Månad: januari 2017 (Sida 2 av 2)

Månadens fåglar – December 2016

När jag kollar i min fältdagbok från december 2016 så ser det glest ut. Bara 5 skådardagar, men trots det var det en ganska händelserik månad med flera fina observationer och upplevelser.
Den andra advent var det dags för den andra upplagan av adventskådning med VOF. Nästa år kan vi klassa det som en tradition. Vi har förvisso kört en exkursion med vintermatning och vinterfågeltema längre, men det var först 2015 vi kallade det adventskådning och plockade med oss glögg och pepparkakor ut i skogen.
Vi började ute vid Skattgården på väg ut mot Tidö och skogsmatningen där. Där tände vi också vår medhavda adventsljusstake. Efter glögg och pepparkakor och lite värme från värdinnans brasa drog vi sedan in mot stan och Notudden där VOF:s offentliga matning besöktes. En trevlig tillställning utan några större överraskningar i fågelväg.

Helgen efter drog Musikhjälpen i gång och som sig bör försöker jag då att mana fler skådare att ansluta sig till Skådarhjälpen. Ett initiativ startat av Pär Lydmark där man under Musikhjälpenveckan + helgen före kör ett nationellt artrally och skänker en krona per art man ser.
Själv satsade jag som vanligt på detta och drog med Benjamin i det hela så båda helgerna vecka 49 och 50 blev det heldagsskådning från min sida. Benjamin var med så mycket han ville.
Dag 1 blev det skådning kring Västerås. Jag besökte matningar och tog det ganska lugnt. Bland annat la jag en hel del tid på att flytta min skogsmatning till ett skogsbryn närmare skolgården. Jag drog ändå in 24 arter.
Dag 2 blev det lite mer åka. Vi började i skogen i Fläckebo norr om Västerås och jobbade oss sedan in mot stan. När vi åkte hem till Z som bor vid Djäkneberget så kom det larm om snösparv vid Hässlö och det blev dagens obs. Vi trasslade verkligen in oss där eftersom vi lovat Felle att hämta henne från fotbollsträningen och samtidigt hade vi lovat en annan skådare att plocka upp honom, men hon behövde bara vänta 20 min på oss i snöovädret, så det är förhoppningsvis glömt redan.
Dag 3 (lördag helg 2) Nu fick jag ingen med mig så jag drog ensam upp på skogsvägar förbi Öjesjöbrännan via Ramnäs och hem till mina föräldrar i Kolbäck. En hel del nya arter för rallyt blev det. Bäst var en kungsörn och en järpe, men att hitta stenknäck och bofink på mammas matning var också kul.
Dag 4 drog Z och jag till Lindesberg där en sibirisk järnsparv setts under veckan. Lördagen där hade tydligen varit lite kaotisk med många tillresta och skygga fåglar som följd. Söndagen var det mindre folk men någon sibjärn såg vi inte på lång tid. När vi började frysa om fötterna larmades den från andra sidan av kvarteret så vi gick dit och fick se den sitta i toppen av ett äppelträd och sjunga. En oväntad obs.
Vägen till och från Lindesberg gav också ganska bra utdelning i form av knipor, orre, mm. Sen avslutade vi hemma i Västerås med lite trutskådning.
Det sista vi gjorde under december var att fira att Benjamin under året kommit upp i 300X och det gjorde vi i Birdsafari Swedens örnkoja på Öjesjöbrännan.

Minst 6 havsörnar och 3 kungsörnar kunde vi se och mot slutet blev de nyckfulla fåglarna tillräckligt modiga för att komma nära och bjuda oss på ett riktigt fint skådespel, med slagsmål, matstöld och vilda jakter.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 62
Benjamin: 42

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 1
Benjamin: 0

Minnesvärda observationer
  • En dag i örnkoja
  • Sibirisk järnsparv i Västmanland (sjungandes)

Fåglar jag fotat – Koltrast

Sveriges nationalfågel, men skyll inte på mig. Jag röstade först på tjäder och när den åkte ur så röstade jag vidare på korp. En fågel som saknades helt i omröstningen var fiskgjuse, vilket kändes underligt eftersom vi har en ganska stor del av den europeiska populationen av den och det är vår mest unika fågel.
Nåja, Koltrasten vann omröstningen och även om jag inte röstade på den så är det en vacker fågel och en värdig vinnare.
Bilden nedan är en av de första jag tog med min nya kamera med långzoom. Tidigare hade jag inte fotat så mycket fågel eftersom mitt fotointresse inte var tillräckligt stort för att motivera den kostnad det innebär att skaffa ett rejält objektiv till en systemkamera.

