Jag har skapat ett litet monster

Inte bokstavligen kanske, men rent bildligt så har jag en liten rackare på dryga metern här hemma som bara pratar om fåglar hela tiden. Allt kretsar kring kryss och fåglar just nu.

Jag som själv är intresserad av våra flygande vänner älskar det, men NPG och Felle uppskattar kanske inte detta tjat lika mycket. Han berättar och förklar med inlevelse om alla fåglar som besöker vår matning. Han planerar vilka fåglar vi ska se och vart vi ska åka för att se dem. Däremellan sitter han och bläddrar i fågelböcker och extra förtjust är han i den med läten. Där spelar bläddrar han fram fåglar och spelar upp läten och utsätter oss alla för förhör om vilka fåglar han spelar just nu.
Med tanke på att just läten inte är min starka sida så står det nog inte på förrän han kan dem bättre än jag.
Den här veckan har jag varit hemma med honom eftersom han varit förkyld. Förr frågade han om han fick äta frukost framför TV:n. Nu frågar han om han får äta frukost på sitt rum och så sitter han i fönstret och tittar ut på fågelmarningen. Givetvis gör jag honom sällskap och det är mycket trevligare än att sitta framför TV:n och äta.
Det roliga är att jag absolut inte tvingat med honom utan det har varit han som velat följa med. Någon enstaka gång i somras om han hade varit inne länge drog jag kanske med honom ut på en kort kvällstur, men för det mesta är det han som tjatat om att följa med och jag har alltid låtit honom följa med trots att jag vissa gånger inte alls känt för det. (Ibland vill man bara vara sig själv en stund).
Just nu är han lite sur för att jag anmält mig till en Rovfågeltur med Västmanlands Ornitologiska Förening och då får han inte följa med. Heldagsturer blir nog lite väl tufft för honom.
Man får passa på och njuta så länge det varar, för jag tvivlar på att det kommer att vara lika intressant när han blir lika gammal som Felle är nu.