Höst vid dämmet

110 arter runt skolgården är väl i grunden inte så märkvärdigt, men jag uppskattar verkligen att ha ett område med lite mångfald att tillbringa vardagen på.

När nya fågelskådare ber om tips brukar jag tipsa om just vikten av att ha en lokal nära som man kan besöka ofta och i mitt fall har det alltid varit nära jobbet. När jag jobbade på Hagabergsskolan så var det skogen och åkrarna närmast som jag bevakade dag ut och dag in.

Nu är det Råmarbo dämme som får min uppmärksamhet. Jag tar min dagliga promenad och även om de flesta dagar är sig lika så smyger förändringarna sig fram sakta med säkert.

Rent fågelmässigt är det nu ganska lugnt runt dämmet, men när himlen är blå och vinden stilla kan man njuta av annat än fåglar.

Höstens alla färger som speglar sig i den stilla vattenytan är magisk och detta är min vardag. Någon enstaka domherre visslar förbi och här och där hör man någon gråsiska och nötskrikornas frenetiska jagande efter ekollon pågår hela tiden.

Jag funderar på om det inte är dags att börja mata fåglar nu när det mest är vinterfåglar som rör sig runt skolan, samtidigt har jag inte slutat hoppas på någon mer ovanlig gäst österifrån.

Än är jag inte redo för vintern. Än vill jag njuta lite till av hösten.


Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.