Fotat i Bjurhovdaskogen den 15 maj 2012.
Från början var jag inte riktigt nöjd med bilden, men efterhand har jag börjat uppskatta den mer. Trasten sitter så fint så känslan i bilden blir bra.

Fåglar jag fotat – Knölsvan

Knölsvan är en fågel som inte är direkt skygg för oss människor och något man kan komma riktigt nära och fota. Jag har också en hel del närbilder, men miljöerna är då ofta i parkmiljö eller i närheten av någon brygga och badplats.
För mig som fågelskådare så uppskattar jag knölsvanen mycket mer utefter kusten där de kan samlas i rätt stora grupper under hösten. När jag letade efter bilder från kusten så hittade jag inte lika många, men den här känner jag mig skapligt nöjd med för att illustrera bilden av knölsvan som jag vill se den. Vild och stolt.

Fotad vid Marskärs udde utanför Gävle 15 september 2012

Fåglar jag fotat – Knipa

Knipa är en liten dykand som är riktigt vanlig i vattendrag och det brukar ofta övervintra någon knipa bara det finns lite öppet rinnande vatten någonstans. I Västerås är det dock ganska ovanligt med vinterknipor trots att vi har en riktigt fin sträcka av svartån där vattnet nästan alltid är öppet hur kall vintern än blir.

Fotad den 1/4 2013 strax nedströms Falkenbergska kvarnen i Västerås.

Månadens fåglar – November 2016

Efter en helt sanslös månad under oktober så gick luften ur vårt skådande i november. Det blev mest materialvård och förberedelser inför vintern. En vinter som dessutom dundrade in mycket tidigare än vanligt och redan i mitten av november hade vi ett tjockt snötäcke.
När jag kollar bilder och mina anteckningar för månaden så är det mest besök på matningar och små korta lunchpromenader. Matningen vid Notudden som börjar bli riktigt populär både av fåglar och förbipasserande fick några besök och vid ett av dessa besök fick jag dessutom larm om en svärta vid Lillåudden. En art jag mest sett på långt håll, så nu blev det fotoläge.

En bit i vinterförberedelserna var att jag började fundera på att flytta min skogsmatning. Det var förvisso inget fel på den nuvarande placeringen, men ett av syftena med den var att kunna ge mina små elever en möjlighet att bekanta sig med fåglar och med en placering mitt i skogen blev det mest helklassbesök vilket oftast skrämde iväg fåglarna. Att besöka matningen med några få riktigt intresserade fungerade sällan. Därför började jag att leta efter en bättre placering närmre skolgården och gärna i skogsbrynet så att jag lättare kunde attrahera fler arter som sällan söker sig in i skogen. Det hela borde gå ganska lätt och snabbt, men jag hade haft min matning i skogen i tre år så jag hade lite svårt att komma till skott, så det blir mer om detta i nästa månadsrapport.

Mot den andra hälften av månaden var det dags för VOF:s traditionsenliga resa till gästrikeskogarna där vi brukar möta vintern och lavskrikor. I år när vinter kom tidigt blev bara mötet med lavskrikorna nytt för oss. En oro var om det ens skulle vara möjligt att ta bilarna ut på skogsvägarna eller om vi skulle bli tvungna att pulsa i snö. Några dagars blidväder dagarna innan hjälpte oss så att det gick att ta sig ända fram.
Även i år var detta en av föreningens mest välbesökta exkursion och i år hade vi dessutom riktigt flyt med fåglarna. Lavskrikorna var pålitliga som vanligt, men orre, större korsnäbb och en förbiflygande kungsörn kryddade exkursionen ordentlig.

Kortfakta

Antal inrapporterade arter

Jag: 41
Benjamin: 39

Antal X

Jag: 0
Benjamin 0

Antal årskryss

Jag: 1
Benjamin: 2

Minnesvärda observationer
  • Kungsörn i Gästrikland
  • Svärta på fotoavstånd

 

