Jag är ingen vän av foton på fåglar i bon. Att ha som mål att fota ungar eller ruvande fåglar i sina bon innebär alltid en störningsrisk. Så den här bilden får finnas här som ett varnande exempel. Det är inte så här man ska fota fåglar.

Sen måste jag också tillägga att jag under inga omständigheter störde dessa spillkråkor. De hade sitt bo i en asp intill en badbrygga och ungarna förde ett herrans liv och föräldrarna flög i skytteltrafik med föda helt obrydda av att vi badade bara 20-30 meter därifrån.

Det jag vill säga är att man inte ska ha som mål att fota fåglar i bon och aktivt leta efter bon. Men om tillfälle dyker upp så kan man väl passa på. Småfågelholkar på tomten ser jag ingen som helst anledning att inte fota. Men man ska alltid vara vaksam om vad som händer när man är i närheten. Hur nära man kan gå kan variera och ser man att föräldrarna inte vågar flyga in med mat ska man backa. Med kamera i högsta hugg så är det lätt att man dröjer kvar för länge innanför komfortzonen för fåglarna.

Det blev jag varse när jag skulle försöka fota backsvalor. Jag satte mig på behörigt avstånd enligt mig, men upptäckte snabbt att de flesta svalorna mest cirklade ovanför våra huvuden. Två rejäla kliv bakåt räckte för att alla snabbt skulle dyka ner mot bohålorna igen.