Smålom

Det blev alltså Smålom som blev min tvåhundrade art på Sverigelistan.
Jag åkte på vinst eller fölust upp till Skinnskatteberg för att försöka hitta den på egen hand. Det enda jag visste var att den ses i Nedre Vättern och en notering på Svalan från förra året sa Norra delen.
Jag hade kollat in google maps och hittat några bra platser som man borde kunna spana av sjön ifrån. Den första platsen hade dock den nackdelen att det var motljus. Jag hittade visserligen Lom därifrån, men knappast tillräckligt bra obs för att bestämma om det var Stor- eller Smålom.
Vidare till nästa plats. En grönyta nedanför kyrkan som vi sett och som borde ge bättre ljus och närmare observationer.
Där fick jag en snabb men bättre obs direkt, men den var väldigt kort, och helt 100 på att det var Smålom var jag fortfarande inte. Längre ut i sjön hittade jag ett par jag kunde studera lite längre och nu var jag säker. Det måste vara Smålom.
SMS till en kompis gick i väg och sen dök det upp en Lom riktigt nära. En Storlom! När det dessutom dök upp en till började jag tvivla igen. Var paret jag hittat tidigare verkligen Smålommar? Nu måste jag hitta dem igen. Det gjorde jag också och nu på lite närmare håll och med mycket bättre ljus så att man till 120% säkerhet kunde bestämma att det var Smålom.
Minst 3 individer kunde jag bestämma att det var, troligtvis fler, men de flög iväg några och tillkom några, och jag kan inte med säkerhet bestämma om det var samma som kom tillbaka som flög iväg. Dessutom dök de som Lommar brukar göra upp från ingenstans lite här och var i sjön.
Kvällen avslutades sedan med en tur tillsammans med Jocke där vi inte fick se det vi åkte ut för, men istället mötte en Varg. (Mitt första möte med detta vackra och omdebatterade djur) och två älgar, så den turen kändes mer lyckad än Smålomsturen som gav mig mitt 200:e kryss.