En dag i Örnkoja

Benjamin har länge velat göra ett besök i en  örnkoja eller ett örngömsle. Själv har jag däremot varit en smula skeptisk. Mest för att jag inte riktigt lockats av tanken att låsa in mig i en trång koja en hel dag, trots att man får se örn på riktigt nära håll. Man måste nämligen gå in i kojan innan solen går upp och får inte lämna den förrän solen gått ner igen.
I alla fall lovade jag honom att om han fixade 300 X innan han fyllde tolv så skulle han få en dag i en örnkoja som present. Eftersom han fixade det med god marginal (11 år och två månade lite drygt var han när han hängde in tajgablåstjärten.) så var det bara att välja ett passande datum.
Mellandagarna passade utmärkt. Jullov från skolan och solen är inte uppe så länge, så jag bokade in den 29/12 i Birdsafari Swedens örnkoja på en myr i Svartådalen. En ganska nybyggd koja eftersom den gamla strök med i skogsbranden 2014.
Eftersom jag själv erbjudit mig att ta med mig kött till åteln och vägarna inte riktigt var att lita på så skaffade vi oss god marginal för att komma in i kojan i tid, så nästan exakt kl 07.00 kunde vi kliva in i kojan och göra oss redo.
Sen var det bara att sätta igång med att vänta och vänta och vänta. Benjamin som är något klokare än sin far hade laddat ned en film på sin surfplatta och ägnade tiden åt att se på den.
Själv drack jag kaffe och satt på helspänn och lyssnade efter ljud och försökte urskilja något i skumljuset ute på mossen.
07:59 hörde det första livstecknet i form av en kraxande kråka och nu börjar det också gå att se lite bättre ut över mossen. Strax därefter drar en örn in över mossen och landar någonstans långt bort.
Ytterligare några minuter senare drar två örnar förbi norrut och nu börjar ljuset bli så bra att vi kan se korparna som samlats längst ut på mossen. Ett tjugotal som mest ser ut att bevaka varandra. Örnen som landat tidigare hittas till slut sittandes ensam med några korpar hoppandes runt på behörigt avstånd.
När klockan blir 9 blir det riktig fart och en ung och en gammal kungsörn flyger förbi på riktigt nära håll. Den unga slår sig ner i en tall inte långt från kojan och den gamla försvinner bakom oss. Samtidigt kommer också en ung havsörn förbi och slår sig ned i en torrtall.
Fram till klockan 11 är det ganska bra rörelse. Flera örnar, både kungs- och havsörn rör sig runt mossen och korparna håller koll på sig själva och örnarna. Men från 11 och fram till 12 är det stiltje. Bara ett fåtal korpar är kvar på mossen och det enda som varit framme på åteln under dagen är en nötskrika.
Mellan 12 och 13 är det lite mer aktivitet, men mest förbiflygande örnar och korparna håller mest till i andra änden av mossen. Fortfarande ingen örn som kommit fram till åteln, men en ung kungsörn tar för sig av något gammalt ben längre ut på mossen och jag får min första bild på en kungsörn. I en talldunge till höger om kojan slår sig två havsörnar ner och de verkar ha hittat något där. En av dem kommer fram lite närmre och vi kan fota och filma den, men fortfarande ingenting framme vid den dagsfärska åteln.
Runt 14 kommer så en yngre kungsörn mot oss målmedvetet och drar några lovar och landar riktigt nära. Det ser ut som om den verkar ha siktet inställt på åteln och vi sitter som på nålar. Den sitter säkert bara några minuter men det känns som en halvtimme innan den fäller upp sina vingar och flyger mot oss och landar på tortallen där vi lagt köttet.

Resten av dagen blir det sedan riktig action. Kungsörnen sitter ganska länge själv och äter innan två unga havsörnar landar strax intill och sitter och tittar på medan den tuffare kungsörnen äter i lugn och ro.
Efter lite kraftsamlande börjar en av havsörnarna burra upp sig och närma sig maten och vi förväntar oss lite slagsmål, men kungsörnen hade nog fått i sig tillräckligt för den gav sig utan strid och flög iväg.
Nu blev det desto roligare för trots att havsörnarna gjort gemensam sak med att köra bort kungsörnen så hade de en intern hackordning och den kaxigaste av dem var inte alls intresserad av att dela med sig. Trots att det fanns mat så att det räckte till båda och lite till.
Efter ytterligare några minuter fick de sällskap av en vuxen havsörn och nu trodde vi att det skulle bli bråk igen, men den satt mest lugnt och tittade på när de unga kivades och åt.

