Vi matar ytterst sparsamt hemma på tomten numera. Det kompenserar vi med min skogsmatning vid jobbet och sen bidrar vi så mycket vi kan vid VOF:s offentliga matning vid Notudden och även på andra publika matningar vi besöker frekvent.
Idag började vi med att åka ned mot Notudden. En matning vi var med om att starta förra året. Matningen ligger bra intill ett promenadstråk som många passerar och varje gång man kommer dit är det någon som hängt upp något nytt. Vi hade med oss solrosfrön som vi fyllde på i automater och en fågelstuga. Tyvärr upptäckte vi att jordnötterna var helt slut och våra nötter var kvar i bilen.
Ganska bra trafik vid den matningen nu. Blåmes, nötväcka, talgoxe och entita. Gott om trast runt omkring men tyvärr inga äpplen med oss heller.
Närheten till vattnet gör att det så länge Mälaren är uppe samlas en hel del änder här också. Mest gräsänder, men också en mandarinand.
Vi passade också på att spela lite Pokemon GO eftersom det finns en hel del pokestop och gym runt parken.
Sen
Efter den matningen drog vi vidare till min skogsmatning där vi möttes av en mindre korsnäbb direkt när vi klev ur bilen. På vägen upp till matningen lockade en flock stjärtmesar. Två arter som det var ett tag sedan jag hörde eller såg i skogen där. Ännu gladare blev jag av att svartmesen var tillbaka efter att ha varit nästan helt osynlig hela oktober. Kanske berodde det på att jag nu serverar margarin vilket den och tofsmesarna verkade uppskatta.
I övrigt verkade den matningen gått in i vinterlunken. Inte fullt så mycket talgoxe som tidigare under hösten och mer frekvent besökande tofsmes och svartmes. Nu ska jag bara se till att skaffa lite späck till hackspettarna också, sen är den matningen komplett.
Till sist besökte vi Matningen på Ekliden och fyllde på med solrosfrön där också. Den här matningen är mer artrik på grund av sitt läge i lite övergiven kulturmark intill en lövsluttning ned mot svartån. Fasan, nötskrika, gulsparv, grönfink, domherre, nötväcka, talgoxe, blåmes, steglits, stenknäck. Men det roligaste fyndet var en taltrast. En art som borde ha flyttat söderut vid det här laget. Det finns bara en handfull fynd i Västmanland så här pass sent i november.
Precis när vi skulle lämna så såg Benjamin en nötväcka som såg svart ut på huvudet. Tankarna for iväg och vi började bläddra efter olika sorters nötväckor. Fanns det någon östlig art som kunde ha förirrat sig hit. Obsen var kort och vi ville gärna se den igen, så det var bara att stanna kvar.
Efter ett tag så kom den, och det var tyvärr en vanlig nötväcka som förvisso såg en smula skum ut, men det svarta på huvudet var nog bara smuts eller en missfärgning.
En riktigt trevlig utflykt med Benjamin. Ganska mycket fågel, lite Pokemon och gott om friskluft.
Lämna ett svar