när man står på vägen med biltrafik som passerar ganska tätt. Nej det är något annat som inte går att ta på som gör den till mitt favoritställe. På vintern är det ganska dött där och man får verkligen längta till våren och varje gång man passerar där under vinter så längtar man lite till. Den här vintern har man fått längta så att det gör ont nästan.
Idag när jag slutade jobbet så tog jag vägen förbi för att se om det var något liv där. En del gäss och svanar hade rapporterats in de senaste dagarna så något skulle jag säkert få se.
blå kärrhök
Nästan omedelbart när jag klivit ur bilen och fått upp tuben, så drog denna blå kärrhökshona förbi längs strandkanten. Kärrhökar är flyttfåglar och de blå ses bara här under flyttning, så man måste vara snabb om man ska hinna med dem. Gässen och svanarna höll till i andra änden av sjön, men jag tog bara ett kort stopp där och åkte istället hem och hämtade Lilleman som försökt många gånger men ännu inte lyckats X:a just blå kärrhök.
Det passade riktigt ypperligt, för han hade inte varit ute på hela dagen, och han och NPG verkade inte riktigt överens. Som vanligt när han är på det humöret ville han inte med först, men efter lite övertalning så satt vi i bilen och åkte ut mot sjön. På vägen ut blev det årskryss efter årskryss för den lille. Tofsvipa, sångsvan och sädgås. Framme vid bommen där jag sett blåhöken tidigare var det likadant igen. Vi hann inte mer än ut ur bilen förrän den dök upp jagandes i strandkanten.
ormvråk
En ormvråk och en varfågel for också omkring och jagade så tydligen finns det gott om mat på strandängarna kring sjön.
Nu hade vi lite mer tid att söka igenom fälten öster om sjön och kunde konstatera att där fanns grågäss, sädgäss, kanadagäss och sångsvan. Där bäcken flyter ut i sjön har isen släppt och där simmade svanar och gäss och en gråhäger födosökte också.
På vägen hem köpte vi lite fredagsmys och sen slog vi oss ned i soffan, men när Let’s Dance kom på tal fick jag nog och åkte ut till sjön igen. Det hade rapporterats hornuggla där igår. Frågan var bara var man skulle lyssna efter den.  Någon information om var den hörts hade nämligen inte lämnats.
Jag bestämde mig för att börja vid dungen i östra delen och hann inte mer än ur bilen även denna gång. Ett svagt hoande hördes och eftersom jag saknade erfarenhet av denna art helt, så var jag inte säker på hur långt bort den befann sig. Gäss, svanar och änder på sjön och åkrar och en skällande hund på andra sidan sjön gjorde inte lyssnandet enklare precis.
Jag började gå in i dungen för att komma närmare och då upptäckte jag hur nära ugglan faktiskt var, för den kom flygandes rakt emot mig, klapprande med vingarna. Givetvis stannade jag och strax därefter slog den sig ned och började ropa. Då kom en andra uggla flygande. Jag smög sakta ut ur dungen och fortsatte att lyssna och se på föreställningen från vägkanten.
En riktigt fin upplevelse, långt bättre än Let’s Dance och kryss för både mig och Benjamin med bara några timmars mellanrum.
Nu är det bara att hoppas på att dessa ugglor får vara ostörda i dungen, för den brukar trafikeras ganska flitigt av fågelskådare och alla är inte så försiktiga i sin iver att få syn på och fotografera våra flygande vänner.

Ni vet inte vad ni missar…

…just nu. Alla ni som inte är fågelintresserade.
Nu när våren kommer och flyttfåglarna kommer tillbaka är det som julafton för oss med ornitologiska ambitioner.
Det är så här det måste kännas att vara shopaholic när det blir tokrea. Det är ljust flera timmar efter att man kommer hem från jobbet och var man än åker ut så ser man något nytt. I bästa fall helt nytt, men i alla fall för året. När man läser rapporter på Svalan så inser man att de ljusa timmarna ändå inte räcker till. Hökuggla utanför Skultuna, Sjöorrar i Strömsholm, Ramnäs och Fagersta, Fjällgäss i Hjälstaviken, Bergand och Gråhakedopping i Frövisjön, Lappugglor lite här och var.

Jag slängde iväg en stänkare på Facebook om att jag skulle ut och undrade om någon ville följa och fick svar från Z som gärna följde. Vi började med Hökugglan vid Römyran utanför Skultuna och det började bra med en vacker ormvråk redan på vägen ut. Väl ute vid hygget blev vi kvar rätt länge och glömde nästan bort Frövisjön. Jag skulle ju hinna hämta Felle efter fotbollsträningen så vi hade inte all tid i världen.
På väg mot frövisjön lyckades vi nästan köra på en Sparvhök och framme vid sjön såg vi Ormvråk nr 2 för dagen. När vi klev ur bilen och riggade våra kikare dansade två Bruna Kärrhökar för oss och strax därefter hittade Z en Blå Kärrhökshona som jagade i starndkanten. Vi glömde nästan bort att leta efter doppingarna vi kommit dit för, men Blåhöken hjälpte oss att bli påminda av det genom att skrämma ut änder och andra mindre fåglar längs med strandkanten när hon jagade.
Vi spanade av hela sjön med vissa problem i de västra delarna där vi hade motljus, Bergandshona, Stjärtandshane, Salskrake och ett par Snatteränder hittade vi, men ingen Gråhakedopping och inga Svarthakar. Till slut dök den som vanligt bara upp. Gråhaken. Kvällen avslutades sedan med en uppvisning av en äldre Havsörn som gjorde några lovar över sjön och det såg ett tag riktigt hoppingivande ut för att få bevittna en lyckad jakt från örnens sida, men hen fick vända åter över skogen med oförrättat ärende.
Hur mycket vi än ville stanna så var jag tvungen att hämta Felle så Småskraken och Brunanden och får vänta till nästa gång.
 