Kanske var det en förälder till de båda årsgamla ungfåglarna, för när ytterligare en vuxen örn gjorde entré på mossen så blev det fart på den och den nya örnen jagades bort trots ivriga försök att komma fram. Den gjorde till och med ett försök att sno åt sig en bit kött, men misslyckades. En tredje vuxen havsörn kom också till mossen och hjälpte till att köra bort den och när de yngre ätit färdigt kom de två äldre fram och tog några bitar innan också de försvann. Så nog kändes det som att det rörde sig om en familj.
Totalt är vi säkra på att vi sett 6 havsörnar och 3 kungsörnar, 5 havsörnar var där samtidigt, men eftersom det är relativt enkelt att åldersbestämma havsörnar kan vi lägga till ytterligare en örn som var där tidigare.
Kungsörnarna trodde vi var två. En äldre och en yngre, men när vi gick igenom bilderna så kunde vi konstatera att det var tre. En vuxen, en årsgammal och en 2k eller 3k (bilden).
Strax innan 4 var det mörkt och tomt på mossen och vi begav oss därifrån. På vägen hem ädelkryssade Benjamin tjäder, så det blev en riktigt lyckad dag trots att det runt lunchtid kändes misslyckat.
Benjamin sammanfattade det hela ganska bra. Riktigt häftigt, men jag vill inte göra om det.
Att hyra en örnkoja är något jag kan rekommendera den som är riktigt intresserad av fåglar och/eller riktigt fotointresserad. Den mesta tiden går åt till att vänta, vänta och vänta, men har man tålamod och intresse så är det värt all väntan.

Äntligen lite vinter

Nytt år och äntligen lite vinter ute. Nyår för oss fågelskådare betyder också att vi får börja om med våra årslistor och som vanligt gjorde jag det som en första liten rekogniseringsrunda inför det kommande artrallyt här i Västmanland.
Förmiddagen åkte jag runt själv och på eftermiddagen följde Benjamin med och vi kombinerade fågelskådandet med lite Pokemon GO.
På nyårsafton hade en bild på en kaspisk trut fotad i Västerås under torsdagen lagts upp i en grupp på Facebook, så en hel del tid lades ner för att försöka hitta den bland alla trutar och måsar på Västeråsfjärden. Tyvärr är ju hela fjärden öpppen så de är utspridda på ett ganska stort område och flyger runt ganska mycket också. Att fågeln dessutom är väldigt lik våra inhemska gråtrutar gör ju inte saken lättare.
Trots att jag la en hel del tid på truten som jag inte hittade och  stannade upp och pratade med folk jag träffade mest hela tiden och dessutom åkte hem och käkade lunch och hämtade Benjamin så lyckades jag skrapa ihop 41 arter vilket är ett resultat jag kanske inte skulle vara nöjd med på ett artrally, men absolut inget jag skulle skämmas över.

Dag två på det nya året var det äntligen vinter med minusgrader och ett litet pudrat lager snö som lagt sig på marken.
Jag hade inte ställt någon väckarklocka och sov ut tills jag vaknade av mig själv och åt frukost i lugn och ro innan jag bestämde mig för vad jag skulle göra idag.
Solsken och blå himmel gjorde att valet föll på en av mina favoritlokaler i Västerås. Att promenera mellan Hässlö och Trådarängarna. En gång och cykelbana som går rakt igenom vassen i Hässlösundet. En biotop vi har ganska gott om men som av förklarliga skäl inte är så tillgänglig på de flesta platserna.
Jag började med att besöka matningen vid Hässlö gård och skrämde iväg 3 fasaner. Småfåglarna var inte lika lättskrämda och det var riktig bra fart vid matningen. Mest de vanliga mesarna, nötväcka och några Koltrastar, men också en gulsparv och en hel del domherrar som höll till i träden i närheten.
Under vasspromenaden som följde fick jag in några årskryss som förutom mitt eget välbefinnande och motionen var målet med promenaden.

  • skäggmes
  • fjällvråk
  • sparvhök
  • mindre hackspett
  • varfågel

Utöver dessa så hörde jag också gröngöling och gärdsmyg. När jag kom tillbaka till matningen så var det en mindre hackspett där och födosökte i ett av träden bredvid.
Förra året fick jag kämpa rätt länge med att få in mindre hackspett på min årslista, så det kändes ganska kul att jag redan lyckats med två observationer av den arten.

Fåglar jag fotat – Kentsk tärna

Första gången jag såg en kenta hade jag ingen aning om den var ovanlig eller vanlig. Jag skrev upp varenda detalj och försökte få en bild på den med mobilen via tubkikaren. När jag sedan rapporterade in den så visade det sig att den var allmän på Öland. Vilket jag med lite mer erfarenhet inte riktigt håller med om. Ovanlig är den inte, men tillräckligt för att man i alla fall ropar ut den om man hittar en på södra udden.

De här två hittade jag och Benjamin på Ölands södra udde när vi var där ensamma så vi behövde inte ropa ut dem. ,men jag skickade i alla fall ett sms till en kompis som jag visste var i närheten.
Fotat på Ölands södra udde 14/5 2016

Nyare inlägg »

© 2021 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