Vi firar vårt påsklov i Luleå så vi har ställt tillbaka tiden några veckor och gått tillbaka till vinter igen. Tycka vad man vill om snö och kyla, men Lilleman och jag gillar läget och ser till att besöka några vintermatningar i krokarna.
När vi var här i julas hade vi typ en timmes dagsljus på oss att skåda, men nu är dagarna längre och vi kan göra lite längre utflykter.
Via Svalan och Norrbottens Ornitologiska Förening tog jag kontakt med lokala skådare för att få tips om bra platser, och framförallt en matning där Lappmes hade observerats så sent som i går väckte vårt intresse.
Idag på morgonen hade jag fått svar och fått ett telefonnummer att ringa. Tyvärr hade han jag kontaktade inte påsklov så han kunde inte hjälpa oss på plats, men jag fick ett par andra nummer till personer som var lediga och bodde i närheten.
Vi valde att börja turen med Bodens Skjutfält och en del matningar där som fanns utmarkerade på NOF:s hemsida. Där hade Lavskrika synts nyligen och det verkade inte så svåra att hitta.
Första anhalten lyckades vi i alla fall inte hitta någon matning på trots ihärdigt letande. En Större Hackspett och några lockande Talltitor var det enda tecknet på fågelliv vi såg. Efter en halvtimmes letande efter matningen gav vi oss upp mot nästa ställe och där hittade vi en matning som tyvärr inte hade så mycket mat kvar. Några talgoxar, en Större Hackspett, Talltitor och en möjlig Lavskrika blev resultatet där. Sen blev vi rejält lurade av två träd som stod lutade mot varandra och knarrade väldigt likt en Hackspettstrummning.
När vi stod där ringde en av de personer vi kontaktat tillbaka och vi fick vägen till matningen på Gruvberget förklarad.
Med tanke på hur lite fågeltrafik det var till matningen vi stod vid så packade vi ihop och åkte till andra sidan av Boden istället och där blev vi rikligt belönade.
En trevlig liten matning med gott om skogsmes och Domherrar. Talltita, Talgoxe, Tofsmes, Svartmes och så till slut den vi kom för Lappmesen.
Ett eftertraktat kryss för både mig och Lilleman.
Nu har jag värmt mig i stugan och vill jättegärna ta en tur ut mot matningen vi besökte i julas för att se om vi kan få syn på Gråspetten jag såg då och som också setts för några dagar sedan.
Till sist måste jag ge ett stort tack till Örjan som sköter om matningen på Gruvberget och till alla tre personer som hjälpte oss att hitta dit. Gästfrihet och hjälpsamhet skådare emellan uppskattas. Om ni läser detta och någon gång har vägarna förbi Västerås så är ni hjärtligt välkomna att kontakta mig så kan jag hjälpa er tillbaka.
Lämna ett svar