Hjälstaviken

image

NPG tränar och Jag Lilleman och Flisan åkte till Hjälstaviken utanför Enköping och tittade på fåglar.

Tre kryss för min del. Kustpipare, Spetsbergsgås och Fjällgås.

Lilleman kryssade Vitkindad och Fjällgås, men missade återigen den blå kärrhöken med en hårsmån.

Bergand och Blå Kärrhök

Idag skulle jag ha en lugn hemmakväll med två tjejer, men de låste in sig på Flisans rum och jag blev lämnad ensam. Jag surfade in på Dagens fågel och kollade om det upptäckts något intressant i krokarna så visade det sig att det siktats en Bergand i Frövisjön, så jag bytte om till utiskogenkäder och packad ihop kikaren och drog iväg.
Bergand
Mycket riktigt simmade det en Bergandshane där bland Viggarna i östra delen av sjön. Vad jag och den andra killen som dök upp efter ett tag kunde se så hade den också sällskap av en dam.
En Rödspov hade också siktats i strandkanten tidigare under dagen, men den såg jag inte röken av, innan jag var tvungen att bege mig hemåt.
På vägen hem från sjön fick jag i alla fall bekräftat att det med största sannolikhet var en Blå kärrhökshona jag hade sett igår, för på fälten en kilometer från sjön såg jag en Blå kärrhökshane söka av markerna efter föda.
Sen blev man åter besviken på sina dåliga kunskaper i fågelläten, för när jag stod där och letade efter Rödspoven så hörde jag ett i mina öron rätt karaktäristiskt läte ty ty trryy, lite som en Gulsparv som bara lärt sig räkna till tre. Jag hade givetvis ingen aning om vad det kunde vara, och killen bredvid mig var lika rudis på läten som jag. Jag var trots allt ganska säker på att jag skulle lyckas hitta denna pippi bland mina mp3:or, men jag har baske mig inte lyckats. Åh vad jag önskade att min gamla Naturkunskapslärare hade varit med.
Nåja! 1 kryss och en definitiv bekräftelse på det osäkra av gårdagens kryss får väl ses som en lyckad kväll. Ganska kul att vara nybörjare på det där med att kryssa, men att samtidigt ha ganska stor kunskap om fåglar på grund av ett genuint intresse sen jag var liten. Det blir nya kryss nästan varje gång jag är ute nu.

Fågelkväll

NPG och Lilleman tog tåget till Gävle och eftersom jag fortfarande inte smält förlusten på Råsunda vägrade jag följa med 😉
Nej skämt åsido, så måste jag jobba och Flisan ska gå i skolan i morgon. Idag hade hon fotbollsträning och jag hade således helt egen tid ända fram till klockan åtta.
Ni som gissar att jag tillbringade den tiden i strandkanten på någon sjö, spejandes efter fjäderfän gissar alldeles rätt.
Gråhakedopping
Jag tog en tur till min nya favoritsjö Frövisjön, men istället för att som tidigare stanna till på vägen vid den västra delen av sjön med utsikt mot det gamla pumphuset valde jag idag att stanna vid skogsdungen där skultuna naturklubb har ett litet hus.
Ett ganska lyckat drag eftersom det gav mig hela tre nya kryss på min lista. Gråhakedoppingen som syns på bilden ovan. En art som klassas som sällsynt så den kittlade till lite att få in i kikaren. Sen såg jag äntligen en Årta, som inte är fullt lika ovanlig, men väderlek och motljus och annat skräp har hindrat mig från att definitivt artbestämma de fåglar jag misstänkt vara Årtor. Sen såg jag en hök jag inte var riktigt säker på, men efter samtal med en förbipasserande och ytterligare en skådare som kom till platsen strax efter mig så misstänkte vi att det kunde röra sig om en Blå kärrhök. När jag kom hem tog jag hjälp av Wikipedia och google bildsök och konstaterar att det måste ha rört sig om en Blå kärrhökshona.
Till min egen lista kvalificerade sig den för ett kryss, men jag var inte tillräckligt kaxig över observationen för att lägga upp den på Svalan.
En annan kul sak med kvällens tur var att jag fick en vägbeskrivning till platsen där den riksbekanta Lappugglan kan observeras. Jag och Flisan tog en tur dit efter hennes träning, men eftersom jag for dit mest för att lägga platsen på minnet så blev besöket ganska kort och de tältande tyskarna med de jättestora objektiven lär väl ha undrat vad jag var för en som bara stannade en kvart.
Nästa gång blir det till att brygga kaffe, packa matsäck och ta med sig stolar så man kan slå sig ned och vänta ett par timmar på att Ugglan ska uppenbara sig. Annars är det ganska fascinerande att en liten skogsväg strax utanför Västerås drar till sig långväga gäster som tältar och väntar i timmar, medan platsen och turistattraktionen är ganska  okänd för de flesta Västeråsare.
Nåja, turen var inte helt förgäves för den lilla kvart jag var där lyckades jag i alla fall se en Skogssnäppa och höra en massa sångare och trastar som jag som vanligt inte kunde artbestämma. Jag måste verkligen bli bättre på fågelläten.

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